Aftonbladet – 22 juni 1848, sida 2

lorf, åtar inkomma dermed. Ver nu redan församingen försatt i spänning, så uppkom en verklig storm vid den derpå följande motionen af hr Enckevort, utgående på, att det parti bland de deputerade, sm, i motsatts till regeringens konstitationsut ast, åsyfta förelåggande af ett nytt, skulle af na ttonalförsamlingen förklaras vara ett part!, som väckte ptvedräg: inom församlingen och I nationen. Härvid sprang hela venstra sidan, såsom en man, upp från sina bänkar, vader häftiga åtbörder och rop emot urtryciet Spartin 0. 8. V. och efter långvarigt tumult återtogs hr Ecckevorts förslag. Ministern v. Arnim syntes ej i denna dags session, men hr Sydow var nätvaranda och talade, Berlin s. d. Nationalörsamlingens varma gårdagssession var den första, hvari våra folkombud verkligen bragte till stånd något af vigt. Den på Uhlichs (egentligen Jungs) förslag af församlingen accepterade förklaringen, att den ställde sig under Berlinerfolkets skydd, har på hufvudstadens invånara gjort ett högst lugnande intryck. I dag förmiddags voro hvarken platsen utanför Singakademien eller in ångarne dervill besatta med borga-garder: endast vid dörrarne stodo några få, som frågade de inträdande efter deras biljetter: Följden var, att det största lugn berrskade under församlingens hela sammanträde. — Öfver vår ministåres vigiigaste arbete, Konstitutionsutzastet, bar nationalförsara!ingen redan uttalat sin fördömelse; och med detsamma desavouerat de regeringsgrundsatser som kronans. rådgifvare adopteratv. Folk och regering stå såle-. des i detta ögonblick emot hvarandra. — Enligt: rykta hafva ministrarne v. Arnim, Kanwitz och li Schwertn redan inlemnat sina afskedsansökningar.: En från krigsministeren i dag ankommen särifvelse finnes undertecknad v. Griesheim. — Larxdtvärnets sammankallande stöter på mångfaidiga svåri, heter. hvilkas lösning man ej kan motse. Laadtvarnmännen hafva publicerat ett plakat, hvari de uppställa sina fordringar, och der de land annat begära rätten att utse anförare, sättandet under borgargardets kommando, och garanti för att ej tvingas lamna staden. Styrelsen kan väl icke gerna bifalla dylikt. Lauenburg d. 43 Juni. Eoligt säkra underrättelser har den i Ratzeburg den 9 dennes öppnade ständerförsamlingen samma dag upplöst sig, för att ej ånyo sammanträda, förr än antingen regeringen tillsvidare abryter förbindelsen med Danmaru, eller en kommission af ständerna erbållit förbundsdagens i Frankfurt besked, om bertigdömet Lauenburg suail, ända till det dansktyska krigets slut, lösgöra sig från dess förbindelse med Danmark och :skrida tull val af en provisorisk regering. Läbeck d. 13 Juni. Hertigdömet Lauenburgs po-! litiska förvecklingar nalkas sin slutliga lösning. I går morse har en ständerdepnatation, beståsnde afl grefve Kielmannsegge, godsegaren Barckelmeyer och senator Mayer, afgått ti!l. Frankfurt, för att bos förbundsförsamlingen uttala Lauenburgs önskan, att regeringen i Ratzeburg måtte af förbundet åliggas att upphäfva förbindelsen med Danmark och framdeles uppträda sjelfständigt. HRBegeringen bade förklarat sig icke kunna ingå på ständernas begäran, hvarföre deputationen till Frankfurt blifvit beslutad. Wien den 43 Juni. Vi hafva, himmelen vare lofvad! haft en lugn pingsthelg. Studenterna firade i går en burschenfest, hvarvid otaliga skaror lefnadslustiga nationa!garder pärvoro. Men drog i tusental — emedan arbetarne såsom trogne allierade äfven medföljde — till den romantsskt beligna byn Haimbach, hvarest man roade sig på Wienervis. Största lugn herrskade vid denna gigantisza förbrödrinasest. Wiener Zeitung innehåller en proklamation från kejsaren till Nederösterrikes innevånare, dat. Innsbruck den 6 Juni, hvari han bland annat förklarar den nu sammanträdande första riksdagen för en konstilverande, samt att han vill ändra vallagen efter en sådan riksdags natur. Den 44 har en af många hundrade personer bestående deputation afgått härifrån till L!nz. Denna deputat!ons hufvudändamål var att göra Linzarne en tacksamhetsvisit och genom denna uppmärksamhet befästa det fredliga förhållåndet mellan residenset och provinssn. Man biåller det här äfven möjligt, att kejsaren redan i morgon inträffar i Linz, då denna deputation tillika skall fungera såsom emottagningsdeputation för kejsaren, och oöfvertaga den angenäma pligten att ledsaga det kejsarliga bofvet hit. I Schönbrunn blifva redan den kejserliga familjens rum iordningställde. Kejsaren vill, såsom det heter, tillbringa några dagar här, för att sedan, ända till riksdegens öppnande, draga sig tillbaka till det några mil härifrån belägna slottet Lossbrug. Efter underrättelser från Agram af den 9 hade kejsarens befallning till banen, baron v. Jellatchich, att begifva sig till hofvet i Innsbruck, väckt en obeskriflig bestörtning bland Kroatiens befolzning. Det bildade sig gevast frivilliga kårer, bland hvilka befinna sig Agrams förnämsta borgare, för att, i händelse banen ämnade åtlyda kejsarens befa!ining, beledsaga honom till Innsbruck. Af staden Agrams nationalgarde hafva 600 man blifvit utsedde att skydda honom och anhålla om hans bibehållande såsom ban af Kroatien. Banen har afböjt detta förslag och afrest ensam, utan all eskort, till Innsbruck, föregången af en liten deputation. Prag den 41 Juni. Allvarsamma oroligheter ha här ägt rum, vid Slavkongressens fortsatta verksarahet. Det är förut nämndt, att de olika Slavstammarnes vidt skiljaktiga munarter gjort det omöjligt för den rådplägande församlingens alla medlemmar, att förstå hvad som talades på den ena eller andra munarter, hvaraf slutligen, efter en förvirrad och stormig debatt, kongressen nödzades stanna vid det för slaverna mindre angenäma beslutet, att föra d!skusslonen på det tyska språket. Österrikiska blad beskrifva, med en nog långt drifven ironi, denna scen i slavkongresser, såsom en ny upplaga af babyloniska förbistringen, — Då de slaviska sändebuden återvända från en messa i Teyn-kyrkan, hade på torgen och gatorna sammanskockat sig en orenil!g menniskomassa, som formligen inneslöt en lång linie grenadierer. Alarm slogs på gatorna af trumslegare, eskorterade af nationelgarde. Förbittringen emot platskommendanten, furst Windisch-Grätz, hade stiglt till sin höjd, då ett rykte utbredde sig, att han hade låtit plantera kanoner på de staden beherrsktande Wyscheradoch Lorenz-berger, seret äfven bestyckat Jorefskeseroen. En deputation af studenter, frivilliga och borgars hade afgått till Eommen-i NET 2 SSE ATT EEE är rn TEE SERIE ETIK ANA nm MA Mm ——-OR OR RR VV JA -AR kedjor, fulla af hålor och precipicer, och öde ogästvänliga campos, och var förenad med faror och för