Aftonbladet – 14 juni 1848, sida 2

den slutliga Jordfästningen. — Det har förut varit nämndt flera gånger i Aftonbladet om en korrespondentartikel från Götheborg till Dagligt Allehanda, hvilken handlade om åtskilligt rörande sammanskott af bomullsspinneriegarne i och omkring Götheborg, för bevakandet af deras interesse vid riksdagen i afseende på den närvarande höga importtullens bibehållande å bomullsgarn, äfvensom alt åtskilliga af hrr fabrikanter med anledning af derna korrespondentartikel, dels publicerat en förklaring i Dagligt Allehanda öfver ändamå-let hvartill de ifrågavarande medlen blifvit snvända, dels också låtit förstå, att de ämnade anställa åtal emot Allehandaredaktionen. Det: var af denna sednare orsak, och för att icke blottställa Dagligt Allehandas utgifvare ensamt för åtalet, som magister C. W. Ekborn, boende i Götheborg och medarbetare i dervarande: Handelstidningen, för några veckor sedan reste till hufvudstaden och sjelfmant uppgaf att han vore korrespondenten, samt att han, för att afvakta det ifrågavarande åtalet, der han ämnade framställa sig såsom Dagligt Allehandas ombud, ville qvardröja här fjorton dagar, anhållande, att, om åtalet skulle fullföljas, hrr fabrikanter måtte företaga detsamma inom den uppgifna tiden, samt att, om sådant icke skedde, han ville förstå detta så, att de icke vidare ämnade gifva saken någon påföljd. Med anledning af detta öppna handlingssätt å hr Ekborns sida, hvilket var så mycket ridderligare, som åtskilliga, enligt hvad det för den med förhål-landet mindre bekante ville synas, ganska skarpa och vågade uppgifter hade förekommit i korrespondentartikeln, väntade man med nyfikenhet alla dagar få erfara huruvida åtal skulle företagas eller icke. Imedlertid lära hrr fabrikanterne förmodligen ansett lämpligast, att icke vidare bry sig om den saken, sedan de nu i alla fall vunnit sitt ändamål vid riksdagen, hvilket för dem var hufvudsak; och hr Ekborn har, efter de fjorton dagarnas förlopp, nyligen återrest till Götheborg. Vi bafve imedlertid hört en och annan yttra sin ledsnad öfver, att något åtal icke blef utaf, emedan man hade väntat sig att derigenom erhålla i flera hänseenden en cause c!cbre. Det påstås neml. att det skall hafva lyckats br Ekborn att förse sig med högst interessanta upplysningar för att ställas vid sidan af den uppgift, som förut! blifvit gjord af br grosshandlaren och bomullsspinneriegaren Hennig, hvilken, såsom bekant är, uppgaf att de gjorda uppoffringarne i kontanter af hrr fabrikanter icke stigit till mer än 2,000 rår, hvilka hade strukit med för en resa, som hr Hennig företog tillStockholm på 3 veckor. Det kan imedlertid icke nekas, att — genom det skick, hvarl saken nu;stadnat, nemligen så, att hrr fabrikanter, sedan de förut offentligen hotat Allehanda med åtal, men sedermera, utan någon mellankommen omständighet, låtit saken falla — åtskilllga gissningar, som uppstått i följd af den ifrågavarande korrespondensartikeln, i mångas ögon vunnit en tyst bekräftelse och medgifvande å deras sida. Vi hafve redan förut yttrat den meningen, att det utan tvifvel vore ehemult och orättvist att sätta i fråga, det något af de uppoffrade penningsummornas användande skulle stått i mer eller mindre aflägset sammanhang med uppträdona härstädes den 48 och 49 Mars. Utom det att sådant i sig sjelf tcke har någon rimlig grund, så har polisen för öfrigt icke heller kommit några större penningutdelningar under de nyssnämnde dagarna på spåren. Hvad vi deremot hört åtskilliga, icke utan anspråk på tillförlitlighet, yttra gissningsvis, är att de oftanämnda sammanskotten hafva sin goda andel med i de flitiga bearbetningar, som tidningen Söndagsbladet nu en tid förehaft, för att söka inbilla arbetsklassen den stora fördelen och patriotismen af, att garnet till strumpor och bomullsväfnader betalas dyrare, på det bomullsspinneriegarne må fortfarande få rikta sig med furstliga inkomster. Man vill nemligen veta för det första, att den nyligen utgifna brochyren, hvarmed ett försök blifvit gjordt att försvara den höga garntullen, och hvarur vi förut visat exompel på åtskilliga bastanta sofismer, är författad af den bekante hr Johan Johansson. Man behöfver också endast läsa brochyren, för att öfvertyga sig härom. Ty någon annan, än f.d. utgilvaren af Argus, skulle väl svårligen låta förmå sig att framkomma med uppgifter cch jemförelser, hvilka till den grad, som det skett i ifrågavarande hrochyr, stå i absolut motsats till vett och sanning. Att hr Johansson, redan förut känd såsom en person, hvars existens på de sednare åren helt och hållet varit att uppträda såsom ombud och underhandlare för vissa monopolii-intressen vid riksdagarne i tullfrågor, och som icke haft annat att lefva af, äf. ven nu skulle komma i åtapka att användas, är ganska raturligt. Det är numera ingen hemlighet, att hr Johansson förut i många år uppburit arfvcden från åtskilliga-båll, icke blott i Stockholm och Narrköping, utan. äfven af den största sockerfabrikens egare i Götheborg, under den tid, då ban skref i. Freja och flera andra tidningar för förbudssystemet, likasom det äfven är en känd sak, att hans egentliga taktik dervid varit densamma, som nu framträder i Söndagsbladet, att gifva sig sken af att tala för den arbetande klassens bästa, och emot dem, som icke velat obetingadt ylla monopolilsyMES n.