Aftonbladet – 13 juni 1848, sida 2

personernas effekter, då engelska minister från Köpenhbamn anlände med vigtiga depescher. Resan inställdes och det blef naturligtvis vigtiga öfver läggningar i stället. Hvad som förljudes, är att England, coute quwil coute, vill ha fred, och fordrar koncessioner å ömse sidor. Kung Fredrik skall likväl vara ihärdig och åberopa sig sin rätfvisa sak. Om Tisdag sägs det, skola åtminstone garderna, troligen äfven linjetropparna, gå öfver till Köpenhamn, derifrån öfver Seeland till Stora Belt. Marschen tages öfver land, emedah den går säkrare och fortare, än om en seglande transportflotta skulle efter som vinden föll sig, söka Fyen. I dag, Lördag, kl. 40 afresa de kungliga till Landskrona. I morgon afton återkomma vår kung och kronprins. : Från krigstheatern motsägande underrättelser. Danskarna tillskrifva sig segrar vid Sundeved. De måtte vara af föga inflytande på deras framgångar, ty de kunna icke komma långt ifrån Als. Dei är bekant huru de svenska oflicerarne Silfverstolpe och Erik Lejonhufvud utmärkt sig. Till allmäp sorg har den sednare stupat. Afven löjtnart Sommeli (känd under namnet Beppo, som en militärisk skald i en egendomlig tonart), har blifvit skjuten i en drabbning. Samma öde har träffat Muus, en norsk frivillig. Norrmannen Lövenskiold är försvunnen. Huruvida han är skjuten eller fången, eller bar räddat sig, vet man icke ännu. . Inom samtalskretsarne tycks här tonen icke vara danskarne rätt till fördel. Man anser dem för alltför storskrytande öfver genska lumpna fördelar. De ha stora pretentioner på svenskarne. Vid Sundeved uppträdde fem kompanier danskar, som fått blå uniformer. Tyskarne hördes ropa Die Schweden, die Schweden! och drogo sig tillbaka för dem. Detta har den danska nationalstoltheten icke lätt att smälta. Man har hört uttryck, att om de öfriga nationerna ville låta danskarne hållas på egen hand, skulde de nok klarere sig selvsp. Men detta hoppas man är endast enskildas dumdristiga meningar.