Aftonbladet – 14 juli 1848, sida 1

BRN Jann rn VV R RN Slesvigs befolkning harmas öfver tyska infallet och äro föreningen med Danmark tillgifne. Om Lövenskiölds jordfästning innehåller Berlingske Tidende följande notis från Sönderborg den 35 Juli: Lövenskiölds vackert smyckade kista ankom hit i går. Under hans lidande har fienden behandlat honom med omsorg och vänlighet, och efter hans död hitfördes hans lik från Flensborg. Han hade i de sista ögonblicken yttrat den önskan, att han gerna ville hvila vid sidan at hans den 5 Juni fallna vapenbröder, som vi här jordfästade med stor högtidtghet. Klockan Y,8 i dag på aftonen begrafde vi qvarlefvorna af vår norske, tillgifne vän. Den för fienden från Dyppel flyktade danske prosten Carstens, höll ett vackert liktal öfver honom. Stadens och dess omgifningars unga damer hade beklädt hans likkista med blommor. En lagerkrans slingrade sig kring buketter af röda och hvita törnrosor på kistlocket. Flere embetsmän och alla militärer, som voro tillstädes och tjenstlediga, slöto sig till processionen, hvaruti äfven en mängd personer af de lägre klasserna deltogo. De norsksvenska frivillige buro den döde från kyrkan till grafven, der de vid den bortgångne landsmannens stoft utgjöto varma alskedstårar. Det var en vacker arton; solen kastade sitt rosenskimmer mellan trädens löfverk ned på den öppna grafven, samt. öfver doftande kransar på de högar, som gömma våra fallna bröder, vid hvilkas sida Lövenskiöld hade kämpat, vid hvilkas sida ban äfven ville slumra grafvens fridfulla sömn. En stor mängd folk af alla klasser bildade en tätt sluten krets kring detta ställe, dessa dyrbara grafvar, som äro minnesvårdar öfver dansk trohet, mod och hängifvenhet. Med stilla, högtidligt vemod blickade mängden på dessa friska högar, liksom om man hoppades att ett utsäde der blifvit nedlagdt, hvaraf jen bättre framtid skulle uppspira och grundlägga Danmarks väln — Mer och mer våga röster höja sig i Tyskland emot kriget med Danmark; i synnerhet är detta händelsen i de sjöstäder, som lida genom den danska blockaden. Det har förut nämnts, att man i sjelfva Hamburg hyser ganska delade åsigter öfver detta krig; och att missnöjet dermed äfven begyut sprida sig till Mecklenburg, finner man af följande tidningsartikel, som läses i ett med gårdagsposten anländt tyskt blad: . Rostock den 4 Juli. Piugstmarknaden är förbi och Johannismarknaden nära slutad ; någonting sämre ha vi ej haft på flera år. Säl jare såg man visst, och äfven mynt (mot utomordentlig god säkerhet likväl); men köpare; fattades. Handel och omsättning hvila, och! om vårt unga sjöfolk icke vill sälja skjortan af kroppen, så får det skaffa sig annat yrke, eller tigga. För allt detta ha vi att tacka det olycksaligaste krig, som Tyskland någonsin fört. Och ändå förfar Gärdsgårdskungen (Zaunkönig, — egentligen Tätting,, eller sparf af! minsta sorten), som Weser-tidningen en gång med lättfången qvickhet kallade konungen i Danmark, skäligen skonligt emot oss. Kusten! ligger det oaktadt öppen för hans anfall, i) trots af allt så kalladt kustförsvar. Vår krigsmakt, så nödig för vårt eget land, trugas ut att spilla lif och blod i andras ärenden — man vet nu af major v. Wildenbruchs bref(?) hvarföre detta dansk-tyska krig egentligen föres — medan 500 Danskar, landsatta en vacker sommarnatt, vore nog att bringa en hel! kuststad i ängslan och förskräckelse, oaktadt borgaregardets granna uniformer. Det går lätt för herrarne i Frankfurt am Main att fatta sina beslut; men vi, här i sjöstädernsa, veta bäst hvar skon klämmer, och ibland oss alla finnes väl ingen, som icke skulle tycka fredn: vara det mest välljudande af alla ord: ! DANMARK. S Ministern Lehmann hade återkommit från! Paris. Danska fregatten Thetiso hade återkommit från blokadeskadern vid Elben. E Amiralitetsrätten har vidare prisdömt preus-! siska skeppen Fury, och Majav, begge från Memel, med en del af laddningarne. Deremot rigafs laddningen i preussiska fartyget diej? Braut, såsom tillhörande ett engelskt hus, FRANKRIKE. En god verkan af de sednaste åtgärderna n d ned npatienalverkstädernas upplösning har ickeld slott visat sig i alla fonder, och jernvägsakti-f ernas stigande i fonderna med 3 å 6 procent, jS atan äfven deruti, att en stor mängd byggvadsföretag, som hvilat sedan den 24 Februari, nu blifvit återtagna. I alla trakter af Paris,!s äger en tidning, ser man nu murare och tim-o nermän vid sina arbeten, i stället att de helajn lev föregående tiden varit sysslolösa. Manih ör icke häraf döma, att förtroendet helt ochlt vållet återkommit, men det är dock en vackerlr tråle af hopp. 1 Man har genom de påbegynta undersöknin-tc arna fålt reda på, att en af anrledningarnalr ill den sammanhållving, som under striden vi-lej at sig emellan insurgenterna, varit den, attD eras ledare och chefer låtit, inom de delarler f staden, som voro instängda af barrikaderna, sc ch derifrån ingen släpptes ut, ständigt tryckalsk ualletiner med falska underrättelser, hvari dette erättades att insurgenterna hade fortfarande ja amgång, att nationalförsamling och regering H oro upplösta, o. s. v. Uti hela stadsdelen!rc :t Antoine hade en mångd personer, under alla er yra dagarna icke vetat ett ord om generallm avfLYRARE UHinänmRARn da 2!ll Ila a