Aftonbladet – 8 juni 1848, sida 3

den tyska nationaliteten. Nå väl! hvad blir nu läsarens svar, när vi ännu en gång fråga: Hafva danskarne vält i den slesvigska striden? Stockholm d. 6 Juni. Emil Key. RATTEGÅNGSOCH POLISSAKER. I går afton hade ett litet välskapadt flickokarn funnits inlagdt i garfvsreåldermannen Westins verkstad på Kungsholmen; med barnet var en till gesällen Z. adresserad biljett, innehållande ungefär följande: Etter det ej fallit dig in att ge en skärf till ditt barn, så har du det här; gör nu efter ditt goda bjerta. å Christina. Modren, batnet och den uppgifne fadren förekommo i dag i poliskammaren. Polismästaren förebrådde Christina, att hon på sätt nämndt är lemnat ifrån sig sitt barn; men hon sade att hon icke så handlöst öfvergifvit barnet, utan sedan hon lagt det på bordet i verkstaden hade hon uppehållit sig i grannskapet, så att hon skulle se huru det gick till. Hon hade ej baft annan utväg att erinra fadren om hans pli.t; ty länge och förgäfves hade hon väntat att han skulle komma till henne med vågon hjelp åt deras barn, och när hon sökt honom på verkstaden hade hon fått ovett af hans kamrater. Den ömma bekantskapen mellan henne och gesällen hade uppstått medan de tjente i samma hus. Nu var kärleken å hans sida glömd: han bestridde icke att han haft umgänge med Christina, men påstod att han ej varit den ende. Den stackars qvinnan bad med rörande ton, att han skulle bevisa det om han kunde; hon hade varit trogen. Polismästaren bhänviste henne att stämma gesällen, förmanade henne att icke lägga sitt barn så der som hon gjort, och slöt med uppmaning till gesällen: gör opp saken i godo, så har ni heder af det! — En klensmedsmästare Lars Möller och skomakaremästaren Höppner hafva gått i god för de i gårdagsbladet omnämnda, till arbetshbuset dömda manspersonerna, Svensson och Peitersson, så att dessa nu kommit fyckligt och väl ifrån sitt tvångsarbete — tills vidare; polisen, som förstår att vederbörligen uppskatta vissa borgares här i Stockholm filantropi, skall visst icke underlåta att biträda de välvilliga borgersmännen i uppsigten öfver deras skyddslingar. — I förgår afton hände den olyckan med en arbetskarl vid namn Johan Erik Carlsson, att han föll omkull på flottbron.vid Munkbron och afbröt sitt ena ben. Händelsen uppgifves hafva vållats af en obekant person, som hade haft brådtom och kommit att stöta emot Carlsson; denne, som vid tillfället var öfveriastad, bade icke förmått att väja undan. Två polisvppsyningsmän afförde med ett par andra hjelpsamma karlars biträde den skadade mannen till lazarettet; här förestod bonom ett nytt missöde, neml!. att få ligga länge i sina plågor och vänta, innan porten uppläts: ingen läkare hade varit till bands, vaktmästaren hade gått och lagt. sig och sjuksköterskorna hade gjort allehanda svårigheter. Det är ovisst, huru med Carisson kan aflöpa; benpipan skall vara afbruten. — En vaktmästarehustru, fom i dag morse hade gått till Munkbron för att handla, förlorade sin plånbok medA rdr; för tillgreppet ansattes en qvinsperson, Christina Blomberg, som syntes i närheten. Blomberg pekade väl dertill; men framtog fyra riksdaler och erbjöd dem åt vaktmåstarhustrun — för att undvika uppseende, . såsom hon förklarade i polisen. Denzsmisstänkta qvinnan hade dock, när undersökning anställdes; funnits innehafva både den bestulnes. plånbok och penningar; hon sade då att hon hittat dem på gatan. Om sin bostad och sina lefnadsomständigheter har Blomberg haft stridiga uppgifter, så att det blir ett särskildt besvär för polisen att taga reda derpå. — Poliskammaren har sist. gårdag dömt förre handelsbetjenten N. P. Jönsson att för biribispel plikta 25 rdr bko; slottsknekten C. Cederlund, som var tilltalad i samma mål, skall genom värjemålsed fria sig derifrån. — En åkardräng hade farit fram på Göthgatan på det vanliga öfverdådiga vset; och då han blef varnad af en af stadens fiskaler hade han den oförskämdheten att räcka ut tungan. Emedan eller ehuru fiskalen ej var läkare ville han bota karlen för slikt, och lät alltså kalla honom till polisen, der den tilltalade i dag fälldes att böta 3 rdr 46 sk. banko.: — Johan Norström, en afsigkommen skräddare med hål på armbågen, hade haft det förtroendet att laga en gammal rock åt hofjunkaren T. I går kom han upp, till hofjunkaren för att få sin betalning, men var dervid i ett tillståod af rus och ursinne, så att han for fram på ett högst oansländigt sätt, öfverhopade hofjunkarens fru med otidigheter, slog sönder ett par fåtöljer, föll slutligen omkull på golfvet och blef så liggande tills polis kom och förde honom i Stadshushäktet, att der sofva ruset af sig. Vid polisförhöret, som i dag hölls om detta uppträde, var Norström garsta undfallande och foglig: han medgaf strax, att han vid det angifna tillfället vsrit lite munter. Polismästaren tyckte på beskrifningen, att det alls icke varit muntert och ville att den tilltalade skulle afge ett mera bestämdt erkännande om sitt fylleri. Ja, visst var jag litet pirum, svarade den beskedlige mannen. — Nej, detär ändå icke riktigt, sade polismästaren. — Nå, så var jag lite nykter, lite trakterad. — V:l ni icke erkänna rent ut, att ni var full? frågade polismästaren för sista gången. Å jo, gaf Norström till svar och dömdes derpå till fyra dygres fängelse vid vatten och bröd. — Det var denne Norströms hustru, Constantia Norström, som, efter en lefnad af licerlighet, för några år sedan tog sig af dega i sällskap med en af sina älskare. — Det är redan berättadt, att en mäpgd minputhandlaro här i staden varit kallade till polisen cch blifvit bötfällda för det de uraktlåtit till handelskoliegium aflemna förteckningar öfver deres betjente och arhetare. Handelskollegii cirkulär, som förständigade vederbörande att inkomma med sådane uppgifter, utfärdades isistl. December; sedermera utgick från öfverståthållaresmbetet en kungörelse, att uppgifterna skulle vara sflemnade sednest d. 4 Moj. Men det är icke blott de kandlsnde, som hafva försummat sig; älven från en mängd handtverkare och fabrikörer saknas uppgifterba. Som dessa herrar förmodligen ej mer än de handlande finna någon fördel vid att polisens saköreslängd upptager deras namn, fästa vi deras uppmärksemhet vid notisen, till nyttig lärdom och varnande exempsl. —--? LANDSORTS-NYHETIE