Aftonbladet – 8 juli 1848, sida 3

i vapnens bruk, af sjelfva den hetta hvartiil en uppkommande konflikt naturligt föranleder Den mening en offentlig man omfattar i er sådan fråga kan derföre till en viss grad anse: såsom ett karakteristiskt prof på hans politiske ståndpunkt. Detsamma gäller äfven i fråga om menighe. ters rätt att sammankomma till öfverläggningar. Numera finnas väl knappt delade meningar derom, att till den politiska friheten hörer, såsom en af dess vigtigaste beståndsdelar, folkets rättighet att kunna träffas och rådpläga om angelägenheter af gemensamt intresse, med vilkor att ingenting olagligt dervid yttras och förehafves. Lagutskottets förslag innefattar ett slags offentligt erkännande af denna rättighet genom innehållet af 8 . Imedlertid har utskottet tillika dervid iakttagit en så hög grad af försigtighet, att det såsom vilkor för rättighetens begagnande föreskrifvit skyldigheten, att på förhand aovmäla hvarje sammankomst hos den civila myndigheten, och det vid vite af ända till 400 rdr. Detta innefattar, i vår tanka, snarare en inskränkning af en redan befintlig eller åtminstone naturlig rättighet, som aldrig förut finnes i lag förbjuden, om också godtycket och den politiska förskräckelsen sökt att bortkrångla densamma, än tillerkännandet af någon ny; och sjelfva det af utskottet föreslagna vilkoret för rättighetens utöfvande kan således blott försvaras ur en synpunk, nemligen om frågan angår hela kommuner eller församlingar, der de närvarande kunna anses rådpläga och besluta framställningar på allas vägnar, men utan att -sådant kan inskränka den fria rättigheten af tillfälliga, offentliga eller enskilda sammankomster. Detta oaktadt ser man huru angelägne de konservative koryfeerpe varit, att åt konungens befallningshafvande förbehålla en politiskt faderlig själavård öfver sina respektive län och provinser, på det de menlösa barnen icke måtte gå för mycket på egen band och göra sig illa, Och ändå finner man att det svenska folket emellanåt är obändigt och otacksamt, och icke vill erkänna all denna faderliga välvilja bos sitt riddarhus. Såsom tillägg bör det anmärkas, att de ordalag vi här åberopat i afseende på de citerade yttrandena, äro hemtade ur tidningen Tidens berättelse om debatten; således ifrån det konservativa partiets egen organ, som i den punkten icke torde böra anses hafva lagt sina principaler någonting obehörigt till last.