Aftonbladet – 13 juli 1848, sida 3

sig kunna bevisa vara äkta. För den troende, är väl saken i sig sjelf ej så vigtig. Historieforskaren skall dock alltid hålla hr B. räkning för sina tillgöranden i denna väg, liksom i flere andra grenar af den österländska litteraturen. Att hr B:s närvarande undersökning, förtjenar all uppmärksamhet, derom ger .redan , hans namn såsom förut känd skriftställare en borgen. Utom: hans Resor, tryckta 1826 —28, och äfven utomlands bekante genom en tysk öfversältning, som i Leipzig syntes 1834, här den lärda verlden att tacka br B. för en Guide francais-arabe vulgaire des Voyageurs et des Francs en Syrie et en Egypten. Detta stora arbete har tillvunnit sig beröm af flere kännare. Bland annat ser man i den Brockhausiske Zeitschrift der. deutschen morgenländischen Gesellschaft för 4847, ett ganska godt vitsord derom, intygande, att, hvad fraseologi och synonymik beträffar, detta verk är att anse som en oumbärlig förklaring och tillägg till Bocktors Franska och Arabiska Ordbok. Den närvarande skriften om Josephus vidrör mycket annat än det på titeln utvisade. Hr B. lemnar sina läsare till en början Josephi biografi, sammandragen af spridda uppgifter i denne författares skrifier. Derefter granskas kritiskt och med mycken utförlighet sjelfva det ifrågavarande vittnesbördet om Christus. Slutligen finner man i tvenne Bihang: Asmoneiska och Herodiska husens slägtregister, och en kronologisk tabell öfver händelserna vid Christi tid, uppsatt i enlighet med Josephi tidsbestämning. Boken är så populärt skrifven, att den, oaktadt den lärda apparat, som deruti förekommer och oundvikligen måste finnas i ett arbete af detta slag, dock med nytta och ine tresse kan läsas af hvilken som helst: Predikningar af d:r H. Martensen; öfvers. För homiletikens vänner är d:r Martensens namn icke obekant, och närvarande samling af inalles sjutton andliga tal från denna frejdade predikant, skall derföre säkert vara välkommen ej blott till begagnande vid husandakt, utan äfven som ledning och rättelse för mången ung predikant. Vi rekommendera i synnerhet den tionde: Glädje öfver Herrenn, (på Himmelsfärdsdagen), och den. trettonde: Tillbedjandet i andan och sanningen. Förf. yttrar i sitt företal den önskan, patt den närvarande samlingen måtte betraktas som den begynnanden, d. v. s. icke vara den sista. Afven tillfogar ban lika uppriktigt den åstundan, att den vanliga satsen om patt första länken i en utveckling(s-kedja) nödvändigt måste vara den ofullkomligaste — hvilken sats han bestrider när talet är om christendom och kyrka i allmänhet — likväl bär måtte få sin tillämpning, i fall ban oftare utgifver christliga predikningar. Köpare och läsare af den förevarande samlingen önska dock säkert motsatsen; och vi hoppas, emot författaren, ätt hans. läsare här få rätt.