Aftonbladet – 31 maj 1848, sida 2

icke Nagot NOUVaNdigi VILATr IOL FJUllvea VELYee rierna. Det torde icke vara allmänt kändt, att en mekanisk väfstol är en af de minst dyra machiner, och det finnes intet vattenfall, hvarest en mjölqvarn nu kan drifvas, der icke äfven ett mekaniskt väfvsri med ganska obetydligt kapitalförskott skulle kunna inrättas för tillverkning af släta bomullslärfter och shirting. Men på de sådant må kunna ske och de tillfällen, som vårt lands talrika vattenfall erbjuda till den mekaniska väfnadsmanufakturens utbredande, sålunda begsgnas, är det ett oundgänrgligt vilkor att garnpriserna icke skola för mycket skilja sig från de utländska. Inträffar det nu, sisom vi nyss antagit vara möjligt, att garnfabrikanterna kunna hilla priset uppe genom öfverenskommelse, så måste detia verka hämmande på väfnadsindustriens utveckling. Nedsättes åter garntullen något, så är det icke blott sannolikt att spinnerierna anstränga sig mera för att genom noggranna konwroller och hushållning i sjeltva tillverkningsmethoden kunna reducera sina egna fauxfrais, utan garnfabrikanterna skola äfven sjelfva blifva intresserade att befordra väfveriers anläggning, hvilket deremot är dem likgiltigt från synpunksen af eget intresse, så länge de hafva en rik bebållnivg i all: fall, med mindre besvär. För. till brochyren ywtrar vidare, att den stora bomullsmanufakturen i Elfsborgs län hvarken delar eller understödjer önskningarna oc garntullens nedsättning, och såsom skäl anföres, att den, (bomullsmanufskturen) ganska noga nörstår sitt eget intresse, som är att garnet tillnverkas i dess granskap och icke behöfver hemstas öfver hafven.n Det må ursäktas om man drager detta antagande i tvifvelsmål; ty ehvad tullen på väfnader är större eller mindre, så lärer hvar och en, som är i stånd att räkna quatuor species, äfven kunna inse, att hvarje tillökning i garnpriset äfven måste göra väfven dyrare. Det anförda skälet hvarföre väfverierna skulle önska bibebållandet af en högre tull, nemligen att garnet icke skulle behöfva föras öfver hafvet, torde, med förlof, kunna anses för rent månsken, hvilket lyser obetydligt och alls icke värmer; ty man kan vara öfvertygsd, att om väfvaren får köpa det öfver hafvet förda garnet några skillingar billigare på skålpundet, så tager han det äfven ganska säkert framför det dyrare, om detta äfven är spunnit i grannskapet. I fall förestående slutsatser äro riktiga, så blir nästa fråga huruvida de kunna tillämpas utar spinneriernas ruin; ty vi hafva redan yttrat att vi för vår del icke skulle vilja yrka nedsätning i garntullen under hvad regeringen föreslagit, om sådant vore att befara; och man bör eåledes tillse hvad fabrikenterne i detta hänseende hafva att anföra. Brocbyrförf. har härom gjort en ganska vidlyftig framställning för att, så godt ban kunnat, söka ådagalägga att garntullen icke på långt när uppgår till den procentberäkning på det utländska garnet, soza dels lärftskramhandlarne uppgifvit i 4839 års tullkommitt, dels också vid denna riksdag blifvit anfördt. Det enklaste sättet att svara på denna, icke utan skicklighet gjorda deduktioa, och hvilket vi skulle råda dem som hafva att besluta i saken, att begagna, år att förskaffa sig ett antal priskuranter å borsullsgarn för t. ex. de förflutna 5 åren, såväl från fabrikerna i Minchester, som från våra egna spinnerier, och jemnföra priserna. Detta måste vara en säker och osviklig metod att lära känna hvad prisskilnaderna utgjort, icke blott under vissa serskilda konjunkturer, såsom brochyrlörf. åbsropar, utan för längre perioder åfvsr hufvud, och derigenom erhålles äfven en pålitlig grund för att kunna bedöma hvad tullafgiften verkat. Imedlertid bör man icke helt och hållet förbigå den speciella uppställning, genom hvilken föri. leder sig till den slutsatsen, att medeltullen icke ens utgör 20 procent af varuvärdet. Förf. har nemlizen härvid gått till väga precist så, som vi uti en föregående artikel förmodade att det skulle ske, nemligen att han från de engelska priskuranterna utvalt de lägsta och de bögsta numrorna, eller å ena sidan n:ris 8, 40 och 42, hvarå priset noterats till cirka 4d sk. pr skå!p:d; och å andra sidan det högsta, eller Må 1460, hvarå priset är 4 rdr banko. Dessa båda priser har hen sedan summerat och slagit midt itu, eamt derigenom kommit till ett medelpris af 403 1, sk. för den utländska varan. Detta har till och med gifvit bonom tillfälle att ådasalägga ett visst adelmod utiföljande yttrande: Då den invändningen kan föreses, att högre lnumror än n:o 60 här obetydligt utgöra föremål Iför import, så kan man ock gerna alldeles utesluta dessa nummer utur beräkningen, och för denna llägga till grund n:o 50 eller N:Q 60, af hvilka införseln till Götheborg icke är så ringa Tages då sistnämnde n:r 60 Water Twist, hvars medelpris sista året varit 53 sk. Pr tb, såcom maximum, och förut anförde n:o 8—10—11 med medelpriset 15 sk. såsom minimum, samt medelvärdet 34 sk. derefter beräknas, så blifver, med tillägg af omkostnaderne, ländock den föreslagna tullafgiften 5 sk. föga mera län femton (r 45) procent. In summa: hvad nu blifvit anfördt ådagalägger obestridligt, det en tull af 5 sk. är lång! under 25 procent af det verkliga tullvärdet, få framt icke, för att ensidigt tillkonstla ett falskt resultat, alla rigtiga principer för medel.loch tullvärdets bestämning åsidosättas. . Detta liter, såsom sagdt är, icke så illa vid förata påieendet, men til också icke vid ett närmere betraktande; ty det är klart, att tullens förhållande till varupriset egentligen icke i älla hänseenden kan eller bör afse någon annan varuqvalitet, än den sem det är fråga om att skydda, d. v. sden, som här i riket tillverkas. Hittills har detta icke skett med finars garn än till 2 26. Nu lär likväl meningen vara, att på den nya fabriken i Götheborg kunna spinna till och med JM 40. Ett medeltal af priserna å dessa båda numror är sår jedes det högsta som ken och bör tjena såsom uillförlitlig grund, så rycket mera, som det finare garnet, hvilket kommer att spinnas, i alla