dragit at en zommitlie, nvari I d. regeringsie-1; damoten Albert var ordförande. Vid da undersökningar, som blifvit anställda angående oroligheterna i Rouen, Lille, Elbeuf, Lyon m. fl. städer i Frankrike, under de sednare två månaderna, har det visat sig, att de så kallade repris de justice eller för brott straffade och sedermera frigifne personer öfverallt dervid haft en betydande andel och hållit -sig framme. Dessa menniskor, hvilka befinna sig utom det öfriga samhället och hvilkas hatfulla känslor förbittrats gesom beröringen med de låga och nesliga passioner och tankar, som dväljas i fängelsernas atmosfer, hafva börjat väcka allvarsamma bekymmer för lugnet i de enskilda husen. Vana vid lättjan och beherrskade af en förderfvad instinkt, samt oförmögna att tygla sina begär, utgöra de en serskild klass med sina egnalt behof, mad ett språk, moral och seder för sig sjelfva. !. Uti Paris ensamt lära de utgöra omkring 10,000. Flere tidningar yrka bäftigt på verksamma åtgärder för allmänna säkerheten emot dessa monniskor, från polisens sida, som under den sista tiden varit desorganiserad. N iuionslförsamlingen har enhälligt bifallit att på dagordningen uppi2ga en föreslagan uppma-! ning till verkstäållande kommitteen, om attla fortfarande tsga till rättesnöre för sina åtgärdera N a OM fö hr — Av FR oh följande af församlingen uttryckta önskningar, namligen: broderligt förbund med Tyskland; återställandet ef ett fritt, sjelfständigt Polen samt Italiens befrianden. Under den 28 skrifves från Par:s, att arbetarne i nationalverkstäderna iogiva sto:t bekymmer, emedan deras anspråk bestindigt stegris och en oroande jäsning i sinnena hos dem under hålles. Regeringen hade nödgats aflägsna Enila Thomas, som ver direktör vid dessa verkstäder, och det utspreds att han blifvit arresterad. Detia hade vållat en gådsan uppståndel:e inom dem, att nationalgardet den 17 måst sammanksallas och nationalförsamlingen förklarat att 300 ledamöter, under Armand Marrasvs ordförande, sktulie förblifva tillssmman. Hr Leon Laianne hade blifvit direktör efter Thomas; men arbetarne, som hafva det sjelfsvåld, att de icke en gång all: infisna sig i nationalserkstäderna fastän de aflönas, hafva till och med misshandlat de uppsyningsmän, som blifvit tillsatte att hålla uppsigt öfv:r dem, och man misstror att han icke kan vinna gehör. Sommar dag hade i nationalförsamlingen förekommit en mastioa af hr Lon Faucher, att anslå 740 miliioner fr. till jordplaneringar, med ll flere arbeten vid jeravägslinier; och motionärens yttrinde vid öfverläggningen derom, reddelels vi här, såsom i mycket upplysande om förhål-l landena med nationalverkstäderna: s sEfter det sätt, hvarpå församlingen emottagit! mitt förslag, tror jag det ej vara af nöden att ingå i långa utvecklingar af dstsamma. De nationalverk-s städer, som efter revolutionen blifvit anlagda om-la kring hufvudstaden, och under den kris och stag-!; nation, hvari näringarne och bandeln befunno sig, L gifvit nödvändiga tillgångar åt arbetarne, hafva blifvit en kräfta för näringslifvet och handeln, ochP lägga för närvarsnde de största hinder i vägen för Å återgång till det varliga arbetet; de uitömma sta-lE d b h ö ö Pa AA Mm mm BM An Ms mt mm AM KR BE tens finanser, de medtaga 240,000 francs hvarje dag, 6 millioner per månad och 79 millioner för ett år. Man kan icke utan en smärtsam känsla se denna ofantliga förspillning af kraft och penningar, hvilken är helt och hållet improduktif. De reåliga och vältänkande arbetarne äro de, som främst bland alla fördömma detta tacklösa arbete, ! som icke ens har förtjensten att dölja, att det är!n en allmosa; de känna sig förödmjukade af att emot-l.A taga statens penningar, utan att förtjena dem.lp (Bilall.) : Dessutom bidrega nationalverkstäderne att spridal. oordning inom den enskilda industriens arbeten. Sådana dess verkstäder äro, utgöra de i sjelfva verket endast en belöning gifren åt lättjan och håglösheten. Efter de behöfvande, som anmäla sig för att utbekomma sin del af understödet, komma sådana, som hafva utvägar att lifnära sig. Det är på detta sätt som 30 å 40,000 frivilliga lättingar på kort tid ökat det redan ofantliga antalet af dem, som lågo staten till last. Detta är en förfärlig börda, som hotar att snart förstöra all kraft och verksamhet hos arbetet i Frankrike. Det är omöjligt att denna ställning kan läpvgrelst fortfara. n Om staten är nödsakad att göra uppoffeingar, må de åtminstone ej göras för att förstöra produktionen. Om mean sade eder, att en arm af 420,000 man låg utanför Paris portar, skulle detta visserligen inz gifva eder bekymmer; och likväl erbjuder en arme b garantier genom sin sammansättning: den har sinaju stadgar, sin disciplin, sin fana. En industriell arme lr af 120,000 man, som icke har några chefer, eller! ock hemliga, är vida farligare. Det är en massa, f som är färdig att fö.etaga hvad gom helst, och kan S äggas till allt: de som vilja konspirera, skola der alltid finna bjelptrupper. Om de män, som sysselsättas vid nationalverkstäderno, icke ännu blifvit en armå för upproret, om allt hittills stannat vid sammankomster, hvilka redan, man miste tillstå det, gifva nog skäl till oro, så måste sådant tillskrifvas den goda andan hos folket, alltför moraliskt, a!ltför upplyst, för att lyssna till anarkiens ingifvelser. Men om nationalverkstädeine icke omedelbart störa tryggheten, så undergräfra de den dock, och snart skola vi måhända se dessa män öfverlemna sig åt förderfliga ingifvelser, och blifva republikens pretorianer. Regeringen och nationalförsamlingen hafva ej lemnat detta ämne utan uppmärksamhet. u J hafven beviljat ett temporärt anslag af 3 millio-5 ner för nationalverkstäderne; men detta afbjelper6 ej svårigheterna. Man måste utan dröjsmål upplösa d denna stora menniskomassa, men derjemte måste man hb sörja för, att arbetarne finna utvägar till sysselsättning. Staten bygger flera stora jernvägslinier, och der kunna alla dessa armar användas. Jag föreslår icke en py utgift, jog föreslår ingenting annat, än att förvandla en improduktif utgift till en produktif. Da 10 millioner, som jag ämnar föreslå att användas för jernvägsanläggningar, skulle ganska snart åtgå, utan att lemna ringaste vinst, om hvad som nu sker med nationalverkstäderne fortsattes. Jernvägarne äro den verkliga mnationalverkstaden, den! enda, som kan blifra produktif. (Lifligt bifall.) d Medborgare representanter! låtom icke denna pau-?! perismens kräfta, som fräter oss, utvidga sig; låtom fö icke vårt fäderneslands redliga arbetare förvandlas!d: till Jazzaroner. (L fligt bifall.) Må alla de, som ickelm finna sysselsättning vid den enskilda industrien, fåltö en plats i denna fredliga armå af arbetare. (Gan-b: ha Pp SP a HH br mm st re bi di si ska bra! ganska bra!) ti STORBRITANNIEN. . Eondon den 26 M:j. Toriss, som hafva gjort P allt sit till för alt genom interpailationer i par)