Aftonbladet – 21 juni 1848, sida 2

Belletti som : Belcor och Lablache som d:r Dulcamara. — ÄV VA — — Jönköpingsbdladet fäster allmänhetens uppmärksamhet derpå, att fa lar, efterapade Östgöta gamla sorten, äro i omlopp. De äro nå re än de äkta; af gröfre i trycket skarpare och tyckes vara skrifbläck, dan det har mycken likhet med de temligen väl efterspade namnteckningarna; vattenstämpeln efterhärmad medelst papperets skafning; samt i öfrigt sedela något suddigare och oklarare än de riktiga. — Frederikshalds Budstikke för den 10 dennes berättar följande: Ioflyttningen af svenskar till våra gränseorter är ännu alltjemt 1 tilltagande. Oaktadt våra egna dagsverkare på gränsen ofta sakna tillräcklig utkomst, finner dock d?n invandrade alltid så mycken sysselsättning, att han utom dagligt bröd kan skaffa sig några skillings sparpenningar. I Fredrikshall taga många svenskar nu på sednare tid årstjenst. Bland Tistedalens bruksarbstare äro en tredjedel svenskar, som tyckas för alltid vilja der nedsätta sig. T:ll Aremark invandra andra. Starkast är dock inflyttningen till Eoningedalen. I fjelltrakten af denna socken går försvenskningen med starka steg framåt. Svensk och norsk kommer här ungefår på ett ut; ett tungomål talas här, hvilket, om den danska dialekten der också hade sin andel, kanske icke vore så olikt det zom förmodligen kommer att talas i det rförespådda Skandinavien. Här är umgängestonen ett melianting af norsk käpprakhet och svensk ödmjukhet (?) o.s.v. Inflyttandet har för öfrigt ingen skadlig inflytelse på sedlighet och arbetsamhet; tvertom har det i dessa riktningar verkat gagneligt och upplifvande. Och, då så är, hvarföra skulle ej då hvarjs fördomsfri norrman önska det befrämjadt? ee — Det är någonting eget och betecknande alt se, hvilka ansträngda bemödanden man på ett visst håll gör sig, för att möjligen få allmänheten att tro, det Aftonbladet ändrat tankar rörande Sverges deltagande i Danmarks krig mot tyskarna, samt att Aftonbladet i förstone skulle yrkat på detta krig. En bekant medarbetare i Dagbladet, som nu åter befinner sig midt uppe i illusionernas stadium, hvilka för honom tyckas vara ett lika nödvändigt lifselement, som vattnet för fiskarna, har sträfvat af alla krafter, för att medelst citerande till hälften af en artikel ur Aftonbladet, men med utelemnande af den sednare hälften, som leder till ett motsatt resultat, söka göra troligt att Åftonbladet gjort sig skyldigt till inkonseqvens. Himlen vete egentligen, hvi!ka stora saker man tror sig hafva vunnit, äfven om sådant lyckades. Men det märkvärdiga för tillfället är, att det icke hjelper, att vi redan en gång erinrat den lilla etterbiggen i Dagbladet om det oriktiga i artikelns uppfattning. Seg och ihållande såsom ett visst äldre fruntimmer, hvilket en gång befann sig uti en ström, är Dagbladsmedarbetaren både blind och döf för alla anmärkningar, och upprepar till bevis för sitt påstående en del af Aftonbladets artikel den 28 April, samt utfular sig derefter dugtigt emot Aftonbladet, med åberopande af följande uttryck, som Aftonbladet påstås sedermera hafva frånvikit: Om icke Danmark annorlunda kan hjelpas, måste Sverge af äran lika mycket som stamförvandtskapen vara förpligtadt att bistå Danmark i den heliga ,striden.n Nu är det att märka, att vi redan en gång erinrat, att Aftonbladet, vid första underrättelsen om preussarnes inbrott i Slesvig, och under intrycket af de berättelser, till hvilka man dittills nästan uteslutande hade lyssnat, nemligen dem som kommo ifrån danska sidan, onekligen i nämnde artikel yttrade oss med mycken värma för Danmark. Men då Dagbladets medarbetare, eller andra rökgubbar för vederbörande, deraf vilja draga den slutsatsen all vi någonsin ropat på krig, från Sverges sida, så innebär en sådan slutsats ett groft vanställande af sanna förhållandet. Vi behöfve, för att ådagalägga detta, endast citera den uf Dagbladsmedarbetaren uteslutna delen af Aftonbladsartikeln, der Aftonbladets räsonnemang fullföljdes. Denna fortsättning lyder sålunda: Men i hvilketdera fallet som helst är det icke tänkbart, att ej en upplysning om sakens rätta skick, vunnen på underhandlingens väg, under bemedling af de öfriga makterna och förd med behörigt eftertryck, skulle vara tillräcklig att dämpa krigslågan och återställa Slesvig åt Danmark., — — Det bör således icke vara tvifvelaktigt, på hvilken väg svenska regeringen i första hand skall kunna — om den uppträder med all den kraft som omständigheterna påkalla — för närvarande verka ell oberäkneligt godt, icke blott för Danmarks sak, utan ock för hela Europas. Vi fråga nu en hvat, som eger förmåga att göra en logisk slutsats, om Aftonbladet ett hårsmån afvikit från dessa grundprinciper och om icke vår position i danska krigsfrågan är precist densamma, som då vi, enligt Dagbladets förmenande, talade för krig,? Eller kan DagHE Rn a a nanna