Aftonbladet – 3 juni 1848, sida 2

NÅGRA ALLVARLIGA ORD OM SÖNDAGSBLADET. ; Andra artikeln. få g (EZ Till Redaktionen af Aftonbladet! Det är med verklig tillfredsställelse, undertecknad förnummit, att ganska många yttrat sin belåtenhet med den artikel, som tit. benäget hade infört i Aftonbladet för sistlidne lördag. Endast Söndagsbladets utgifvare tycktes vara missbelåten, synnerligen dermed, att artikeln just skulle inflyta i Aftonbladet för en lördag, emedan sådant skulle sätta Söndagsbladet ur stånd att svara dagen derpå. Nu torde redaktionen bäst känna, att min första artikel varit inlemnad redan för nära fjorton dagar sedan, fastän den icke kunnat inkomma. Jag tänker imedlertid att den kom tids nog, så mycket mera, som Söndagsbladet ännu icke svarat på de åtta eller nio ganska kinkiga frågor, hvilka Aftonbladet gjort detsamma, och till och med iakttagit tystnad, oaktadt frågorna blifvit upprepade. Dessutom, långt ifrån att instämma i Söndagsbladets klagan, är jag tit. tvertom förbunden för det artikeln kom på en lördag, emedan publiken då äfven har söndagen att läsa och fundera på. Jag sökte, såsom allmänbeten torde benäget återkalla i minnet, i den förra ertikeln lögga i degen rätta arten af Söndagsbladets föregifna liberalitet och kärlek för rättvisa, Ordning och goda seder, eller rättare motsatsen af allt detta, dess falskhet och bemödandgen ait endist uppröra p3ssionerna och underblåsa sjelfsvåldet genom dess sätt att referera polishistorier, utan något verkligt allvar att beifra eller bevisa missbruk der de blifvit begångna, men blott med ett skojande och skriande, som en illasinnad till och med lätt nog skulle kunnat anse vara föranledt af en bakslug uträkning 3ti slutligen göra polisens män döfva för alla anmärkningar och genom mängden af lögner få allmänheten stt tvifla på allt som kunde invändas mot polisen. Jag skall nu söka framlägga till skärskådande Söndagsbladsutgifvarens förfarande i afseende på frågan om näringsfriheten CCh vise, huru piss mån han dervid virit om den arbetande klassens sanna bästa. Hvad polisen beträffar, lärer det väl descutom sedsn den 48 Mars förhålla sig så, att Söndagsblsdet i den punkten numera är mycket tamt och beskedligt. Första gången Söndsgsbladet började yttra sig rörande näringsfrågerna var uti JM 25 af 1846 års årgång, då det medgifver sig hsfva bl fvit dertill föranledt genora en insänd skrift, som likväl icke off-niliggöres. I ett postscriptum heter det, sedan underrättelse om ofvanstående anledning är gifven: . Vill regeringen icke se staden halft uppror, så går hon härutinnan icke efter Aftonbladets pipa, för hvars hufvudredaktör full näringsfrihet är af byttersta nöd, och gör hon det åter, samt beviljar en näringsfrihet, så utsträckt som Aftonbladet vill hafva den, så får kung Lars i och med detsamma betalt för så väl sina gamla, som nya synder, att Ioman derefter torde vara hans inflytande qvitt,, ) I JG 39 heter det — sedan bladet förklarat, att Idet när tiden tillstundar skall deltaga i striden för Iden fattige handtverksklassens -bicehållande vid Iosina rättigheter och för dess ryckande undan penIningens nya inkräktningsförsök på dess borgerliga frioch rättigheter — att regeringen aldrig kan g e g våga gifva landet en så hård stöt, som att sätta .Indess välfärd och inre lugn på ett kortp, ) I JM 45 åter: bNäringsidkare, fabrikörer, skråpa;Itroner, possesslonater — alla äro de penningpatroJner manufakturister, fabriksarbetare, handtyerksar