Aftonbladet – 11 juli 1848, sida 1

RA Of I åtminstone provisoriskt, den 28 Juni fålt sig jett ö!verbufvud, under det fornåldriga namnet -IRiksföreståndare (Reichsverweser,). Erkehertig Johan, redan en man vid den höga åldern at 66 år, åtnjuter till töljd af sin adla karakter den högsta personliga aktning och är ganska älskad, icke blott i Österrike, utan i hela Tysklavd. Med sin nu framlidne broder, kejsar Frans, stod han dock beständigt 1 en -Ispändt förhållande; 1y han hatade och förakItade Metternichska statskonsten, och hade dragit sig undan, fjerrsn ifran hofvet, på siv gods i Steyermark. Iogen mera populär man kunde väljas till Tysklands provisoriska styres man, än han, ibland de tyska furstar, sow -Jätnjuta något allmännare förtroende. Det gals endost två, utom honom, att välja på, nemligen pins Wilhelm af Preussen, nuvarande konungens farbror, äfven en gammal man (född 17853), och hvilken i Preussen spelat samms Troll som erkehertig Johan i Österrike. Också ban böll sig ifrån hofvet, derföre att han icke delade sin kunglige brors, Fredrik Wilhelm 1I11:s och sin kuoglige brossons, den nu regerande konungens, politiska åsigter, utan fordrade uppfyllelsen af 4845 års kungsord,. Slutligen har man en prins Karl af Bäjern, född 4795, en i sitt fädernesland allmänt aktad furste, för sin frisinnighets skull, så vidt denna egenskap kan falla på en furstes lott. Hade det förslsget gått igenom i Frankfurt, latt stifta ett direktorium at 3 furstliga ledaImöter, åt hvilken verkställande myndighete: skulle provisoriskt öfverlåtas, så skulle nyss nämnda 3 furstar ofelbart bafva blifvit de dertill utsedda. Men när man beslöt att tillsätta : en ensam riksföreståndare, hvilken skulle blifva personligt oansvarig och blott utnämna mini strar, som blifva ansvariga inför Nationalförsamlingen, då föll valet på erkehertig Johan, såsom den mest bekante och omtyckte blanu de tre, . Den närmast vigtiga följden af denna utnämning är den, alt i samma ögonblick Riksfö;eståndaren öfvertager den honom erbjudna mynden permanenta furstekongressen i Frankfurt. De 38 tyska staternas sändebud derstädes afträda, och Riksförestånduren, jemte Nationalbela tyska folkets vägnar. De komma att utnämna Tysklands sändebud och generalkonsuler bos alla utländska makter; och genoml; denna bistoriskt betydelsefulla handling upp: representationen utrikes af särskilda tyska riken och stater — t. ex. Österrike, Preussen, Bäjern, Hamburg o. s. v. försvinner. ! af Tysklands enhet, och till daningen af den nya tyska Förbundsstaten. Huruvida man skall lyckas att fullkomligt uppnå detta mål, komle mer snart att visa sig. Så mycket är imedlerlr! tid visst, att hela grundvalen för Wienerkongressens beryktade verk sammanstörtade oåter-. ställeligt den 28 Juni. Det finnes ej mera,l, det Tyska Förbundet, hvilket sedan 48145s förtryckt Tyskland till absolutismens förmån. Tyska Nationalförsamlingens åtgärd har upplöst det, och de särskilda regeringarne bafva icke dristat motsätta sig de befriade folkens; beslut. De hafva fogat sig derefter: hafva erkänt riksföreståndarevalet, och måste, eftern detta första steg, äfven erkänna följderna. Ni kan lätt förstå att sådant icke aflupit a utan mångfaldiga rådplägningar och bitänklig-!q heter. Åtta dagar innan valet i Frankfurtld skedde, visste man i Berlin, att erkebertig Jo-b ban skulle bli den utkorade. Preussens anse-u ende, dess utsigter till värdigheten af Tysk a lands öfverbufvud, voro svårt förnärmade, och (3 i Potsdam saknades ej rådgifvare, som tillstyrktelg alt icke gifva efter för Nationalförsamlingen iltå Frankfurt; att icke fördraga tyska Förbunds. t dagens upplösning, eller öfver hufvud tåla en TN så åsidosättande behandling af Preussen, Tysk1) lands mäktigaste och förnämsta välde, Tysk-!n lands Svärd,, högsätet för Tysklands intelli-vi gens. Man erinrade, att Österrike vore på väg att sönderfalla och upplösas helt och hålSt let — att Preussen deremot bildade en fast)p sammanhållen stat — att Nationalförsamlind gens i Frånkfurt beslut ännu hafva litet, om ens S! något, att betyda utanför murarna af försam-2 lingens egen rådplägningssal — och att isynlå nerhet hela norra Tyskland skulle sluta sig tillfa Preussen. Furst Lichnowski, en af Frankfur-E ter-församlingens ledamöter, for till Berlin för M! alt spörja, om man der ärnade låta utgången 8: ankomma på en valstrid inom tyska Nationalar församlingen, och om man icke åtminstone borde pc uppställa en preussisk prins till motkandidat fö emot erkehertigen. at Konungen sjelf fattade då ett högsinnadt beslut. För Tysklands välp, yttrade han, måste äfven Preussen göra ett offer; må man palltså, om erkehertig Johan äger de flestalte ;sympatierna för sig, gifva honom så mångalo! röster som möjligt, på det att enheten måtte upprätthållas!, Till följd häraf hafva nästan alla de preusiska nationalombuden i Frankfurt röstat på erkehertig Jokan. Här i Berlin beklagar man på det högsta att brinsen af Preussen återvändt från Enogland,jk itan alt hafva lärt eller glömt någonting. Om mi ran blott haft det förståndet, att genast vidjett in ankomst träda upp i vår egen nationalförsamling och säga: Jag svär, att nu och framTT mA ee — oo PTT RA oa OA i