Aftonbladet – 14 juli 1848, sida 1

JD VV 0 DN -Jsom anbefaller gardets fullkomliga reorganisaItion och med allvarsamt ansvar belägger de nationalgardister, som icke vid första appel Iskynda på sin post, så framt de icke hafva Ilaga förfall. TYSKLAND. Berlin den 3 Juli. Man talar redan om latt Grabow skall lemna ordförandeskapet inationalförsamlingen, samt att v. Auerswald och I Merker inlemnat sina afskedsansökningar för alt träda ur ministeren. Hvad hr Grabow beträffar, ledde han vid slutet af sessionen den 4 förhandlingarne rörande kommissionen i den IPosenska frågan, på ett sätt som väckt mycken ovilja hos venstra sidan. Man bade nemligen Ji början af sessionen beslutit kommissionens nedsättande och afgjort dess allmänna verksamhetskrets. De venstre, som sågo sig halva vunnit, aflägsnade sig ur församlingen. Nu förekommo en mängd enskildare bestämningar, hvilka de qvarvarande af centern och högra sidan afgjorde så, att de i serskilda klausuler återtogo, hvad som i det hela var beviljadt, och dermed händerna på kommissionen så godt som bundos; den skulle ej en gång hafva lrätt att begifva sig till Posen, m. m. En stör förvirring har härigenom uppkommit i hela denna angelägenhet. Venstern säges ämna nästa fredag (den 7) protestera mot hela den under dess frånvaro skedda votering. Slutet torde blifva, att Grabow lemnar sin presidentstol. Detta kan kallas en försmak af den blifvande preussiska konstitutionen, och man torde om fredag få ett skönt bevis på nyttan af tvåkammarsystemet,. — Ministerpresidenten von Anuerswald har i nationalförsamlingen uppträdt med ett slags förklaring om Preussens förhållande till det gemensamma tyska fäderneslandet, i anledning af erkehertig Johans val till riksföreståndare. I Berlin anser man denna förklaring svag; och då öfverhufvud br von Auerswalds katakter synes bära samma stämpel, har han väl också sjelf börjat känna det på sig och torde derföre blifva den förste, som, likt hr Rodbertus, omfattar första tlifälle att på ett skickligt sätt draga sig från affärerna. För återställandet af kulturministeriet (hvilket v. Ladenberg tills vidare förestår) bar man bland andra äfven talat om Alex. v. Humboldt. TImedlertid, om han också skulle befinna sig i ställniog att nu kunna mottäga en ministerplats, så kan man likväl ej vänta, att han skulle medföra nog kraft och beslutsamhet härför. Hr Auerswalas så mycket omtalade förklaring innefattade, i afseende på preussiska regeringens ställning i följe af de sista händelserne: att denna regering, i lika mått som sjelfva den tyska nar tionalförsamlingen, varit öfvertygad om nödvändigheten af en preliminär central-exekutivmakts inrättande, och ansåg, att en riksföreståndare borde utöfva en sädan makt, äfvensom att erkehertig Johan af Österrike vore rätte mannen detill. Folkets förtroende hade nu bekräftat denna åsigt. Regeringen hoppadei, att erkebe:ligen måtte emoltaga embetet; och hade intet att invända emot, alt honom, såsom riksföreståndare, tillades alla de attribulroner, hvilka nationalförsamlingen uttalat. Regeringen förutsatte visserligen, att nationalförsamlingen i Frankfu:t icke skulle binda sig vid förutgående beslut i fråga om krig och fred, enär sådant i närvarande tid kunde hafva förderfliga följder. Om för öfrigt tyska nationalfö:samlingen fattat sina b:slut om centralmakten utan de enskitda regetingarnes medverkan, så nekade dock preussiska styresen, likasom nationalförsamlingen, icke, att i detta fall, i anseende till omständighete:nas tväng, största skyndsamhet varit nödvändig; regeringen betviflade imedlertid alldeles icke, att från detta utomordentliga fallinga konseqvenser skulle dragas för framtiden. Regeringen utginge irån den grundsats, att enighetens verk tillväxte genom en anda af enighet o. s. v. — Hr v. AÅ. slöt med dessa ord: mätte man en gång på våra grafstenar läsa: Han lefde 1848 och var en Tysklands son! Hemligheten med tändnålsgevärskonstruktionen behöfver nu icke längre bevaras inom berlinska artilleriarkivet, så vida det är sant, som man säger, all ryska, engelska och franska sändebuden vetat förskaffa sig del deraf. Man saknar ännu vid pass 100 gevär af detta slag, och som borttogos vid Tyghusets stormning; imedlertid hafva 44,000 dylika i dessa dagar blifvit försända till fusilierbataljonerna. Tändnålsgevären skjuta längre och säkrare, än alla andra, och kunna snabbare göras färdige till skott. Tyghuset skall nu vara fullkomligen utrymt och alla dess oerhörda vapenförråder blifvit bragta till Spandau och Magdeburg. Jemte den vid Tygbusaffären svårt komprometterade öfverste Natzmer, skall äfven en under honom tjenstegörande löjtnant, tillika med. den för förrädiska rapporter vid samma tillfälle anklagade löjtnant Techow, insättas på Spandau. Wien den 5 Juli. Ett nyu bevis på Pillersdorfs oskicklighet väcker nu här i staden stor ovilja. Saken angår det i riksdagsarbetsordningen föreslagna edsformuläret, som nationalförsamlingens president och de deputerade bafva att efterstafva, och hvari de tillförbindas trohet endast mot kejsaren, men der intet förekommer om pligten mot felket eller mot Tyskland i det hela. — Man tror här, attinlet annat återstår för ministeren, än att med riksdagsarbetsordningen afträda — derest den j sjelfmant vill gifva anledning till oroligheter Den förestående riksdagen här karakteriseras nligt somligas tanke, så, att en mängd perover, som hvarken kunna. läsa eller skrifva kola komma att tillhöra den högra sidans cener, och, enligt grefve Stadions ledning, säga a till allt hvad kejsaren vill. Den yttersta Tögern skall bildas af några jesuiter från Tv.