Aftonbladet – 29 maj 1848, sida 3

föra ett större krig ). Oafsedt nemligen den kraf. ternas splittring, som, till följe af Kaukasiska kriget, Polens ockupation och den hotande gäsninger ibland de lifegna bönderne i rikets inre, gör kon centrationen af en betydande miiitärmakt omöjlig ligger dessutom sjelfva hufvudhindret i hvad mar utrikes minst torde vänta: i finanserna. Då Pe tersburgerkabinettet, förlidne år, med äkta rysk ostentation gjorde sig till en ädelmodig bankier åå utlandet, måste man val ur diplomatisk synpunki bålla detta för ett klokt statsgrepp; men här visste ingen hvarifrån penningarne skulle taga: Skulle det då kunna vara möjligt, att regeringen har 300 (enligt sista officiella berättelsen blott 109) millioner silfverrubel pregladt mynt liggande i Petersburgerfästningen ? — frågade mean hvarann här och der; men slutet blef alltid, att ingen begrep hvarifrån penningarne skulle komma. Ganska snart öppnades likväl ögonen på handelskåren: den såg silfret allt mer och mer försvinna ur rörelser, och en stor mängd sköna, nya, med röda erabesker prydda kassaanvisniogar träda i dess ställe: pu förstod man, hvarifrån penningarne kommit. På sådant sätt har Ryssland ådragit sig en statsskuld i sina dels rentebärande, dels icke rentebärande statspapper, för hvilken det icke är i stånd att lemna motsvarande säkerhet. Massan af psppersmynt har tilltegit så oerhördt, och metallmynt blifvit så säll synt, att redan agio betalas på silfver. (Edra läsare ) veta nogsamt huru man har att interpretera ryska regeringens officiella siffror och tabeller, och huru litet man på dem kan grunda en slutsats om de verkliga förhållandena.) De hejserliga kassorna skola väl vid förekommande fall invexla alla statspapper i metallmynt; men hvarje beröring med den ryska byråkratien är förenad med så mycket krångel och förarglighet, är så tidsoch merendels penning-ödande, att man hellre nöjer sig med en liten agioförlust än försöker en vexling, hvartill man har laglig rätt. Men om ett krig utbryter, skulle osturligtvis ett cå oerbördt påträngande ske vid kassorna, att dessa omöjligen kunde tillfredsställa pappersfordringarne. Då måste Rysslands kredit komma att lida en känbar stöt; kanske på samma sätt som under Katharina; och Cancrins hela finansbyggnad, uppskrufvad på en konstled höjd, samt beräknad på kapitationsafgift och demoralisation (bränvinsmonopolium) står nära sitt fall. Intägten från Siberiska bergverken är i sjelfva verket yiterst obetydlig; och man behöfver endast kasta en blick på dess förvallning, för att inse att den ej annorlunda kan vara, i händerna på det semvetslösa Tschenownikskapet. Och hvad de 300 millionerna beträffar, som skola ligga i Petersburgerfästningen, så tror ingen bär på dem. — Jag har i Moskau och Petersburg frågat flere ansedde cch mot regeringen alls icke fiendtliga män rörande de der mystiska 300 millicnerna; man svarade mig: papper kan det vara, men ieke mynt. Då js:g nu invände, att vid den årliga transporten från fästningen till mynthuset, och tvärtom, personer af handelsklassen medtagas, på det att de med egna ögon mitte öfvertyga sig om myntets tillvaro; så svarade man mig: ja, man har för oss öppnat en eller två säckar, men hvad som ver i de öfriga veta vi icke. Detta är en olycka för regeringen, och så hämnar sig bristen på sanning och öppenhet i förvaltningssystemet. Då jag tillskref er det föregående, trodde jag icke, att sakerna den 40 April (22 n. st.) här skulle bekomma ett så allvarsamt hotande utseende. Men jag har irrat mig. Rykten af alla slag korsa hvarann; och här, hvarest ingenting är offentligt, mer än den hemliga polisen, finna vi oss uteslutande förvisade till dylika rykten. Jag har också under mitt långvarigare vistande i Ryssland öfvertygat mig, att här, mer än annorstädes, vigt får läggas på sådana rykten. Jag skyndar mig derföre att meddela er dem sådana som jag bekommit dem, till en del ur de tillförlitligaste källor. Ehuru Lifländska adeln så patriotiskt lemnat kejsaren 800 (kejsarens tacksäge!seskrift tzlar endast om 300) bästar till det förestående kriget med — Tyskland; så visa sig dock bär och der i OÖstersjöprovinserna symtomer af missnöje. I M:tau förekom er krawall af ej obetydlig beskaffenhet. Omkring 300 personer församlade sig uti guvernementsbuset, och proklamerade konstitution och tryckfrihet — ett företag, hvilket, här meningslöst och utan följd, likväl har sin betydelse såsom ovi:korlig verkan af tidens inflytelse. Militär och polis gjorde väl svart slut på saken, och togo alla, på några få när, till fånga; de fullvuxne gjordes genast till rekryter och gosssrne instuckos i soldatskolan: dermed var allt förbi. Men huru regeringen tar sig förskräckelse äfven af de ringaste upprorssymtomer, visar en mera komisk tilldragelse i Riga. På borgarmuseum befianer si; en dag ett muntert sällskap samladt och ger det af vin upprymda lynnet fria tyglar. I denna stämning uppstiger en och proklamerar ,galite, till följd hvaraf ban tillika gör det förslag att afsätta sällskapets föreståndare för aftonen. Man går in på skämtet. Nå minsann! utropar plötsligt en närvarande skådespelare, ,jag proklamerar Fressfreiheit (ätfrihet), och föreslår derföre att köra vår ekonom (värdshushållaren) på porten. Sagdt och gjordt. Nu falla alla öfver anrättningen, som ekonomenp måste utrymma. Denne hade gerna gått in på skämtet, då han ganska väl visste, att man sedermera skulle betala honom allt dubbelt. Andra dagen tidigt på morgonen iofinner sig en polis-spion bos generalguvernören, och afgifver den vigtiga rapporten, att aftonen förut oPressfreiheit (tryckfrihet) blifvit proklamerad på Borgarmuseum. Genast afskickas en kurir till Petersburg och generalguvernören erhåller befallning att på det strärgaste undersöka saken och inberätta förhållandet. Resultatet blef naturligtvis en fiasco åt det ryska revolutions-uppluktandet. Af ett ögonvittne förnimmer jag just nu från Podolien, att i detta guvernement ett allmärt Bonduppror utbrutit. All adel tar till flykten; en del deraf skall redan hafva fallit under böndernas händer. Auktoriteterna hafva äfven begifvit sig derifrån, och de uppbådade liniekossackerna vägrat att marschera. Jag fruktar, att detta exempel ytterst hastigt skall finna efterdöme i hela Ryssland. Med i deg utbreder sig det ryktet, att hela kejserliga familjen skall begifva sig till Riga, för att tills vidare taga sin boning der. Detta skulle nästan innebära en flykt ur Petersburg. De närma) Det med kursivstil utmärkta står på samma sätt i origicalet. ) Läsaren erinrar sig, att brefskrifvaren är hemma 1 ryska östersjöprovinserna. ) Korrespondenten talar till Augsb. Allg. Zeltungs läsare. Red:s anm:ar.