Aftonbladet – 1 juli 1848, sida 2

vägande, än det som kan erhållas efter en så kort tid som 8 dsgar. Det skall blifva intressant alt se, huruvida nationalforsamlingen går in på denna bustämmelse. I sådant fall blir det ew experiment i hög grad. lärorikt att åskåda, och som, i fall det skulle lyckas under en följd af år, komme att gifva ett starkt-stöd åt dendemokratiska principens användbarhet; Man vet huru förskräckta många hos oss, äro redan blott deröfver, att den norska representationen Har makt att göra ett beslut till lag; utan kovungens sanktion, i fall 3:ne på hvarandra följande storthinog oförändradt vidblifva detsamma. Det är dock ett intetsemot. det fransyska förslaget. KONSTAKADEMIENS EXPOSITION 1848.) VI Sedan vi i föregående artiklar: lemnat en öfversigt af expositionens förnämsta alster inom målningskonstens olika grenar, fordrar konstintresset att vi egna en särskild: uppmärksambet åt plastiken ; om än ringare i antal till den förra, dock på ett värdigt sätt representerad i de sexton -skulpturarbeten, som bilda denna afdelning. Den osminkade sarning och på samma gång ideala uppfattning, som skulpturen fordrar; gör dess studium lika mycket: svårare, som dess alster äro lättfattligare än anålninvgsköpstens. Här fisnes ej det smekahde färgspelet, och denna magiska clairobscur,. som -döljer bristerna och. villar ögat;. ej dessa. plagiater och långods, som, så beqvämt begagnade från stora mästares fateburar, ofta utgöra grundfonden i en god taflas kapital. I skulpturen erfordras deremot ee egen tanke, sjelfständig för att anslå sinnet, iklädd den skönaste form för att fängsla ögat, natursann, men, så att säga, filtrerad genom antikens: studium. Det var utider Greklands gyllene dagar, som de fria konsterna förfinade och underböllo civilisatiopen, öppnande rika källor för bandel och ökad industri, då konsterna, stiftande lagar för smak, skapade genom utbildad teknik den gamla verldens rikedom. Samma dag Rhodierna upprest ett altare åt Konstens och Vetenskapens gudinna, föll ett guldregn på ön, säger Pindarus. : Försvunnen är all denna prakt, hvaraf nutidens är blott skuggan, men i jordens trogna sköt bevarad, har antiken uppstått för att pånyttföda Konsten: det är dess mästerverk, som utgöra plastikens mönster och bildhuggarekonstens basis: denna enda utväg för oss att rätt se och uppfatta skönheten, detta ideal; som forntiden sjelfständigt skapat, för att helga åt odödliga gudar. Skönhetens väsende hyllades som princip, vid festerna täflades om dess pris, och konstnärernas mejsel förevigade dess dyrkan. Det favns intet moment af plastisk ädelhet, den de ej visste uppfatta. Själarne, som öfver läpparnes purpurbrygga gå på gästbesök hos hyarandra, gåfvo sålunda anledning till den sköna gruppen af Amor och Psyche, nu förvarad i i galleriet Uftizi i Florenz; ett minne från ett af. den grekiska ungdomens tätlingsstycken: Den bäst gifna kyssenn. Då bildhuggarekonsten står i ett oupplösligt samband med den klassiska bildningen, förutsälter man, att den endast under de förhållanden, som på den klassiska jorden äro möj liga, kan hinna en bögre utveckling. Men det oaktadt har Norden i denna konstgren frambragt, företrädesvis bland de öfriga, sådana storheter, att det synes, som skulpturens rang vore lika anboren från Nordanfjell, som från Hymettus. Å Sergel, Fogelberg, Thorvaldssen, Bissen, Byströrh och Michelsen äro alla nordiska namö af Europeisk ryktbarhet. För att visa huru detta för norden ärofulla förhållande fortgår i telningarna på samma stam, må vi betrakta hvad exzpositionen fö reter. Likt den lätta helsniovg som en bortfarande sänder än. eh gång åt. hemmet, har Byström bär lemnat ett flyktigt minne af sig i tvenne esquisser, N:o 29, 30. Tvenne flickor; en blygsam och den andra nyckföoll tillhöra båda en större grupp, Kärleken omgifven af unga qvinnor af olika karakterer,, hvilken konstnären redan. till en del utfört 1 marmor, då döden : med; sin: aldrig tröttnande. band kom emellan. Ehuru: flyktiga. utkast; ärocde tills räckliga föratt visa i hvilket element BySströms taläng bäst rörde sig. Ingens. rmejsel Bar behagligare? lekt! fed behagen — uti ingen mars mor rodnar vällusten som i bans bilder. Dessa förekomma alla som gengångare från de menlösa tider, då man hvarken kände till snörlif, repkjolar eller vaddfabrikens plösligheter, då lifvets muntra olympiska spel firades i otvungna formers lediga täckhet. Att utförligt afbandla Byströms konstnärAA mr Arn tT.: AA He rr ARP ATKR ARN ANh I få