Aftonbladet – 6 juli 1848, sida 3

Under: de begge grossörerhas strid, som föregår i mörkret — det. var dock icke mörkare, än. alt herrarne, idåsde nyss förut träffades ungefär på samma ställe, kunde läså ett affärsbref. — under striden igenkänna : duellan: terna icke hvarandra; de känna ej beller igen sina egna hustrurs vext och. måälföre, då dessa muntra fruar infina sig förklädda för att mystifiera sina libertiner till äkta män. Så kan kärleken göra en både blind och döf. För resten är. det nödvändigt att nämnde herrar dumma sig, dels på det förf., såsom ofvan år sagdt, måtte fås hämnas! på grossbandelskåren; dels, och kanske förnämligast, på det den makalösa. bokhållaren hr Wilhelm må blanda sig i trasslet, blifva tredje bolagsmangen och förvärfva en vss älskvärd mamsell Erikas hand åv sig och hennes förmögenhet åt bolaget. Nu torde det vara på yttersta tiden att nämna ett ord om pjesens guffar, allas onkelp sjelf. Det är en qvick gubbe, med ett tycke af Blanches treflige Konjander i ,Hittebarnetn. Afven der :onkelns språk någon gång nun peu på fy skam stöter, lärer ingen vara så prude eller ,surmulen : att neka sitt bifall: åt hans godmodiga skämt. Han behölde dock icke så ofta tala om sin kära jamaika. z Didrik bara teg och drack. Jemte Onkeln gifves en annan ny pjes, Handelsexpediten, öfversättnivg från franskan. Ni beböfver icke vara rädd för den skenbara tendens åt det kommersiella, djurgårdsteatern sålunda. visar; då der på sömma afton uppfräder den ene grosshandlaren, bokhållaren och profryttaren efter den andre. Hendelsexpediten är liflig och yr och tyckes taga verlden lätt, men på botten har ban hjerta och heder, och är just ett praktexemplar till probenreuter. Vi se på affischen att en debutant försökte sig i pjesens ena älskareroll. Partiet var för obetydligt, att gifva tillfälle åt hans dramatiska anlag att framlysa; något godt skola visändå saga. Vid ett tillfälle, -då den. unge mannen hade att framställa det ganska grannlaga anbudet, sf hjelp åt sin vän, visade banspå ett rätt naturligt sätt sitt bryderi; och då pjesen var slut, d. v. s. då han fick den han ville ha, syntes han ganska lycklig deröfver. Chr.