Aftonbladet – 14 juni 1848, sida 2

betankande otlver regeringens proposituon 1 representationsfrågan. När denna fråga förevar i ter att få proposition framställd, att ståndet alternativ för att underkastas först utskottets och sedan ständernas utlåtande, för att sedermera, antingen med ständernas samtycke, eller genom votering afgöra, huruvida icke en sådan tanka kunde blifva hvilande såsom grundlagsförslag till nästa riksdag. Talmannen vägrade ståndet yrkade densamma, skall frågan nu afgöras af konstitutionsutskottet. Detta är en i högsta måtto vigtig principfråga. Regeringsformen innehåller, i afseende och gifvit anledning till motsatta tydningar. Då nu den 84:a blifvit åberopad af talmannen, den 56:e åter af ståndets pluralitet, så måste det vara maktpåliggande att afgöra hvilkendera af dessa S i det ifrågavarande fallet bör tjena till efterrättelse; och det kan derföre icke vara utan intresse att här anföra deras innehåll, jemte några dertill hörande upplysningar. —S 58 lyder i afseende på grundlagsfrågors bebandl.ng sålunda: lagarne varda på följande sätt behandlade: Tillstyrdetsamma i sådant afseende föreslagit, eller utlåter sig Utskottet med tilleller afstyrkande å en af Konuogen i lika ändamål gjord proposition; varde Utskottets yttrande vid samma riksdag öfverlemnadt till Riksens Ständer, hvilka vid densamma må derom kunna öfverläezga; men icke vid densamma besluta. Göras i Riksens Ständers plena icke några anmärkningar emot Konstitutionsutskottets yttrande, bvile detsamma såsom ett Riksens Ständers utlåtande, hväåröfver först vid nästa riksdag, och då endast med Ja eller Nej, skall kunna beslutas, och gälle då föreskriften i 75 Riksdagsordningen. Göras åter i Riksståndens plena emot Utskottets yttrande anmärkningar; blifva de, hvilka hvarje riksstånd särskildt förklarar utgöra dess gemensamma tankar, till Konstitutionsutskottet hänvisade. Utskottet åligge då, att samtliga Riksståndens tankar till ett helt utlåtande i möjligaste måtto sammanjemka, och, om oförenliga skiljaktigheter finnas, dem derjemte tjll samtliga Riksståndens behandlande anmäla. Förena sig derefter samtliga riksstånden om ett enahanda utlåtande; hvile det till slutligt antagande eller förkastande på tid och sätt, som ofvan föreskrifne äro. Blifva åter något stånds tankar i någon eller några delar skiljaktiga från de öfrigas, och samma stånd sig icke efter de öfriga fogar; varde Konstitutionsutskottet, genom val af. Riksståndens plena, till slutlig jemkning förstärkt till ett antal af tjugu personer af hvarje stånd, hvilka, genom samfälld omröstning, skiljaktigheterna förena, och det dymedelst fullständigt beredda utlåtande hvile sedan till Riksens Ständers afgörande, som ofvan sagdt är. S 84 åter lyder som följer : Vill konungen hos Riksens Ständer föreslå någon ändring i grundlagarna, höre han statsrådet och öfverlemne sedan sin proposition, jemte statsrådets tankar deröfver, till Rikets Ständer, som genast, utan att om denna proposition förut öfverlägga, uppdraga Konstituiionsutskottet, ait sitt utlåtande derom till Rikets Ständer afgifva. Tillstyrker Utskottet, hvad konungen föreslagit, hvile frågan till nästa riksdag, då Rikets Ständer skola sitt beslut derom fatta. Afstyrker Utskottet Konungens proposition, då må Rikets Ständer genast kunna antingen denna proposition afslå eller ock afgöra att de vilja öfver densamma å nästföljande riksdag besluta, gällande i detta fall tre Stånds mening, om två Stånd emot två, deras, som beslutet uppskjutit. Men icke må, under någon förevändning, Riksens Ständer förr, än å nästa riksdag propositionen till bifall upptaga. Vid första påseendet synes nu visserligen ett skäl finnas för den åsigten, som gjort sig gällände i 3 stånd, att ett regeringsförslag som utskottet tillstyrkt, ovilkorligen skall hvila tull nästa riksdag. Ser man likväl närmare på ordalydelsen, så finner man att der icke står : hvile förslaget till nästa riksdag), utan hvile frågan till nästa riksdag,. Funnes nu icke någon annan föreskrift om grundlagsfrågors behandling än denna, så kunde något tvifvel ej uppstå om meningen, att konungens förslag, sådant det är, ovilkorligen måste hvila, oaktadt den orimlighet som det innebär, att ständerna icke ens skulle hafva rättighet att begära jemkning i ett, äfven för öfrigt antagligt, förslag, om det innehölle ett eller annat misstag eller fel, som t. o. mregeringen sjelf, vid närmare eftersinnande eller efter inhemtande af representationens omdömen, kunde önska att se undanröjdt. Om man åter betraktar innehållet af 56:e 8 och känner förhållandet med dess tillkomst, så visar sig deraf tydligt, att föreskriften i den 84:a, att frågan skall hvila, egentligen står såsom en motsats till den nästföljande punkten, hvilken medgifver att en proposition kan afslås vid samma riksdag, om utskottet afstyrkt den; och att det förstnämnda stadgandet således egentligen afser att förekomma, att icke något definitivt beslut till antagande af en tillstyrkt proposition må kunna ske vid samma riksdag, då propositionen göres. Men härtill kommer, hvad många måhända icke känna, alt n. v. 36 föreslogs vid 1842 års riksdag, och antogs vid den af år 4845, just för att lemna en närmare ledning för grundlagsfrågors behandling; ehuru man vid tillfället underlät eller då icke ansåg nödigt, att sätta ordalagen i-8458 i full öfverensstämmelse dermed. Uti denna sednare tillkomna redaktion af 36 står tydligt och -obestridligt, att ständerna ega att öfverlägga om utskottets utlåtande öfver en kongl: proposition om gröndlagsförändringar; antingen utskottet utlåtit sig med tilleller afstyrkande; samt att, om anmärkningar i riksståndens plena göras; emot utskottets yttrande, skola de (nemligen de anmärkningar, hvilka hvarje riksstånd serskildt förklarar utgöra dess gemensamma tankar), hänvisas till utskottet, hvarefter saken ok all I ff ande nå summaniemklninge och VObondeståndet, begärde neml. åtskilliga ledamö-js skulle antaga såsom sin gemensamma tanka ett: likväl att framställa denna proposition, och då: Frågor om förändringar af stadganden i grund-l: på grundlagsfrågors behandling, 2 SS, neml.l: den 56:e och 84:a, hvilka äro af olika lydelse ker Konstitutionsutskottet hvad en riksdagsman hos, Rh — nr mm AA Am SE ee rr OA och mn Om hä mg -—-— 3 eo pe Pe Ro -— MD st —-— de he Fd AV VV MA LM AS RR RN FF OR AR OM fr