Aftonbladet – 19 juni 1848, sida 2

Hr Key erinrade, att då öfverståthållareembetets förslag nu blifvit afslaget, så hade ju församlingen med detsamma yttrat sig emot principen af en cIvil, och för principen af en beväpnad kår. Hr Weber erinrade ännu en gång, att man icke borde låta hänföra sig af ögo blicket eller förbise hvilka besvär och hvilka snspråk, som äro förenade med en verklig milttärtjenstgöring. Han fruktade, att ett baväpnadt medborgargarde endest skulle urarta till detsamma, som vår borgarmilitär är för närvarande, hvilken af många anses för ett spektakel och till största delen icke finnes till i verkligheten. Jag vill vara så god medborgare, som någon annam — sade talaren — men tror att den här iden är något öfverspändn. Hr Key anmärkte, att om man vill hafva rättigheter, så måste man äfven åtaga sig motsvarande skyldigheter. Vill man icke underkasta sig en vaktgöring någon enda gåog. så kan men lika gerna sitta ständigt hemma bakom spisen. Den medborgerligheten, sade han, vill jag ej giva mycket för. Orsaken hvarföre man miste antaga behofvet af ständig tjenstgörina, eller det som biifvit så kalladt, var just den, att man borde hoppas och supponera, att oroligheter så sällan som möjligt siola uppstå. Om nu sådana icke inträffa t. ex. på 20 år, och kåren icke annat än vid sådena tillfällen skulle vara samlad till aktiv tjenstgöring, så bemställde talaren i hvad skick den skulle komma att presentera sig, när medlemmarna i ke på så länge sett hvarandra aller ens kände bvarandra. Huru skulle mundering och vapen se ut, när gevärspiporna under tiden rostat bort och råttorna ätit upp sabelbsljorna. Många ropade bravo åt detta yttrande. Sedan hr majoren Öman jemväl yttrat några ord, kvilka referenten likväl ej rätt hörde, så föreslog hr ordföranden att man måtte skrida till val af kommittarade och först bestämma antalet. Härvid ropades ömsom och starkt på 5, 6 och 7. om hvilket sistnämnde tal församlingen slutligen förenade sig. Då personerne sedermera skule utses, ropades först af någon: Kongl. sekreteraren Key!, jemte starka rop af: ja, ja, Key, Key : Hr Key beklagade, att han inom få dagar förehade en för sina effårer nödvändig resa åt landsorten, hvilken kommer att förorsaka ett par månaders frånvaro, och således ansåg sig icke kunna motsvara förtroandat; men många hördes yrka, att hr Key måste vara med, och på ordförandens hemställan, åtog han sig slutligen, att deltaga i kommitteen till dess han reser. Härefter yttrades från flera håll: grosshandlaren Aug. Bergman! Hr Aug. Bergman tackade för förtroendet, men ansåg sig böra förklara, på det man icke måtte misstaga sig om honom, att han icke vore för ett väpnadt garde, utan ville egna sig åt iden af en civil kår. Han hade icke varit ibland dem, som först väckt tankan på hela detta förslag, enär han utan sin närvaro eller vetskap första gången hade blifvit vald bland dem, som fått det förtroendet att inlemna petitionen till Kong!. Maj:t. Hen bad att få erinra, att hr kongl. sekreteraren Key och någon annan kommit till honom; att de då samtalat om saken och att man vid det tillfället icke yttrat sig anse någon exercerad kår vara påkallad af nödvändigheten. Det behöfs icke heller, mente han; låt oss bli civila först, så kan man sedan under tiden tillse huruvida en militärorganisatton är nödvändig. Han fästade uppmärksamheten på, att uti petitionen icke heller finnes nämndt, att kåren skall vara väpnad. Ett af de ändamål man sökte genom bildandet af en sådan kår som denna, var ju dessutom att söka förekomma, det icke medborgare skulle blifva ihjelskjutna för ett obetydligt tumult af den egenskap, som det i sistlidna Mars månad, hvilket man då hade varit öfverens om egentligen var en barnlek, som 20 eller 30 ibland oss här närvarande hade kunnat stilla. (Härvid ropade någon i högen: Hvad skulle så mycket landttruppar inne att göra då?) Hr Key invände mot detta hr Bergmans anförande, att han icke helt och hållet påminde sig saken på samma sätt. Man hade vid det ifrågavarande tillfället äfven varit ense om dyrheten och olägenheterna af landttruppernas inkallande. Hvar och cm viste hvad det hade kostat staten. Det hade likväl funnits7jnödvändigt derföre, att om oväsendet räckt ett par dsgar längre, så hade garnisonen i hufvudstaden varit alldeles utröttad och urståndsatr till längre tjenstgöring. Tal. hemställde derföre, om icke just af sådan anledning en väpnad kår vore nödvändig. (Många ropade ånyo bifall härtill), Ordföranden erinrade, att församlingen tycktes komma ifrån ämnet, som var huruvida det fortsattes att yrka, att hr grosshandlaren Bergman skulle emottaga kallelsen, hvarvid ropades åtskilliga nejlo Flera röster hördes nu, till fortsatt förslag af ledamöter i kommittåen, ropa: kongl. sekret. Cavallius; dervid andra åter skreko: nej, nej! — hvarjemte derefter upplystes, att hr C. rest till Paris på flere månader. Nu hördes någon föreslå boktryckaren Hjerta, hvilket andra upprepade. Hr Hjerta upplyste, att han icke varit bland dem, som undertecknat petitionen; derföre icke heller ansett sig berättigad deltaga i dagens öfverläggning, och anhöll, under förklarandet af sin erkänsla för förtroendet, att få undanbedja sig detsamma i anseende till en af andra göromål mycket upptagen tid. Då härtill ropades nej! förnyade han ännu en gång denna anhåilan, och ordföranden hemstälde huruvida icke de anförda skälen antogos, men hvilket afslogs. Härefter valdes, likaledes genom acklamation, hr grosshandlaren Schartau; hr apotekaren Engström, som dock förklarade att han på inga vilkor kunde taga emot förtroendet, anseende till en oundviklig resa; hr guldsmeden Folcker; hr bleckslagaren Carl Klemming; hr kapten Westfält; hr majoren Oman; hr handlanden Christiernson. Hr Hjerta hemställde, då församlingen utsett ett så ringa antal kommitterade, som sju, i ett ämne som rörde hela hufvudstaden så nära som detta, och då följaktligen dessa kommitterade hade ett ganska ansvarsfullt förtroende, att några suppleanter tillika måtte utses, med rättighet för de ordinarie ledamöterna att tillkalia dem till rådplägning. Detta bifölls; och utsågos hr kapten A. Lindeberg, hr kapten B. Cronstrand, rotarien E. Knorring; grosshandlaren A. Berg och gesällen E. Trägårdh. — vs REVY AT TINNINMRGARNA.