Aftonbladet – 19 juni 1848, sida 3

En mängd reservationer hafva åtföljt; i allmänhet kländrande att utskottet ej gjori aseende på i tre stånd yttrade meningar. Allm. Besvärsoch Ekonomiutskottets Betänkande JM 992 i anledning af väckt motion om revision och reorganisation af bospitalsanstalterna i riket, Utskottet föreslår: patt Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta tenom dertill skicklige, i ämnets serskilda detaljer akkunnige, män upprätta förslag till den utvidgning och de förbättringar af hospitalsväsendet i Sverge, Jå i medicinskt som administrativt hänseende, hvil(a befinonas vara nödige för denna sjukvårds ändamålsanliga organisa:ion; samt att Kongl. Maj:t dersfter täcktes vidtaga de åtgärder, Kongl. Maj:t, i anledning deraf, fisner lämpliga.n — — — M 93, i anlednivg af väckt motion om framläggande af Unionskommitteens förhandlingar inför Rikets Ständer. Utskottet bemställer att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleds. Skälen dertill anföras vara, patt Utskottet icke kunnat pröfva motiverna derför, då en sådan pröfning icke skulle kunna blifva annat än ofuilständig, så länge man ej vägledes af tillförlitliga och officiella dokumenter. Att åter dessa samma dokumenter, som för en sådan pröfotng böra ligga till grund, nu skulle meddelas Rikets Ständer, finner Utskottet af tvänne skäl sig icke böra tillstyrka. Det första är, att den kunskap, som derutaf vunnes, för närvarande icke är af behofvet påkallad och Icke kan leda till något resultat. Det synes nemligen klart, att som Kongl. Meaj:t ännu ej funnit för godt, att meddela nådig proposition i ämnet, detta ärende ej ännu måtte vara tillräckligt förberedt och färdigt till afgörande. I sådant fall kunna Rikets Ständer dervid ingenting åtgöra. Det lider för öfrigt intet tvifvel, att, när Kongl. Maj:ts proposition en gång blifver gilfven, densamma då kommer stt åtföljas af de nu begärda förhbandlingarne för att då framlöggas för såväl Norriges storthing, som Sveriges Rike s Ständer. Det andra skälet är, att allmängörande af förbandlingar, som ej ännu blifvit bragta i fullt färdigt skick, torde kunna blifva lika farligt för ändamålets vinnande, gzom de: är stridande mot det bruk, som alltid och allestädes varit vedertaget, nemligen att ej i otid framdraga för allmänheten hvad som förehafves i underhandlingsvög. Slutligen kan Utskottet ej eller undgå att finna, att under närvarande tidpunkt, då den största varsamhet i alla förhållanden är af nöden, det ej vore lämpligt att väcka frågor, som möjligtvis å ett eller annat håll skulle kunna föda misstänksamhet eller misstro.n