Aftonbladet – 4 juli 1848, sida 3

annan lätt att Inse, Nhvarpa MHKoOaAstitulionsuisiottet grundar sitt omdöme om det kongl. representationsförslaget, att det i fråga om valrätt, riksförsamlingens verkningssätt, och hvad dermed sammanhänger, framställa ett förhållande, som visar sig äga bestämda företräden framför det nuvarande! Nu är det likväl något, som händt litet hvar, som åtminstone händt mig, att nödgas många gånger genomjäsa försaget, innan jag kommer under fund, väl med dess sndemening, som genast träder i dagen, men cke så med de former det föreskrifver för va!sättet för de serskilda behörigheterna till valrätt, och hvarunder den utlofves, så att jag ännu visst icke vågar påstå, att jag förmått göra mig redo derföre. Jag skulle misstänka att detta vore en följd af min egen bristande skarpsynthet; men jag har bört kunnige jurister försäkra, att om denna lag någonsin kommer att träda i verksamhet, skulle så många svårigheter uppstå i anseende till föreskrifternas mångfald o.h hoptrassling, att knappt nog något enda val kunde ega rum, hvilket icke skule gifva anledning till missförstånd, tvister ch klagomål. Detta vore visserligen en stor olägenhet, men som man till en början fick fördraga, dels för de större fördelarne det medförde, dels kunde hoppas att med tiden afbjelpa genom fo:mernpas förenkling, ifal! förslagets syftning vore god, ifall det verkligen innebar någon stor och redbar eller ens någon förbättring. Men nu är det i alla möjliga fall sämre än det nuvarande. Här vet man åtminstone hvad man har, en hvar känner hvilken andel han åtnjuter i representationen, och Bondeståndet eger likväl sin fjardede!, som ingen kan fråntaga det. Enligt det Kongl. förslaget deremot skulle det komma att alldeleg försvinna, ssknande all motståndstraft mot hvad man ville påtvinga det, i både anslagsväg och grundlagstiftning. Det går ut rå att lägga all makt i några få rikas, förnämas och högt uppsattz embatsmäns händer och genom dem i minis:t:ens. Dess nej skulle blifva af ingen betydenhet och sjelfva det biträde det hittills åtminstone hågon gång kunnat påräkna af den industrieila medelklassen, som med detsamma i flera fall delar intressen och böjelser, försvunne äfven då, emedan medelklassen sjelf bade ingenting att säga, enär de rike och byråkraterne voro i besittning af den öfvervägande rösträtten vid valen och såledos af allt inflytande inom Kammaren. Med insigt af allt detta rkulle ljag handla i strid mot min pligt som medborgare locn representant för svensa allmogen, och jag fåve min röst åt ett förslag, som åsyftar at: nedsätta det från dess egenska af Riksstånd till den af vasall under aristokratien, byr:kratien och penningemakten, och som man hädanefter tänker förbehålla den nesliga rollen att få vara med och höra på Ihvad dessa besluts, sjelf saknsnde all förmåga att hindra det. Jag yrkar således memorlalets återremitterande Itill Konstitutionsutskottet. Det förslag till ny val-lag, som några reservanter laf Adeln och Presteståndet bifogat memorialet, torde icke behöfva upptaga mycken tid till granskning och bedömande. Allmänna meningen har så tydligen uttalat sig emot Ståndsoch Klassvalsprincipen och den lärer få ett så ytterst ringa röstetel för sig, att man icke behöfver kosta många ord på dess vederläggning, isynnerhet lärer den i ke irom detta Stånd få många anhängare. Deremot förener jag mig med det val-lagförslag som Bengt Gudmundssons reservation innehåler, och hvilket jag tror vara det mest öfverensstämmande I med landets fördel samt framför allt med Bondeståndets rätt och önskningar. Jag röstar således för att det måtte förklerss för Ståndets gemensamma fanka, och som sådan blifva hvilande till nästa Riksdag. Matts Pehrsson från Stockholms län ansåg sin pligt vara att yttra sig i ämnet, bedjande om öfverseende. Han eriorade först derom, att knappast någon röst höjt sig emot den åsigten, att en ny representation behböfves, och fortfor: Når vi ou behöfva nytt representationssätt, på hvilka grunder bör det inrättas? På rättvisa och -Imenniskovärde. Allt sedan 1840 års riksdag har så -Imycket talats och skrifvits i detta ämne, ait koapp!t I flera skäl lära kunna framställas, än som redan blifvit framlagda; Man har hört talas :om rättigheter loch skyldigheter; bildning och upplysning; här haflva funnits vilande försläg, kommitteer; bestyreiser loch reformsällskaper i alla vrår, hvsraf det vill syInas som lö.ningen af frågan vore hardt nära. Olika -Jåsigter af saken hafva framställt olika skäl, men PIsvårt lärer vara att säga hvilka som varit de bästa. lÄndtligen har man nu kommit så långt, att regeringen Iframlemnat ett förslag i denna fråga, hvilket remitIterats till konstitutions-utskottet, som det behandlat. J Utskottet har antagit detsamma hvilande till nästs riksdag, och hvilande måste det väl äfven förblifva. ) Utskottet har uti sina motiver sagt sig icke kunna -lutan många farhågor obetingadt antaga Kgl. Maj:ts nådiga förslag till ny riksdagsordning. För min del eltycker jag att utskottet kanske alltför släpphändt handterat frågan innan den tades till hvila: åtmin-Istone anser jag att utskottet, då det haft ett sådant -yttrande om detsamme, eom jag ofvanför uppgivit, tl påpekat att förslaget vid nästa riksdag komme att I förfalla. Att i grundlagsväg antaga en sak hvilande, Usom jag ser mig tvungen att vid nästa riksdeg afIs!å, anser jag vara alldeles: oriktigt: 3) Talaren Wille ej ingå i detaljpröfning af det före: lagda förslaget, utan blott hålla sig till några af dess a grunder, hvarom han ssde: Förslaget omfattar. samfälda val och icke några klasser, men jag tror att flera klasser komma att uffionas nu än förr, om det antages. Det tillägger -förmögecheten, upplysningen, bildningen och em-betsmannakorpsen ett ovanligt företräde framför den sljordbrukande menigheten. Detta anser jag icke vara trätt, ty den förmöghe är stark nog; förmögenheten r)har sitt värde der den ligger, bildningen kan äfven r)cöra sig gällande och embetsmannen hafva sin kraft -Juti sin tjenstoch embete. Det synes mig vara klert olatt, enligt detta förslag, den arbetande klassen blifrvit halt och hållet: åsidosatt, hvilket bäst bevisas genom valet till neäre kammaren sf de femtio le-damöterna.n Talaren ansåg det vara en fördel att nian skilj nIde större från de mindre förmögna, så att i de tsocknar der stora egendomsegare finnas desse ej n kunna öfverrösta de mindre; men sade: ppär mar kommer till den afdelning, der 70 ega att välja 4 i ledamöter i valnämnden, d. v. s vid val inom hvarje Vv län, finna vi åter en orättvisa vara begången der ut Jutinnan, att dessa som tillsätta 70 icke få välja flere e)!edamöter i nämnden in de som välja 50 represen -)tånter. Skulle billigbet bhäruti hafva följts, så borde jeda förre hafva fått välja 45 och de sednare 9 leda 2) möter, men om försleget i denna del a teges, så yr bar man tagit åter med ena banden hvad man gilje vit med den andra.n )Hvad öfre eller första kammeren beträffar, så ant-Jsåg talaren dess personal för stor, och tiden, unde 1hvilken ledamöterna äro sjelfekrifna representanter s, för lång. Det betänkligaste ban funnit, är stadgan. Idet uti 423 S, att pluraliteten i öfre kammaren, el io ller 64 röster, skola kunna afslå alla proponerade för