Aftonbladet – 10 juni 1848, sida 2

position i den gamla välkända Jokalen vid Röda bodarne. Under tiden har Konstakademien, alldales som Mammas gosse i tredje akten, båds skjutit upp och lagt ut, och blifvit fin och gentill Således: en Akademi för de fria konsternar skall se så ut? Ja. Men — för mången tycks denna byggnad vid första påseende hafva något af ett bosiällen, eller fabriksanläggrning med tillhörande ritkontor och inspektorsflygel; andra glada lägenheter att förtiga. Sådana finnas af många slag, särdeles åt torget till. Men vänta bara, snart skolen j skåda fyrs dejliga jungfrur, representanter af konstens olika grenar, träda ut på frontonen, och festoner på utanväggsrne bildas mellan de öfver fönstren anbragte medaljongerna. Då är det fårdigt. Bstraktom dessa porträttmedaljonger, som någon trodde vara af husets fordna äga:e: de äro ju alldeles för mycket hauirehef, de se utsom gästa bullar, de hedersmännen! Gå och jemför Wasa-regenternes medaljonger på vastra f:gaden af Kongl. slottet. En af dem, Christina, preglade en medalj öfver det förträffliga ordet lagom. Vidare vore mycket att förtälja; men i förbigåerde anmärka vi blott, hurusom en sal, der öfver hundrade ynglingar — elever i akaderciens principskola, alltså ee k. principistern — instuivas, är låg som mellandäcket på en örlogsman: obestrisligt ett fel, särdeles af en proessor 1 högre byggnadskonsten. En af Muserna, uppvaktad af ett gammalt tejon och dito vildsvn — bastanta kammarherrår i sanning! — mottaga er i atrium, nedantör trsppan. Uppkommen, möter ni en frodig och i hoflivre siliversmidd generalvaktmästare, med en bållning, en blick, värd mer än måinget konungarike nu för tiden. Jal bär äro v:: hvarmed skola vi börjk? Se på katalogen. Den går — efter reng. Konstens höghet ligger dock just i frigörandet från all rang. Konstnären skapar en annan sådan, men denna är biott till genom hans verk. Ena titel, fullmakt, utnämning köpes, skänkes — fås på tusende sätt; den guaagålva, för hvilken både rakt nedstigande hnier, klassifikationer och konsiderationer måste vika — talangen — tager :ngen kunglig fuslmakt på. Då porträttfacket vid denna exposition är mest och bast representeradt, och då denna genre visar sig så karakteristiskt sannt och lef vande uppiatisd, som i Södermarks d. ä. lilla porträtt JV 40, torde vi rättvist böra begynna med denna afdelnings prsktexemplar. Främst, så i uppfattning som fulländning, s:å denne svenske porträttmalares arbeten, framför många både forntida och samtida mästares Huru naivt och nsturledigt är icke detta porrätt af grefvinnan Gyidenstolpe f. Fersen? Der finnes ej allenasi likhet; men, hvad som så många porträttmålare alldeles förbise, personens individualitet är, så att säga, bemärkt aflurad. Hvarken söndagsmin, supeturnyr eller deita här är jag, som portiätter i allmänhet tyckas haiva till lösen. I Van Dycks arbeten ser atan bållsningen i sin högsta potens; men den vet sjelf ej af det intryck den gör, och att den imponerar. Just deraf dess makt. Och just derföre tronar också, i likhet dermed, denna tafla af Södermark bland mängden. Friherre Kremers porträtt af samme konsinär bevisar huru ypperligt denne förstår fören: penselos rasihet med ett omsorgsfullt utförande. Man betrakte detta hufvuds modellering! Dei är riktigt ritadt med penseln å ia Velarquez. Det är talende, och eger hela den sällskapliga bonhommis, som gör, att man gerna dröjer frarsför det, såsom i eti trefligt sällskap. Westin har här tvenne porträtter af Deras Msjostäter. Konungens ser ut att ej vara måIsdi efter natures; ty det saknar expression Det mindre, af Drottningen, är pretiöst, kall och postlinsariadt. Ea afbildning af grefve Posse, knästycke a Ssndberg, är M 4 på katalogen. Dat ser ut som låge seklers damm öfver hela taflan; mer 1 ett riddarhus-arkif tör sådant höra till sasen Bredvid de saftiga och friska porträtter, som au, omgifva det, ser det sjukt ut som Don Ba sil — ja, man kunde tro sig höra finalen wi Barberaren: Gå till hvila äc. Kraffts porträtter känner man igen. JM 10 Maihias Rosenblad, är icke smickrad, men lis: dock de mortuis nil... Exc. Wetterstedi likaså Bennet har tvenne goda porträtter: sf br We Iat62, och af en Negrinna med papegoja; de sednare är på samma gång en artig genrebild Hansen från Köpenhamn har lemnat nio por Iträtter: alla hafva likhetens förtjenst; hans ma nör är något pastellartadt och i vissa partie; Jxallt, ledigheten i ställningar ej alltid fun nen; dock, de tåla att se på mycket nära hål! Jaro flitigt och samvetsgrannt uiförde. Baror IHanmulions porirätt är kanske det bästa; de har korrektbet i teckning, värma i koloriten Idet är med ett ord ensamt tillräckligt för at viss hvad Hansen förmår. JV 429 smakar nå got af pater Rothan: att så der bedyra me handen på bröstet! Gudsmannen uttryckes e genom drametiska gester. M:ll Licdegren förtjenar en komplimang fö general Akreils porträtt. Hurtigt och säker Juttfördt, med frånvaro af allt det pet, som van LlLoan finnoaec hac Ja feamemo noetsefao