en karuselgunga, en kringgunga, båtoch slänggungor, skottbanor m. m. gifva mångfald åt nöjena och hr Schnötzinger kommer att anföra såväl koncertsom dansmusiken. — I ,Öresundsposteny läses: Såväl skånska dragonerna, som norra skånska infanteriregemetet och halfva styrkan af skånska husarerna hafva brutit upp från sitt möte och återgått till sina rotar och qvarter, men med bestämmelse att vara färdiga till uppbrott genast efter inträffande ordres. AT skånska husarerpe förblifver, som sagdt är, balfva styrkan (fyra fålteqvadroner,) qvar på Ljungby hed, dit prins Gustaf en af dagarna väntas för att öfvervara truppens målskjutningar. — I Öresundsposten läses äfven, angående de svenska truppernas ankomst till Fyen utur en skrifvelse från Kjerteminde af den 9 att ångfartyget Valdemar, bogserande en dansk brigg, dit ankommit den 8 kl. 4 e. m. Om bord på ångfartyget voro 450 men svenskt infanteri, präktigt, stort och krigiskt folk, som blefvo satta i land, hvarefter briggen, hvilken äfven förde trupper, blef bogserad vidare till Nyborg. Dessa först landsatta trupper tillhörde Skaraborgs och Elfsborgs regementer och anfördes af öfverstelöjtnant Nordenfeldt. Mottagandet var festligt. En äreport var upprest; kuttern Lövenörn, som låg i hamnen, saluterade; vid landstigningen bjödos genast förfrisknirgar, och manskapet förplägades sednare vid en rad uppdukade bord under bar bimmel, medan oflicerarne med en del af stadens innevånare samlades på rådstugan, der kammarjunkar Bretteville, stadens förnämsta öfverhetsperson, helsade cfficerarne med ett tal. Från Nyhorg erfar man af gamma datum, att de dit anlända trupperna mottogos vid landstigningen med en sång, utförd af stadens sångförening. Strandporten var smyckad med de tre nordiska nationernas fanor, staden var illuminerad. Borgarne täflade om att få föra de efterlängtade gästerna hem till sig och undfägna dem. För generalstaben och officerarne var en lysande kollation snordnad. Flera transportskepp med trupper voro signalerade och väntades ännu samma dag. Annandag Pingst ankom först Skaraborg: regemente till Ödense. På torget, der regementet gjorde halt, var upprest en med grönt sirad kolonn, från hvars topp de tre skandinaviska flaggorna svajade. Soldaterna förplägades. En timma sednare anlände Elfsborgs regemente och blef likaledes trakteradt. Officerarne togo in i de kringliggande huser. En särskild sång blef afsjungen och stadens damer kastade band, rosetter, näsdukar ner på den förbimarscherande militären. Tropparna begifva sig från Odense till trakten kring Middelfart och Assens. Från Eogland har man den underrättelse att regeringen förbjunit export af vapen, som man kan ega anledning att tro vara bestämda till krigsbruk emot Danmark. — Af Öresundsposten finna vi, att efter Jönköpingsbladet, vi oriktigt uppgifvit namnet på författaren till den soldatvisa, som infördes i Aftonbladet den 6 Juni. Författaren är nemligen fanjunkaren Zerl, (icke Svärd) vid lifgrenadiererne. — I Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning läses: Vår stad har i dag lidit en förlust, som torde blifva svår att e:sätta. Döden har beröfvat oss den allmänt aktade och älskade domprosten, theologie doktorn m. m., hr magister David Megnus Hummel, som i morse aflidit härstädes, efter en lefnad af 73 år och några månader. Den aflidne var en man af utmärkta förtjenster såsom prest och själasörjare, ja, en sann Herrans tjenare, i ordets sköpaste bemärkelse, och har inom sitt kall verkat ovanligt mycket godt. Hans minne skall välsignas af mången, hvars tårar han aftorkat, och den saknad, hans fränfälle uppväcker, blir säkert lika djup som allmän. Det åskväder, som vi hemsöktes af natten till sist!. onsdag, har ströckt sig vida ikring, men starkast synes det hafva rasat i Foss socken af Tunge härad, hvarest åskan åtföljdes af hagel, till en del så stora som skatöägg: på befallningsman Norbergs och assessor Kochs egendomar, samt på Foss prestgård, inslogo; emellan 4 å 300 rutor; på Svinebacka slog åskan ibjäl 8 större nötkreatur, som betade i utmarken, men vallbjonet skadades dock icke, fastän det nedföll af lufttryckningen. Rågarne hafva lidit någon skada, men icke så betydlig, som man hade enledning befars; deremot skall skadan å åkerfälten vara betydligare i Svarteborgs socken omkring Skåneröd.n