Aftonbladet – 24 maj 1848, sida 1

Jag tackar er för er eskort hit, herr befälhafvaren, sade Perezoso till honom; kanhända, och ganska sannolikt, skulle jag bafva den äran att se er ombord på er brigg eller i aktern på er kutter, om ni dröjer i land en timma till. Kapiten Tumble fanderade på dessa ord och försökte tolka deras mening, men kunde icke komma under fund dermed, och så lät han det ämnet hvila, till dess en tjensteorder kunde bringa honom i beröring med viceagenten. och den blifvande tulltjenstemannen. pKoni! kom! jag ber er, herr kommissarie ; vi måste skyndan, sade Perezoso till poliskommissarien, hvilken med ett ganska naturligt!) besvarade polischefens sista ord, hvilken han derpå lemnade att begrunda de båda hemligheterna: författareskapet till elegierna och brodren Celestes flykt ur St. Bentos kloster. HEN ELFTE KAPITLET. HAFVETS SÖNER. Då kapten Finngren gifvit order till segling och tagit sin plats på akterdäck)bad han i största hast Hinango att föra Alvarez upp i bytten och ombesörja alt han fick förfriska och stärka sig, medan han satte skeppet i gång. Hinango gaf alla de andra passagerarne en vink att lemna däcket, emedan han såsom sjöman kände till den stund, då ingenting är så öfverflödigt på ett fartygs däck, som en passagerare, och ingenting så nödvändigt som en kapten, som förstår att gifva sia order, och en besättning, som förstår att verkställa dem. Kapten Finngren fullgjorde sin pligt som kapten med sådan noggrannhet och sinnesnärvaro, som hade inga passagerare, långt mindre pågra flyktingar; på hvilkas hufvuden ett pris var satt, funnits ombord. Enligt gällande hamnfördrdning är hvarje kapiten i Buenos Ayres förpligtad att taga en lots till Point Indio, och endast i händelse ingen lots är att få, eger han sjelf lotsa sitt fartyg ut samt återbära lotsumgälderna. Kapten Fiongren