Aftonbladet – 7 juli 1848, sida 2

kan nog till slats hända, att han har något afk allt detta; men säkert saknar han: beräkningen i uttrycken, språkets renhet och de sköna antiseserna. Närvarande upplaga, säger utgif., är beraknad att upplaga tvenne band. Vid styckenas fördelning har man velat i det närmaste följa den af Wallin för ofvannämde (4824 utgifna) Vitterhetsförsök antagna planen, — Till följd häraf utgöres denna första del af: Prisskrifler, Religiösa ämnen, Fosterländska ämnen, samt Minnen. Det följande bandet kommer alt upptaga: Dikter af blandadt innehåll, Efterbildningar af klassiska skalder samt Akademiska Tal. I spetsen för det hela återfinna vi den ryktbara, år 41803 prisbelönta lärodikten Första Uppfostringen. Stoltare, klangfullare och vackrare alexandriner eger man väl knappast på svenska, än i ingressen till detta didaktiska poem, som mången på sin tid kunde recitera utantill: Ges andra segrar ej för skalden att besjunga, Än på ett blodsisöljdt fält, der krigets åskor ljunga? Ges ingen liflig scen, för oss betraktonsvärd, Mer än kochurnens scen ifrån en diktad verld? Räcks bott en tacksam krans af skördgudinnans händer På odlarens perterr och plöjarns åkerländer ? O skördarnes Virgil! O Balieraas Homer! Virginias Eurp!d! jag taflar ej med er. Jag fick er kanslas Hf: ej höjden af ert snille, Ej glansen af ert nama. Min sångmö offca ville Ea gärd, af bjertat skänkt, af hjortat vedergälld — Och sedan återgå i skuggan af sin däld Man kan nästan säga, att Wallin till hela sitt skaldelynne och sin karakter ligger in nuce i dessa rader. Huru rytmisk! Huru full af takt, och af sanning! Nej — han täflade ej med Skördarnes Vitigil och Belternas Homer, ty han öfvergick både Oxenstjerna och Gyllenborg, och kanske i mångens smak äfven Virginias Euripid, Leopold. Och slutligen : han ville blott återgå i skuggan af sin däld,, såsom ban också gjorde, Men af hvilken glans var icke denna sköna däld skuggad? I den nu publicerade delen har man att tacka utgilfvaren för en ganska stor mängd stycken, som icke förut varit inryckte och tryckte bland Vitterhetsförsöken,, och som följaktligen gifva denna edition nyhetens fördel. Såsom prof må vi anföra detta lilla, geInom sin rörande enkelhet vackra poem: Suck vid Målet. Trötta hufvud! sjunk til hvila, Somna, sof i ro! Lås din sista tanke ila, Hem till fa. ershuset, Der han skall i ljuset, Evigt vaken bo... Sjunk till hyvila, Sof i ro! Trötta händer! fallen neder På ett lugnadt bröst! . Till den sista bön j:g beder s Nu er sammanknäppen; Bedjan J, då läppen Biånar utan röst!..-. Fallen neder På mitt bröst! Trötta hjerta! du har kämpat; Aadtlig får du frid! Känslans uppror så är dämpadt — Sista gången flämta, Att dig återhämta Efter slutad strid... Du har kämpat Haf nu frid! OM rr omrmsmst rm AR Ae Bm e so 5 — — AV — — MT ÅA I — MN mm RÅR KK sm RR pj—— sm mn —— BR -— Am -— oMM Bo me CP mA Mm LA -— -— ÖA RR Mm -— -Djupt, djupt neder i mullen Roligt hvilar mitt stoft, Fast ej blommor från kullen Sprida sin ljufra doft. Vet ej vandraren stället, Der jag sofver I ro, Lika trefligt är tjället Att till domen bebo. Och jag vet bvem som dömmer; Ingen dömmer som Hen; Jag den trösten ej glömmer, Stilla somn jag kan. Huru olika häremot visar sig ej Cantaten Ttill Kronprinsen Carl Johanyn, hvilken dock äfIven i sitt slag verkligen kan kallas ett mästerIstycke, fullt motsvarande sitt ändamål: Å Till Carl Johan. Skynda, Euterpa! kom, Terpsichore! Samla dix, konsters och Gratiers tropp! Hjalten er nalkas, den milde och store, Tidhvarfvets undran och Skandiens hopp. En bliixtrande blick Från den väldige gick: Då tystnade agget och kriget och Bore. Ea leende blick af den skyddande kämpe, Som hvilar på skölden, tillbeden och säll, Förbyter i Tempe De Nordiska fjell. Giäd dig, Euterpe! sjung, Terpsichore! Kransen håll färdig, du Gratlers tropp! Han, som förbrödrade Gylfe och Nore, Och stod som folkslagens hämnare opp, Han kröner sitt lopp, Den milde och store, — Som snillets, talangens och konsternas hopp. 0. 8. V. O. 8. V. Uti hvilketdera at dessa begge stycken älskar du mest Wallin, läsare? Troligen i det förra; och likväl är det säkert, att Wallins ande äfven fullt ligger i det sednare. Hans porträtt är, hvad uttryckets likhet beträffar, mycket lyckadt, eburu man ej kan bea römma det för att vara särdeles fint gjordt. å MW SS Ar MW BB AA VM AA NR (AN M co FP mre I 1 m AA RIKSDAGEN. Hos Ridderskapet och Adeln föredrogs i onsdagens Iplenum Lagoch Ekonomiutskottens betänkande JM 8 maha fr sar Arn äÄändelne 7nfå Nn