Aftonbladet – 13 juni 1848, sida 2

vå RIVERS OMM METVA BE RR ha stora pretentioner på svenskarne. Vid Sundeved uppträdde fem kompanier danskar, som fått blå uniformer. Tyskarne hördes ropa Die Schweden, die Schweden ! och drogo sig tillbaka för dem. Detta har den danska nationalstoltheten icke lätt att smälta. Man har hört uttryck, att om de öfriga nationerna ville låta danskarne hållas på egen hand, skulde de nok klarere sig selyp. Men detta hoppas man ir endast enskildas dumdristiga meningar. REVY AF TIDNINGARNA. Svar på fråga. Uti Upsala Correspondenten läses följande såkallade frågan, som angår Aftonbladets ståndpunkt i afseende på danska krigssaken: En gammal man, som då fråga först väcktes om Sveriges deltagande i danska striden och då af Aftonbladet förordades, dervid hyste största betänkligheter och tvekan — icke om den absoluta rättvisan af Dannemarks sak, utan emedan hela striden är en bifråga, som först definitivt löses vid en slutlig reglering af Europas allmänna angelägenheter, kan nu icke underlåta att uttala sin och mångas indignation öfver Aftonbladets sednare beteenden. Sedan ett folk ock landets regering i en utländsk politisk fråga fattat sitt beslut, är den enskilde, som agiterar mot densamma i främmande intressa, hart när en förrädare. Aftonbladet synes nog hafva lust frammana ett nytt Anijala-förbund. År det ej fräckhet, när en enskild i en sådan vill binda regeringen vid sina åsigter? Erkänner svenska folket Aftonbladet för Konungens oansvarige rådgifvare i en sådan fråga, der det måste sakna sakkännedom? Erkänner Svenska pressen ej Aftonbladet för sin förmyndare i denna fråga, bör den våga uttala det.p Det är nogsamt bekant, att Holsteinarne på 1820talet väckte samma fråga, men att då både staterne, f. e. Preussen, som äfven tyska pressen uttalade sig deremot. Sedan har dess ton förändrats, och det är äfven notoriskt, att hertigen af Augustenburg köpt de allmännast spridda tyska bladen, som sadlat om. Hvad kan vara orsaken till Aftonbladets omsadling? Att det nu framträder som förespråkare för Tyskarnes sak ? Man ser här tydligen, att det ofvanstående icke är någon fråga, utan helt enkelt tillkommit i det lofvärda syftemålet att få utgjuta åtskillig galla emot Aftonbladet och framsmyga en välvillig misstanka, huruvida detej kan vara köpt. Den gamle mannen, har blott begått det felet, att ban grundat sina insinuationer på två eller tre osanningar. Redan en gång förut i en artikel i Dagbladet beskylldes Aftonbladet, under åberopande af en falsk citation, att hafva i början talat för krig. Vi gendrefvo då detta och uppmanade angriparen i Dagbladet att med utdrag ur Aftonbladet bestyrka, vär och hvar vi bade rådt till krig, samt bragte honom dermed till tystnad. Nu kommer en gammal, (som han, sjelf kallar sig) stackare i Correspondenten och repeterar lögnen och drager deraf sina snusförnuftiga slutsatser. Härmed förmode vi, att äfven den sednare skall tiga såsom ett godt barn. Den andra osanningen är, att Aftonbladet skulle agitera mot regeringens beslut. Tvertom ha vi agilerat, och fortfara dermed, blott för det syftemålet att regeringen måtte stå vid sitt beslut att ej blanda sig i sjelfva den slesvigska frågan, men tillika under uttryckande af den farhågan, alt regeringen möjligen kunde vara nog svag för förespeglingen af krigsära och dylikt, att låta förleda sig att frångå detsamma. Danskarne önska naturligtvis ingenting högre än detta, och bandla deri helt och hållet i sitt intresse; huruvida Sverige handlar i sitt intresse genom att lyssna till deras öfvertalningsförsök, för hvilka de troligen icke skola spara några bemödanden, det må tiden utvisa. Framkastandet af misstankar, sådana som att Aftonbladet är köpt, 0. S. V., anse vi ej löna mödan besvara, isynnerhet när de komma från så lumpna subjekter som Correspondentens redaktion; men äfven denna misstanka är stödd på en lögn, nemligen att Aftonbladet framträdt såsom förespråkare för tyskarnes sak. Ett sådant påstående är en misöre, då det icke kan styrkas med ett enda ord. Aftonbladet har ifrån början förklarat, att det ansett Danmark hafva blifvit förorättadt genom Tyskarnes infall; men att vi tilllika vågat yttra den tanken, att Danskarne handlat oförsigtigt och till en del sjelfve framkallat kollisionen, se der hvad ultraskandinaverne — männerne från ridhuset, som vilja att Sverige skall lösa deras löften — ej kunna förlåta. I sammanhang härmed kunne vi icke lemna obemärkt, att Dagbladet härstädes i dag ånyo innehåller en liten ärlighetsartikel öfver denna fråga, hvars författare, efter att hafva berättat om de sammanskott af 666 rdr 32 ek. bko ifrån borgareståndet och 533 rdr 46 sk. ifrån bondeståndet, som blifvit ibland ledamöterne af dessa stånd insamlade och aflemnade till danske ministern såsom bidrag till understöd åt de i striden fallne danska krigares hustrur och barn, yttrar följande: Den tidning, som n:r efter n:r söker att, om Vi få så säga, blanda bort den danska frågan och isynnerhet harcellera regeringen för dess skandinaviska politik, torde ensamt af den här ofvannämnde omständighet kunna draga den slutföljd, att deltagandet för Danmarks rättvisa sak icke blott är ett hugskott af några studenter och entusiastiska ynglingar, utan att det verkligen är en stark, på sannt nationella och förståndiga politiska skäl grundad allmän opinion i hela landet. Der sar man ärligheten i all sin glans. Att Dagbladet, i den servila roll det nu påtagit sig, skall finna hvarje sjelfständigt yttrande besvärligt, kunne vi väl fatta, men att för detta ändamål idkeligen ljuga på olika tänkande, tillkännagifver en dålig ton. Dagbladet må alltför gerna kalla det ett harcellerande från Aftonbladets sida, att vi önska att vederbörande icke utan nödfall må gå längre än den offentligt gifoa förklaringen innehåller, och det är nog troligt att de gifna påminnelserna i detta afseende på ett eller annat ställe befinnas generande. I Men det är att vilja taga båda sidorna af argumen tet till sin fördel på ett alltför glupande sätt, då Dagbladsförfattaren låtsar som om Aftonbladet hade a sen DNarskasna Aftanhladat har