Aftonbladet – 5 juni 1848, sida 1

Article Image
för hela resan mellan Stockholm och Götheborg, äro tills vidare minskade med ,:de. De med ångfartyge: i går och ordinarie posten i dag hitkomne tidnivgar gå från H.wburg till och med den 4 dennes. Från Paris äro de sista underrät:elserna af den 28 och från London af den 27 Maj. SPANIEN. Franska charg daffiires herr Les:eps har meddelat regeringen franska repubbkens uppriktiga önskar, att de vänskapliga förhallandena med Spanien måtte upp ätthålias. Huset B:eing i London skall hafva gjort mycket fördelsktiga andud till regeriogen att öfvertaga q -icksilfvergrufvorna i Almad n. Ett upprorsförsök Granada hade bufvit under:ryck:. I Madud var lugnt. Engelska sändebudet br Bu. wer bade den 18 Maj afrest tl! Eogland. Heratdop påstår, att spanska regeringen kan ratifardiga sitt h-ndLngssät i a:ssende på hr Bulwer, på ett sätt stt någon krigsorsak icxs deraf bör hemtas. FRANERIKE. Nationalförsamlingen har den 26 Maj, med 632 röster emot 63, beslutat, att Orleanska familjen skall för altid vara förvisad från Frankrike. Många ledamöter förmodas hbafva ansett derna stränga åtgärd obeböflig, men blott få vågade tala deremot för att icke gifva anledning till den utka stade misstankan, att nationalförsamlingen hvimlar al maskerade royalister. För majoriteten utgjorde det dessutom ett beqvämt medel, att på ett eklatant sätt bryta med den gamla dynastien. Ibland dem, som ifrigast opponerade sig emot förslaget, var en mr Adelsvärd, hvars far -varit svensk baron och hvars bror ännu är svensk och norsk legationssekreterare i Paris. — En ganska intressant debatt uppstod för öfrigt i anleduing af den invärdningen, att äfven Bonaparterna, år 48416, blefvo för alltid fördrifna ifrån Frankrike, och nu sitta likväl två Bonaparter i nationalförsamlingen. En hr Biguerte sade: att man blott lemnat kejsarens anförvandter tillstånd att vistas i landet tills vidare, så länge de uppförde sig väl; men prins Peter Bonaparte höll temligen skarpt efter: honom för detta yttrande och menade, att om hr Biguerte icke uppförde sig väl, så funnes brottmålslagen för alla. Den ryktbare Blangui, den fruktansvärdaste af snerkisterna, och som skulle blifva en af de föreslagna ledamöterna af den terroristiska regeringen, om försöket den 15 Maj hade lyckats, är nu arresterad. Beskrifningen härpå är ganska romantisk. Blarqui, som är en gammal konspiratör, djerf och kallbl!odig, hade under de föregående dagarre med en sällsynt skicklighet lyckats missleda polisens agenter. Liten och klen till vexten, med ett arsigte som det är omöjligt att glömma då man sett det en gång, och med ett lyte, som gör att han har mycket svårt att gå, var det-för honom nästan kinkigare än för någon apnan att kunna gömma sig och trotsa mödorna och:oron af-ett sådant lif. Men hans energiska karakter gaf honom en förtviflans styrka. Han hade rakat af sig skägget, och det-berättas till och med, att han blifvit träffad i :fruntimmerskläder. I alla fall-hade han ej blott varit. i stånd att gäcka polisans efterepaningar, utan äfven icke ett ögonblick upphört att brefvexla med de förnämsta af sina förtrogna, och att hålla i sin hand t ådarna till det anerkiska pertiets intriger. — Den 27 engafs, med omständigheter som tycktes alldeles trovärdiga, att Blanqui vore gömd i huset JE 44 på gatan Moatholon, ho3 en herre, som bebor andra våningen derstädes med sin familj. Poliskommissarien Yon fick uppdrag att verkställa ransakningen, hvartill-han mediog blott några å säkra och starka polisagenter för att hålla saken så-tyst som möjligt. Men en gacska noggrann bevakning hade förut blifvit utställd i trakterna omkring huset och en tillräeklig styrka lemnad till poliskommissariens disposition. Denee anlände kl. !V, 6, och begaf sig genast till hr B:s rum, som befanns sittande till bords med sin fru och dotter. Iogentiog utvisade der Blangs värvaro, då Yon tiillkännagaf ändamålet med sitt besök. Hr B. visade dervid icke minsta förlägenhet; han försäkrade endest, att ban icke hade lemnat fristad å en parsop, hvars opiniorer han ej delade och hvars uppförande han ogillade. Oaktadt dessa försäkringar, skred poliskommissearien till Sn noggrann undersökning i alla rummen i våningen, samt genomictade både skrubbar och skorstenar. Han-fann litväl ingenting och var just på vägen att gå sin väg, då en tanke föll honom in och föranledde en ny efterforskning. Han hade nemligen före inträdet i huset bemärkt, att det hade tre våningar på yttre sidan. Men detta var endast andra våningen. Portvakten hade: också, då poliskommissarien begärt uppgift på namnen å dem som bodde i huset, icke uppgifvit någon såsom boende i tredje våningen... Kommissarlen begärde nu upplysningar häröfser af hr B., som väl syntes litet brydd, men påstod enständigt att det icke fanns ner är två våningar: Uti förstugan syntes också ingen irsppa till 3:e våslogen. Kommunikationen dermed måste så!edes vara ifrån rummen. Vid ytterligare eftersökande fanns äfven på ena väggen af matsalen en blinddörr, som på ett skickigt sätt var dold gönom en tapet. När denna dörr öppnades, befanns den leda till en trång och mörk -reppa. Yon befalde pu hr och fru B. att gå upp ramför honom, af försigtighet för den händelsen, att man ofvänifrån ville försvara sig med vapen. ffTån trappan kommo de upp i eit slags vindstammare, der ett bord befanns dukadt med fyra kurerter och försedt ried läckra rätter, frukter och fina iner. Omkring bordet stodo fyra herrer, com voro ybbart förlägne. Yon gick genast emot en af desåa, som han vid första ögonkastet igenkänt, och saie: bMedborgare Blanqui, jag arresterar er i lagens amn. Bienqui-hede redan återtagit det lugn, om man vanligen ser hos honom; han svarade med jen bittra ironi, som pästan alltid råder i hans pråk: aha! det är ni, medborgare Yon. Ni arreterade patrioterna under Filip; och det tyckes rom m ni fortsätter ssmma yrke under republiker. — ( n, som såg att Blenquis följeslagare bereddo sig tt göra motstånd, ehuru de icke voro synligt beäpnade, skyndade sig förklara, att ett kompani af ationalgsrdet vora till hands på hans första int. Dessa ord tycktes göra ett lifligt intryck, Blarqui yitrade: Men pi låter ra!g väl få förtära vågot?. Hvarpå Yon svarade: Ni ken dricka ett las vatten, för att skölja ned de papperslappar som i nyss sväljden. Blanqui hade Verkligen på det ättet sökt att undandölja något i terades nu och bhartfördars mn. FÖR

5 juni 1848, sida 1

Thumbnail