Aftonbladet – 13 juli 1848, sida 2

— Enligt privsta underrättelser från krigsteatern, har. man tre olika versioner rörande danskarnes återtåg till Jutland. General Hedemann lärer först haft för afsigt att hålla stånd mot de anryckande preussiska och tyska armekårerna, men sedan han blifvit underrättad, att fienden var 40,000 man stark, fann han att endast onödig manspillan kunde blifva följden af ett allvarsamt motstånd; och som general Hedemanns plan från början varit, att spara sitt folk så mycket som möjligt, samt undvika all strid, hvarigenom ingenting kunde vinnas, så blef allmän reträtt anbefälld, sedan det första fiendtliga anatlet blifvit tillbakavisadt. Att imedlertid första meningen icke varit sådan, bevisas deraf, att åtminstone en del kårer fingo marschera framåt ungefär en half mil och sedan stå qvar på landsvägen ända till kl. 3 om morgonen, då de beordrades anträda återtåget det fortaste de kunde, och marscherade verkligen 4 mil i en sträcka för att komma öfver jutläandska gränsen. Efter en annan uppgift, skola preussarne åsyftat, att med sin tredubbelt öfverlägsna styrka kringränna hela danska armeen; men denna plan hade general Hedemann upptäckt, och genom sioa troppars snabba tillbakadragande tillintetgjort. En tredje versioa är, att general Hedemann genom sin hastiga återmarsch velat locka preussarne att följa efter och angripa danska armeen inom Jutlands gräns, hvarigenom det länge önskade målet skulle vunnits, att förmå svenskarne till verksamt. deltagande i kriget. Man var nemligen öfvertygad, att svenska armeen i sådant fall skulle genast: komma : öfver, och det påstods till och med, att sådant var uttryckligen lofvadt. Dermed må vara huru som helst, så lära preussarne varit för sluga att låta inleda sig i frestelse, ty ehuru order voro gifna att angripa tyskarne hvar helst de träffades inom jutska gränsen, hade ännu intet sådant tillfälle erbjudit sig. Tvertom hade de haft den artigheten, att till danska armåen öfversända åtskilliga kappsäckar och andra saker, som under återtåget blifvit qvarglömda. so o——— er