Aftonbladet – 5 juni 1848, sida 3

Å SIPUTFUEETE Lill 4 TIUT, UCH I VIDRL DIDCORaNEDUP af 4845 års taxa vid alla vigtigare artiklar. s— 2 2-s (Införes på begäran.) q Till Kongl. Mej:ts högloflige justitiekanslers-emetel Tjil åtlydnad af Kongl. Maj:ts justitiekanslersembetes åläggande för mig, awt afgifva förklaring öfver de besvär f. d. uppbördsskrifvaren C. F. Lindberg anfört deröfver att jag under sistlidne fastingsMarknad här i staden förständigat honom att inom viss förelagd tid afresa härifrån, får jag bärmed ödmjukligen aflemna en sådan förklaring, äfvensom återställa Lindbergs berörde handling. Sedan jag så väl genom allmänna tidningarne, som ock enskildt erhållit underrättelse derom, att Lvenne personer vid namn Sparrström och Lindberg, hvilka uppgåfvos vara spelare till yrket, skulle besöka fastings marknad, och då tit. Lindberg dessatom här på orten redan förut hade ryktet om sig att vara speiare, vidtog jag nödiga mått och stag, ör att få reda på, dels när dessa herrar skulle anända till staden, de!s ock stället hvar de skulle bo, och då detta lyckats, besökte jag dem genast så tiligt morgonen efter deras ankomst hit, att de ännu ej kunnit kläda sig. Jag efverfrågade då först om de voro Sparrström och Lindberg, hvarpå svarades a. Derefter föreviste jag dem en artikel i ett då nyligen hitkommet M af tidningen Aftonbladet, der le voro offentligen angifne som spelare, hvarvid de ifven förklarade, att de voro samma personer som denna artikel omnämndes. Sedan detta skett; begärde och erhöll jag deras pass. Slutligen bad jeg Sparrström och Lindberg sfresa härifrån så fort som möjligt, hvilket de ock:å lofvade göra, så snart de hupnit nedpacka sina kläder. Med de erhållna pasen begafl jag mig till stadens ordinarie borgmästare, amt tillsades af honom att dessa personer ej fingo uppehålla sig i staden. Till följd bäraf påskrefvos vassen af mig, på sätt Lindbergs bilsga till dess besvär närmare utvisar. Då passen i detta skick iterställdes till Sparrström och Lindberg, förständisades de väl ånyo att ej uppehålla sig längre än hvad passpåskriften medgaf, men utan att härvid dock bifogades någon hotelse om deras afsändande med fångskjuts, derom uppgiften således är helt och hållet sanningslös, och hvilket dessutom så mycket mirdre kunde vara nödigt, som de voro med pass försedde samt hade egna hästar och vagn, hvilka sisträmnde de lära åtkommit under deras resa i Norge. Vid intet af dessa tillfällen uppgåfvo Sparrström och Lindberg att de hede något här att uträtta, och deras pass utvisade icke heller något sådant. Då Sparrström och Lindberg, oaktadt de erhållna påskrifterna å passen, ej afreste från staden inom förelagd tid, anmäldes saken hos hr landshöfdingen och riddaren H. F. Oldevig, som då genes! gaf beallning, att så vidt de ej lemnat staden före klockan 9 påföljande morgon, skulle de kl. 40 inställa sig till kangliförhör. Härom blefvo Sparrström och Lindberg lagligen underrättade. Hade de nu, i stället för att resa, dröjt qver och infunnit sig på det utsatta kansliförhöret, så hade ju Lindberg derigenom möjligen kunnat bereda sig en utväg att få tiden för sitt vistande härstädes förlängd och såmedelst erhåilit rådrum att uträtta sina nu efteråt uppgifna stora affärer rörande silfveroch kopparmalmspledningar: men herrarne tyckte det förmodligen vara bäst att pscka in och fara till en annan marknad. Huruvida Sparrström och Lindberg här utöfvade olofligt spel, har ännu ej kunnat utrönas, ehuru detta ej är otroligt, emedan jag vid besöket andra morgonen fann flera sängar jnflyttade på det af dem bebodda rummet, samt vet, att en ung bokhållare från Götheborg, hvilken rest för ett större handelshus derstädes, äfven tillbragte natten hos dem och om morgonen var så utan penningar, att han af flera här i staden måste låna sådana, för att kunna resa härifrån. Att Lindberg ej varit tilltalad för olofligt spel, är verkligen en högst besynnerlig ödets skickelse, och bar han således älven härutionan haft mycken tur. Af hvad jag sålucda anfört, och då det alltid åligger polisen att hafva uppmärksamt öga på samt afvisa sådana lösa och misstänkta personer, som. ehuru med pass försedde, likväl ej kunna uppgifva någon antaglig orsak till ett längre qvardröjande, boppas jag Kongl. Maj:ts höglofi. justitiekanslersembete höggunstigt finner, att jsg genom den åberopade påskriften å Sparrströms och Lindbergs pass tcke begått någon olaglighet, utan dermed endast haft för afsigt att söka förekomma de vådliga följderna af älfventyrares fortsatta vistande i staden. Slutligen får jag fästa Kongl. Maj:ts höglofl. justitiekanslers-embetes uppmärksamhet derpå, att i det för Lindberg utgifna passet, åtminstone enligt hvad afskriften af detsamma utvisar, ej finnes utsatt för huru lång tid detsamma vore gällande, och att följaktligen Lindbergs rättighet att resa på detta pass torde kunnat utsträcka sig till längre tid, än som vanligen lärer beviljas sådana herrar f. d. uppbördsskrifvare och afskedade artillerister, äfvensom att ehuru den rorska påskriften å passet gällde för resa till Arvika, detsamma likväl aldrig blifvit af Lindberg uppvist hvarken i Arvika eller länets residensstad Carlstad, för påskrifts erhållande. Christinehamn den 23 Maj 1848. Olof Rådberg. EJ VA OCT a VP a Won Ta öl a BG oN åk Je ia a iv ml or a fl a Mö OS