Aftonbladet – 4 juli 1848, sida 3

nej UTP HRICIKYIA MUUTII SILLTaS MNDUPIUt, BUU BU INJVATt mindre öfverensstämma med fotkets önskningar, som den öfre kammaren efter all sannolikhet kommer att bestå af parsoner, hvilkas intressen blifva stridiga mot folxets. Årfven i detta hänseende är snaran så illa dold, att den endast behöfver påpekas, för att genast varseblifvss. Man tänke sig blott en öfre kammare, sammansatt af de rikas och embetsmännens fullmäktige, hvilka äro i stånd att med sitt blotta nej hindra hvarje beslut, som utgått från folksts ombud iden nedre kammaren; — skulle de väl uraktlåta att begagna -enna rättighet? Det är föga troligt. Men huru skulle folxet i sådant fall kunna hoppss aft på diskussionens väg genomdrifva något enda af sina beslut? Och desse mäktige skulle dessutom qvarstadna i kammaren trenne riksdagar? Denna bestämning tyckes just sätta kronan på allt det öfriga. Folket vill med representationen endast och 3allenast tillgodonjuta rättvisa, men fullständig rättvisa. Finner sig folket slutligen besviket i sina billiga förhoppningar, så torde svåra skakningar förestå fäderneslandet. För att möjligen förekomma sådant och för att gifva folket ett antagligt re presentationsförslag, anser jag mig böra i hufvud saken instämma i de åsigter, som Bengt Gudmundson uttalat i sin Lag om val till Riksförsamlingen. Stockholm d. 9 Juni 1848. Gustaf Bernhard Appelquist (skriftligen). Jg får uppriktgt tillstå, att jag icke är nöjd hvarken med Konstitutlonsutskottets utlåtande över den koagl. propositionen, eller mad Reformvännernas förslag rörande representationers ombildning. Jag hade trot: att man hade kommit det snna och ratta nirm:est om men vid val till represen anter lagt till grund hvars och ens bidrag till staten, d. v. s. att hvar och ea vid val till elektorer röstar i mån af hvax han skattar till staten. Då blir ingsas rätt förnärmad, ty då få alla2, som äro skattdragande ledsmötar, inom Riksförsamlingen afgifva sitt votum i den mån de bidraga till statens underhåll, och mer bör väl icke billigtvis kunna fordras. När på detta sät Riksförsamlingen blifvit vald, bör den endast sammanträda och arbeta på en Ka mare, och der vid baslutens fattande votera per cspita. Blefre deons fråga på dotta enxla men rättvisa sätt behandlad, skulla man snart komma till det önsrade målet. Jag önskar högeligen, att någon som eger förmåga att uppgöra ett sådant reprosantationsförslag, bygdt på dessa grua.er, ville framlägga det till Stänternas pröfning. I följd bäraf yrkar jag, med ttöd af Regeringsformens 56 S, återremiss ) ar Konstitutionsutskottets yttrande i denna fråga. Jöns Jönsson från Cnristianstads län (skriftiigen): Då Konstitutionsutskottet sjelft förklarat s!g icke kunna obeatingadt godkänna flerfaldiga delsr af det förelag till R:ksdagsordnng, som Regerinzen afgtfvit, synes det vara nog oförväntadt att uti utskottets utlåtande finna det tillstyrkt. Utskottet synes i det afseendet ej nog vårdat sin, uti Grundlagen ålagda Ppigt, att, såsom orden i 28 Riksdagsordningen lyda, ereda och utarbeta det vigtiga ärendet. Att obetingadt antaga till hvilende ett förslag som en hvar af oss lärer inse, vid en blifvande riksdag, emöjligt kan af A:lmogens ombud bifallas, är i min öfvertygelse, låogt ifrån att vara en medborgerlig pligt, ett gäckeri med Nationens ifriga lingtan efter nationalrepresentationens ombildning; och ehuru jag vsserligen är af den mening, att i denne sek, liksom i alla andra frågor om grundagsföröndringar, flera förslag kunna antagas till hvilande, för att af nästkommande Ständer afgöras, kan jag cj tänka mig något snragligt sk:l, hvarföre Rikets sänder, då de hefva rätt att sjelfve genora Konstitutionsutskottet åstadkomma ett antegl!gsre förslag. icke skul!le begagsa denna rätt, hvilken dessutom snarare synes kunna kallas en pligt, unier de förhållanden, hvari nationen sig befinner. Jag anser mig derföre, med stöd af 56 S Reza ingsformen, tunha åberopa hvad hr Billström och medbrodrez Bengt Gudmundsson i sina, utskottets utlåtanden åtföljande reservationer, anfört. Det är i m!n öfvertyge!se så otänkbart att svenska folket skulle kunna fiona sig belåtet med de flerfald!ga valsätten, som uppdraga nya klass-skilnader inom det: utgående från bamödandet, icke att förena och försona, utan snarare att splittra och undertrycka hvarandra; och det är så lättfattligt, att den föreslagna serskllda kammarformen skall blifva ea olycklig anledning till fortfarande split och ytterligare svårigheter för att komma till det stora, allmänt påkallade reformernas mål, att det skulle vara till regeringens och folkets gemensamma olycka. om någonsin förslaget antogs och skulle i verket sättas. Jag kan ej nog beklaga, att då regeringen Icke kom med ett antagligare förslag, hon någonsin afgaf det; men då så skett, anser jag det vara Rikets Ständers pligt att med aila grundlagsenliga medel söka bereda, att åtminstone andra förslag, som kunna erbjuda folket bättre garantier att se sina samhällsangelägenheter Väl vårdade, måtte blifva hvilande, på det nästkommande Ständer må kunna, så vidt möjligt är, hafva fria händer att antaga det de anse bäst motsvara tidens fordringar. I det afseende anser jag att vi med tillfredsställelse kunna förena css om do principer för repreI sentationens ombildning, som af vår ståndsledamot Bengt Gudmundsson blifvit i dess rsservation anltydde. Enligt hans förslag kommer rösträtten att biifva så allmän, att ingen enda af våra medborgare skäligen kan beklaga sig, öfver att derifrån Yara utesluten. En hvar som ken sägas vara sjolfmyndig loch skettdragande, går fram till elektorsvalet; en hvar som eger förtroende af sina medborgare, kar Jutan alla godtyckligt i lsgen nedlagda hinder, blifva I vald till deras ombud; genom valdistriktens talrikIhet blifva valförrättningarne underlättade; folket sättes i tillfälle att lätt meddela sig om så väl:personer som föremål för de uppdrag, man vill anförtro ombuden; de röstande, hvilkas rösträtt utöfvas för egendom, inkomst, utlagor och tjenst, hafva allt ;lefter sin samhällsverksamhet en billigt större eller I mindre andel; men i hvardera af dessa kategorier 3 röstar ingen måd mera än hel röst, hvilket, när vilI koren för denna töst äro så lågt antagna som 1000 rdrs egendomsvärde, 1000 rdrs årsinkomst, 20 rdr årliga utlegorsamt äfven den ringaste ordinarie tjenst, medför ett närmande till personl.ghetens. represeaterande, som öfverensstämmer med begreppet jemnlikhet i medborgerlga pligter och rättigheter: en ljemnlikhet, som likväl sjelf såsom vilkor kräfver, att Ide sednare bero af de förras uppfyllande. I formen Lilla ).) Detta af några 18!amöter framsällda yrkande af återremise innefattar ett Origtigt begrepp Om Grundlagenps mening I 56 Rogeringsormen. Pe: är icke medgifvet att afslå eller återremiltsra de ) förstag till grundlegsförändringar, som Konstitu. -Itionsutskottet tillstyrkt, på enskild Jiksdagsman: I motion eller köngl proposition; sådana förslag 8 sko! ovilkorligen kvila till defisitift bifall ele -I förkastande vid nästblifvandö riksdag. Men hvarj Riksstånd her enligt nämnde rätt, att då Ko I NUngen genom proposition, eller Konstitutionsut skotiet genom tillstyrckende af pytt grundlagsstad I gande gifvit anledning till en grundlagsförändring uttrycka äfven gna tankar och få dem ucderstöl da medstånden. gamt mad derss ssmmanismkand: ev