Aftonbladet – 24 maj 1848, sida 2

ERSSON hänseende, anförtros ett bättre fartyg med en talrikare besättning åt hans uthungrande omsorg. Han är nu kapten och förblifver det, och lägger ihop penningar, att han må draga sig tillbaka så snart som möjligt. Han drifver handel ombord och på land, och säljer sina egna kläder till en matros, i betalning för hans månadslön. I stället för )Nautical Almanac har han en gammal platt-tysk räknebok. Han känner ingenting om konstellationernas afstånd, och har ingen bekantskap med någon stjerna på himmelen, utom aftonstjernan, som en gång fäste hans uppmärksamhet, emedan hon ensam var synlig. Han förer ingen chronometer, emedan han icke förstår att bruka honom. På en lång kosa förlitar han sig på det tillfälliga mötet af ett skepp, som känner longituden, och skryter derpå för sin styrman öfver sin noggrannhet, om han ej misttagit sig mer än 7 9, Sin besättning behandlar han som slafvar och sina officerare som tjenare,dricker sjelf ett glas vin eller grogg, men håller tal för måttlighet. vid alla tillfällen, påstående, att starka drycker och mycken mat på sjön äro ett verkligt gift. Provisionerna till besättningen utlemnas i hans närvaro, och han kontrollerar strängt vigten. Om rationen är en half mark undervigtig, anser han det ganska bra; nästa gång kan man gifva mer. Hans favoritplats är vattenfatet, hvarest han gifver akt på molnen. Den minsta ogynsamma förändring i vinden sätter hans blod i jäsning, och i motvind, eller till och med i stiltje, blir ban ej längre mäktig af sina sinnen. Han ruser ut som en galning, ser på kajutpojken, om han kan finna något fel med honom, och fattar i den närmaste repstump, för att kyla sin hetta på honom. Om vinden är gynnsam, pratar han med mannen vid rodret och med kocken, och lofvar styrmannen sitt inflytande att förskaffa honom ett fartyg. I kustens grannskap råkar han i febor aj ängslan, emedan han icke vet hvar han är, klättrar upp i masten tio gånger om dagen, och påstår at en matros måste se land, der intet land finnes Skulle ban omsider firna en lotsbåt, blir han utom sig af glädje, öfverlemnar åt lotsen fartyget och läg. ger sig sjelf i sin säng. På land är han en sjöhjelte och berättar unde: af sin skicklighet. Han sällar sig gerna till de kap: tener, med hvilka han en gång seglade som matros