Aftonbladet – 8 juni 1848, sida 1

dbod, J6 28 Svarimknugatan och Tyska Brune: i 6. 8 d: i ForRssEis, A2 38 vid Drottninggsian; i BjÖRLINGS I F. BaAsTMANS uli buset AS 9 i höraet af Hornsoch 6 eftermiddagen. SE ARDEN ASAT ROS AT EST man, att under titel af garde mobiler, bifogas nationalgardet, samt tjenstgöra mot sold för dagen, sysselsattes åtskilliga tusen dessutom med allmänna arbeten på Elyseiska fältet och Mersfältet. Vi besökte dessa fält, sedan arbetet der fortfarit två månader. Der voro skaror af blusmän, och deras göromål kunna bäst utmärkas genom den gamla epgelska frasen att vgräfva en grop och fylla igen den), hvaraf den produkten uppkom ändå, at:t dessa vackra exsrcisplatser förderfvades ansenligt genom ytans omskyffiirg. Den arbetshäg, som röjde sig hos de härmed sysselsatta, var noggrannt den, som alltid visar sig vid sådana göromål, med hvilga man icke åsyftar något resuliat och icks väntar något. Midtpå dagen såg mean arbetareflockar sysselsatta med att slå stenkegla; hundratals lågo och masade sig i solskenet; andra roade sig med att på fältets midt plantera ett frihetsträd, — hvarvid en del handterade spade och kratta med ungefär samma ifver och allvarsamma väntan på ett praktiskt resultat, som en sprätt när ban svånger sin käpp på en allmän promenadplats. Under dessa bestyr nalkades i alla fall aftonen med visshet, och jemte den — två francs i daglön för hvar och en. På ett göromål! af bestämd syftning och nytta erbjöds arbetstillfälle åt en stor mängd vid Belleville, i grannskapet af Paris; det hade före revolutionens utbrott blifvit påbörjadt. Här såg man dag efter dag ett resultat uppkomma, och slutligen var det uppnådt fullständigt. Det kostade då 80,000 francs. När arbetet var färdigt, blef det mätet, besigtigadt och uppskattadt, och dervid utreddes, att om det hade blifvit färdiggjordt efter det förut följda systemet, hvarvid den som tagit det på entreprenad bade beräkpad vinst och hvar arbetare lika stor arbetslön som nu, så skulle det hafva kostat under 8,000 francs, eller tiondedelen af hvad det ko. stade nu. Skilnaden härrörde från den täflan, som vicke framkallades genom vinsten, utan genom äran och brödrakärlekenp. Louis Blancs vidsträcktaste rön var imedlertid organisationen af skrädderirörelsenp i Hötel Clichy, hvilket i hast förvandlades ifrån gäldstuga till ep stor nationalskräddareverkstad. Detta rön begyntes under ganska gynnsamma förbållanden. Styrelsen inredde byggnaden och upplät den hyresfritt; den försköt ett rentefritt rörelsekapital, tillräckligt till verkstadens försättande i full ging genast, och den beställde, till en början, 25.000 uniformer för nationalgardet, hvilken beställning skulla följas af en ännu större för la garde mobile. och flera dylika för de reguliera tropparne. Såsom förberedeise lät man hos de skräddare i Paris, hvilka vanligen plägat sysselsätta de flesta arbetarne att åtega sig leveranser åt styrelsen, göra en efterfrågån om det pris, hvertill de skulle vilja öfvertaga beställningen. Elfva francs begärdes då för hvar uniform; i detta innefattades vinsten för leveranten, dagkostnaden för hans verkstad och verktyg, och vinsten på bans rörelsekapital. Styrelsen beslöt alt erlägga samma pris för det arbete, som frambregtes i Hörel Clichy, och att hvar derstädeg sysselsatt arbetare skulle, i afräkning på slutliqviden för hela beställningen, förskottsvis erhålla två francs om dagen till tärepenning; men när beställningen var färdig, skulle slutliqviden — med afdrag af förskotlterna — delas, i lika stora lotter, mellan samtliga arbetarne. Dessa vilkor fyllde hastigt den nya verkstaden, och när vi besökte hotel Clichy, befunnos omkring 4,500 skrädderiarbetare sysselsatta, och efter utseende både jemnt och flitigt. Beställningens ändamål och det något ruskiga mobila gardets otålighet att snart få sina nya uniformer, utgjorde särskilda skäl att skynda på med arbetet; — och verkmästarne sade oss, att fastän lagen inskränkte arbetstimmarnao till 40 om dygnet, så höllo erbetarne frivilligt uti bela 12, ja 13 timmarne, och detta till och med om söndagarne. Hrad blef resultatet? En tid bortåt talades mot och med derom, af systemets vederdelomän och anhängare; men Louis Blanc betraktade rönet såsom gryningen af en ny dsg för Frankrike. Han hade redan föranstaltat att efter skräddarerörelsen skulle möbelmakarerörelsen organiseras — och så allt vidare, det ena yrket efter det andra, i hela Frankrike. Hvad möbelbandlarne beträffar, så glömde han att hen icke kunde vänta en beställning från hälfte af alla hushåll i Paris; hvilket dock skulle varit nödigt för att kunna sysselsätta möbeimakarne på samma sätt com skräddarne. Men efter hans sätt att se låg härl ej något hinder. Han ärnade anlägga allmänna magasiner för afsättning af möbler; och fastän man på de sista två månaderna knappast sålt en stol elier ett bord från de öfverfyllda privata möbelmagasinerna, så befarade han ingen brist på afnämarg för de publika. Men resultatet af det första rönet i hotel Ciichy, var olycksbådande. Den första bestäliningen var färdig, och hvar arbetare väntade nu sin lott i siutliqviden. Kommunismens öfve flöd och delningen af vinsten glindrade för själens ögon hos de femtonhundra skrädderiarbetarne, som hittills nöjt sig med 2 francs om dagen till sitt underkåll, vecka ut och vecka in. Hvar och en hade på förband gjort ett öfverslag öfver hvad han ansåg sig kunna påräkna, och käsde sig för första gången förena i sin person den trefl:ga egenskapen eaf mästare och arbetare på samma gång. Siuträkningarno kunde ändtligen uppgöres. Elfva francs för hvar uniform gjorde, för så och så många uniformer, den och den summan, bvarifrån dsglönerna — 2 francs på man — voro att afdraga; återstoden var att dela, som vinst. Åck — saldot föll ut på oväntad sida i vinstoch förlast-koniot; — det var en förlust cch ingen vinst! Förskotterna uppgingo till mer än 16francs för hvar uniform, I stäliet för de 41, af hvilka en skräddaremästere skulle ha dregit vinst, betalat sin dagkostnad, rentan på sitt rörelsekapital och en god aflöning åt sina arbetare, som nu blott fått en obetydlig tärepenning för dagen. Misslyntheten var stor, när ingenting befanns att dela. Bestörtningen och förvirripgen blefvo ännu större, när en dryg förlust skulle tagas i betraktelse, för hvars betäckning ingenting ansetts behöfva hållas i biredskap då spekulationen uppgjorder. Kunderna — d. v. sg. det nya natioralgardet och det mobila gardet — bisfvo ursinniga öfver sölet med uniformerna. Kort sagdt, hela tillställningen tycks ha gått öfverända genom trassel och missräkning). — Louis Blanc har icke varit någon farlig medåtäflare för skräddaremästarne i Paris. ) Oerhörda missräkningar måste verkligen ha insmygt sig, antingen i kassaförvaltningen eller bokhålieriet, för att kunna åstadkomma den uppgifna prisskilnaden, och det är förvånande att halftAnnat tnenan lfattännara knunnet Ita afeniga cigg mad