Aftonbladet – 22 juni 1848, sida 2

konung, samt fri statsförfattning. Dean, åtminstone tll formen, fria statsförfattnirg, som för 45 år se-: an infördes i Moldau och Weallackiet, var blott en fösberedelse härtill. OSTINDIEN. Det med sista posten från Marseille anlända ryktet om ett uppror i Lahore saknade icke grund. Man her nu erhållit Bombay Times, för d. 6 Mej, enligt hvilken oroligheter verkligen utbrustit, ehuru åogt ifrån af sådan betydenhet, som den franska telegrafunderrättelsen förespeglat. Alitsammans inskränkte sig till en förnyelse af den för 2 år sedan bilagda striden emellan divanen i Multan och regeringen i Lahore; men man fruktade för ett uppror i anledning deraf, att fästningen i Multan är temlizen stark och divanen försedd med penningar till troppars besoldande. Skulle divanen kunna göra motstånd innan engelsmännen hinna förekomma det, så kunde den lätt nog få biträde af hela den mohsamedanska befolkningen i vestra delen af Pendschab. FÖRENTA STATERNA. Det märkvärdigaste som nordamerikanska tidvingarna nu hafva att omtala, är byggnaden af ett stort antal ofantliga ångskepp, om 4000 till 3000 tons (500 till 4500 lästers) drägtighet. De äro ämnade till fert öfver hafvet, ssmi derföre alla utrustade med propeller och tacklade som segelfartyg, men tillika starkt bygda, af det bästa virke och efter förbättrade modeller, så att de lätt kunna utrustas äfven till krigstjenst. — Af de med dagens post hitkomna tidningar finner man, att ganska betydliga stridskrafter, såväl af artilleri, som infanteri, och något kavalleri antåga ifrån Tyskland till tyska armåens förstärkning i Slesvig. Redan den 135 dennes hade en del deraf tågat genom Holstein. Danska posten i morgon torde komma att innehålla värmare underrättelser härom. ooI den såkallade Slesvig-Holsteinska nationalförsamliogen synes råda en ganska aristokratisk anda, som föga öfverenstämmer med det behof af folkets biträde, hvilket insurgenternas chefer torde röna. Regeringens i Kiel förslag till vallag, utan valcensus och efter samfäld valprincip, har inom församlingen icke vunnit bifall. Den vill bibehålla ståndsformen, och detta gör att stor söndring ibland folket uppstått. Det ser ut, som skulle denna komma att få inflytelse äfven på slesvigska förhållandena. I tj—