Aftonbladet – 8 juli 1848, sida 2

num plenorum på rikssalen. Han läser tidningar, tidskrifter och författningssamlingar från morgon intill qväll. Han fördjupar sig i alla möjliga statsformer — ja, han sträcker sig ändar till de omöjliga, ty hela nätterna igenom kan han ligga och drömma om vår representationsförändring. Den hederlige mannen, som nu så att säga nertryckes under bördan af alla vefldens kronor, skulle dock, om han lät kan-. stöperiet fara, ändå bafva en fullt tillräcklig och mot sin förmåga oändligt mycket bättre svarande verkningskrets. Han är nemligen ännu i kongl. maj:ts och kronans tjenst, har dertill ett ganska ansenligt jordbruk och, hvad ånnu mycket mera är, en ung, vacker, lihg fru. Ack, min Gud! för att rätt sköta alla dessa vigtiga angelägenheter, kunde han väl behöfva alt samla alla de smulor af förmåga, hvarmed han af en karg natur blifvit begåfvad. Säg mig då, hvad skall han med politiken att göra? — Jo, saken äv helt enkelt den: politiken är just vår majors svaga sida. Det var en söndag, några veckor före riksdagens öppnande. Klockan led emot sex på aftonen. I salongen på Kylinge sutto i hvar sin soffa, i hvar sitt hörn af rummet herr majoren och fru majorskan Dunderfelt, Majoren, en medelålders grofväxt man, med skarpt markerade anletsdrag, en djerft framskiutavde örnnäsa, buskiga ögonbryn, väldiga mustacher och pipskägg, men en kal hjessa, var fördjupad i sitt vanliga älsklingsstudium, tidningarne. :Medvetslöst hade han tappat både tobakspipan och snusdosan på golfvet, samt vridit alla soffkuddarne i en förfärlig oordning. Hans unga fru, utmärkt genom en ganska ovanlig skönhet samt en smakfull och väl vårdad toilett, hade, också bon, för tillfället försjunkit i ett studium, som tycktes helt och hållet upptega henne. Hon läste nemligen en af Souligs snillrika romaner. Strålande och eldiga ilade hen nes blickar öfver de intressanta bladen. Hoo var hänförd och andades häftigt, Sjalen hade