Aftonbladet – 19 juni 1848, sida 1

MF EP, BREES UUPUEFT RET NPESDSTET BEER Agee Vi hafva dels med dagens ordinarie post dels med ångfartyget Gauthiod som anlände går middags, erhållit tidningar direkt från Pa Iris till den 44 och från London till den dennes samt dessutom ett nummer af Hamburgerkorrespondenten för sistlidne thorsdags morgon, som: innehåller nyheter från Paris til och med mändags eftermiddagen. TInnuehålle är hufvudsakligen följande: FRANERIKE. ! Ställningen inom Frankrike syntes ännu icke utvisa någon förändring till stadga, och fonderna hade till och med fallit något, så at treprocents stodo i måndags på 457, och femprocents på 68. (Treprocents fonderna hafvs varit lägst på 55 och derifrån en gång höjt sig till 4937,). Orsaken härtill tyckes till er del vara, att mycket delade meningar både inom nationalförsamlingen och pressen råda angående regeringsledamöternes och synnerligen finansministerns förmåga att lösa det svåra finansproblemet, men förnämligast deraf, att prins Ludvig Napoleon blifvit i Paris vald till ledamot af nationalförsamlingen bland de 41 som skulle nyväljas efter andra som blifvi valda på flera ställen och derigenom kunna! lenina platser inom valdistriktet i Paris lediga Bland de öfriga valde representanterna märkas Thiers, Victor Hugo, Mareau, Caussidiere samt tvänne författare, tillhörande den socialistiska eller kommunistiska skolan, nemligen Pierre Leroux och Proudhon. I anledning af prins Ludvig Napoleons val hade mycken oro uppstått i sinnena. Man ansåg allmänt att hans val var frukten af en in. trig, hvilket äfven slutades deraf, att man : samma vefva funnit proklamationer afficherad på några ställen i departementerna, med upp: maningar att gripa till vapen och ställa Loui: Napoleon i spetsen för affärerna. Under er sådan aflisch lästes: lcfve kejsaren! — Flere tidningar innehålla skarpa protester i anledning af detta val, hvaruti anmärkes, att prinsen hvarken aflagt någon politisk trosbekän: nelse eller ens legitimerat sig såsom fransman då han egentligen är schweizare. Le Constitutionnel sätter hans val i gemenskap med be. mödanden, som blifvit gjorda vid samma till fälle till förmån för flere af de mest jakobinska ultrarepublikanerna, såsom Leroux, FLagrange, Raspail, Kersausie, Cabet, Proudhon och Savary, och frågar: har prinsen öfverlemnat sig åt dessa demagoger, eller hafva de öf. verlemnat sig åt prinsen? Hvem är den, som man narrar vid detta improviserade förlund? Afven inom kammaren hade man protesterat och vill ej emottaga prinsen, men den 42:te eller i måndags var man ännu i mycken oro vid postens afgång, derföre att det sades, alt nationalgardet i en del af den s. k. banlieuen eller trakten omkring Paris ville med våld installera prinsen i nationalförsamlingen, hvarföre en stor samling af parisiskt nationalgarde omgaf och bevakade ingångarna. Konstitutionskommittcen ansågs ofördröjligen blifva färdig med sitt förslag, och Armand Marrast (förre hufvud:edaktören af Le Nationel) var utsedd till föredragande af förslaget. Ännu visste man dock ingenting om dess innehåll. Ett annat föremål för liflig polemik ver regeriagens-bagäran af ett anslag på 400,000 francs i månaden till hemliga utgifter, hilket blifvit belsdsagadt med-dem förklaringen, att regeringens ledamöter betraktada dsi såeom: ett-förtröendevotum, d. v. a. ämnade ingifva sina afskedsansökningar, om det afslogs. Uti byråerna hada stark opposition deremot uppstått från flere ledamöter, i synnerhet i första byrån af den bekante författaren Lson Faucher, som yttrade bland annat, att man tyckte sig se två olika regeringar, som ofta komma i koilislon; ett regeringen isolerat sig från de personer, som kunde hjelpa den bäst med sin förmåga; att dess läror, till hälften kommunistiska i finanserna, och alltför nära gränsande till oordningon i politiken, väckt allmän förskräckelse; att departementerna vore utan föryaltning; att emöter rådde i alla stora städer; att Frankrike, med ett ord, hada behof att blifva styrdt, o. s. Vv. Följande stycke af hans anförande är raärkligt: Bö Hvad är, fäger han, följden häraf? D: moderata draga sig undan och gå-ej till valen, men väcker deras afsmak för republiken. De våldsamma och gocialisterne af alla. grader uppmuntra dermot hvarandra; de organisera sig, i aga de allmänna ptatgerna och deras represor intränga i nat församlingen. Se der e men det finnes ep änn större