Aftonbladet – 8 juni 1848, sida 3

skuggrädda intressen, uttalade i preussiska sändebudet, major von Wildenbruchs not till danska statsministern grefve Knuth, hvari han rentut säger, att de mått och steg, Preussen tagit, blifvit föranledda af dess åtrå att förebygga en olycklig inblandning af de radikala och republikanska partierna i Tyskland. Det har nemligen varit Preussens afsigt att skydda förbunds-territoriet genom att sända trupper till Holstein (räcker månne Holstein ända upp i Norra Jutland?) cch derigenom hindra de republikanska elementerna i Tyskland, till hvilka hertigdömena möjligtvis kunde hafva riktat sin sista appell, från att taga saken om hand. Det är sålunda ett misssag, att tro Slesvig-Holsteinska striden vara å den tyska sidan en folkstrid; ännu en gång utgjutes folkets blod helt simpelt för dynastiska, aristokratiska och byråkratiska intressen! Huru länge skall detta blod ropa om hämnd? Månne läsaren, efter inhemtad kunskap om dessa nyligen timade facta och vexlade noter — hvilkas senning således är ytterst lätt att kontrollera — ett enda ögonblick är tveksam om danskarnes rättvisa anspråk, eller på hvilkas skuldror syndabördan faller för det olycksaliga kriget? I sin oskuld säger man här hemma: Dela Slesvig! Lt tyskarne få taga den tyska delen och danskarne behålla den danska! Olyckligtvis vilja tyskarne nödvändigt hafva hela Siesvig ostyckadt och danskarne dito. Slesvigarne sjelfva, hvilket parti de än må tillhöra, yrka detsamma. Lägg dertill Frisiska befolkningen, hvilken, om man skulle gå rationelt tillväga, borde bli en liten sjelfständig stat för sig, då den hvarken tillhör den ena elier andra nationen! Språkgränsen sålunda uppställd blefve dock alltjemnt am bulatorisk. Eoligt vår tanke finnes derför icke mer än ett sätt. Undersök hvilket element i Slesvig som är det öfvervägande — detta blir nationalelementet — och gif sedan det andra tillbörliga garantier. Att det danska är det ursprungliga och ännu vida öfverväsande, känna vi redan; likaledes att Danmark utäst sig att gifva :ullkomlig paritå i rättigheter åt den tyska nationaliteten. Nå väl! hvad blir nu läsarens svar, när vi ännu en gång fråga: Hafva danskarne vätt i den slesbigska striden? Stockholm d. 6 Juni. Emil Key.