Aftonbladet – 29 maj 1848, sida 3

kaptenen blifvit skadad af linien, då ban kan företaga sig att handla så i öppen dag i strid mot polisen? att så kompromettera oss alla, som skulle vi hafva varit bebjelpliga i att skydda en misstänkt man, som är invecklad i politiska angelägenheter ? De båda kaptenerna på Nordstjernan observerade med lika uppmärksamhet kuttern och skonerten. Den förstnämnde hade efterhand kommit så nära, att de personer, dem han förde, kunde urskiljas. Två officerare syntes i aktern, och nära dem en man i civil drägt, utom en besättning af 42 man. Kutterns sändning kunde i sig sjelf knappt annat åsyfta, än att på förhand låta förstå, att La Caza följde efter och hade ett ord att säga till Nordstjernan, emedan kuttern, utan bistånd af briggen, svårligen kunde tega den svenska briggen med våld, emedan denne, lik så många europeiska skepp på södra Atlantiska oceanen, förde, utom åtskilliga kanoner, en väl fylld vapenkista och god tillgång på ammunition. Det skulle säkert hafva varit möjligt att förekomma, det någon enda man från kuttern fick bestiga däcket, i betraktande af svårigheten att uppklättra från ett litet fartyg ombord på ett stort skepp, väl försedt med vapen af alla slag. Men en sådan försvarsmethod ingick icke i Hinangos plan, som icke ville sätta Nordstjernans fredliga besättning på ett sådant prof, hvilket, om det aflopp olyckligt, skulle ådraga dem det förfärligasto straff. Kapten Finngren hade längesedan märkt, att Hinango icke hade beredt sig på ett sådant försvar, utan att å andra sidan hafva upptäckt hans egentliga plan, eller hvilken utväg till räddning han hade i sinnet. Imedlertid, till följd af allt det han visste om sin landsmans lefverne och karakter, hvars öde och äfventyr lefde i hans folks munnar och hjertan, satto han ett nästan obegränsadt förtroende till honom såsom menniska och sjöman, och betraktade honom med tillit, ehuru icke utan en bekymmersam väntan och oro för den afgörande stunden. Hinango framtog ur timmermannens kista den bästa yxa, undersökte eggen, och då han fann henne tillräckligt godt stånd, lade han henne på läsidan på däck och observerade åter skonerten med sin teleskop. Knappt hade han fått honom i igte, förän han utropade glad: Det är Mezzini!l