Aftonbladet – 19 juni 1848, sida 2

OM ETT MEDBORGAREGARDE I HUFVUDSTADEN. Till fortsättning af den berättelse, som fin nes i lördagens Aftonblad om sammanträdet på börsen angående denna angelägenhet, meddela vi nu följande: De motiver, på grund hvaraf öfverståthållareembetets försag allmänt afslogs, tycktes närmast vara innefattade i ett muntligt yttrande af hr grosshandlaren Augusl Bergman, hvilket vann mycket bifall och i korthet gick ut på följande: Emot förstagets detaljer vore väl icke mycket att anmärka; det kunde hafva sina fördelar. Men det utgick ifrån den grunden, att den föreslagna skyddsvakten skulle komma att utgöra ett slags appendix till hufvudstadens polismyndighet, och detta kunde han ej antaga, trodde ej heller att det kunde vinna sympati. Det är sannt, att man hade exemplet från England, som talade för saken; men förhållanderna vore ej desamma. I London vore polisen mycket (ansedd, och det måste han säga, vore här ej fallet. Hans mening vore härmed icke egentligen att yttra detta såsom en anmärkning mot den lägre polisbetjenIngeh; man borde icke i det fallet lägga för mycket på dem; men det vore en känd sak, att sjelfva polisens institution, sådan den visar sig i det hela, icke här njuter det anseende, att men skulle vilja associera sig med densamma såsom biträde. Under detta tal yttrades flere gånger starka bravorop. Sedan församlingen derefter hade genom votering, på sätt förut finnes nämndt, enhälligt förklarat sig emot öfverståthållareembetets förslag, begärde hr E. Key ordet öch fästade uppmärksamheten derpå, att det ändamål, som petitionärerne hade åsyftat, vore att bland Stockholms befolkning bilda en kår, hvilken, i hände!se af förekommande oroligheter eller oordningar, skulle, genom sin moraliska inflytelse, men äfven, i fall så fordrades, med tillbjelp af den fysiska styrkan, bibehålla lugnet. Hr Key förnyade nu sin hemställan, att en kommitt skulle utses för att dels motivera afslaget till öfverståthållareembetets petition, dels också afgilva ett förslag till de grunder, hvarpå ett medborgargarde skulle inrättas, och uppläste i sådan syftning några af honom affattade hufvudpunkter, såsom motion att tagas i öfverväganda vid en blifvande rådplägning. — Hufvudinnehållet deraf var, att medborgaregardets ändamål skulle vara att vid förekommande behof genom moraliskt inflytande eller i nödfall genom användande af fysisk styrka verka till lugnets upprätthållande mot oordningar, att kåren skulle få sjelf välja sitt befäl och erhålla vapen af staten, samt att regulier milltärmakt ej borde användas så länge medborgaregardet kunde bibehålla lugnet. Hr åldermannen Boström ansåg det vara för tidigt utse en sådan kommitte, innan Kongl. Meaj:t beslutat, om han anser ett medborgaregarde nödigt och nyttigt. Man vore skyldig att först inhemta ett sådant svar. Ett par instämmanden häruti hördes. Hr Key erinrade, att afslaget i alla fall måste motiveras. I en sådan motivering kunde ganska vä! ingå grunderna för det förslag, som petitionärerne önska, och man kunde derigenom få det hela hastigare afgjordt. Många ropade ja härtill. Hr Weber förklarade sin åsigt vara, att det ifrågavarande medborgargardet hvarken borde eller behöfde armerasg. eller exerceras. Han erkände nyttan och nödvändigheten att bära vapen i krig, men att göra ständig vakt under freden syntes åtminstone honom motbjudande, då man hade militär dertill. Iden vore god, men man hade kanhända ej nog tänkt på hvilka skyldigheter och besvär den kan komma att innebära. Han hade ansett en sådan kårs bestämmels? vara, att styra till rätta vid gatuuppträden, och härtill vore en civil skyddsvakt i hans tanke tillräcklig. Mycket kan vid sådana tillfällen verkas genom öfvertalningsgåfva och genom ordets makt. (Talaren afbröts emellanåt af åtskilliga nej.) Båda alternativerna kunde för öfrigt gå an, och det bästa vore, att den som ville, finge ingå i den civila, och den som ville, 1 den militära kåren. Hr läderhandlaren Hesselberg instämde med hr Weber så till vida, som ban icke ansåg lämpligt att kåren skulle underkasta sig en ständig tjenstgöring.