Aftonbladet – 22 maj 1848, sida 2

som också träffade pricken, men hvarvid kanonen af någon tillfällighet klickade. Vid se dermera företagen stjernskjutning utmärkte sig ars J. Dubost och J. Fröberg, med träff fö hvart och ett af de tre skott, som i denna skottlek pläga skytten bestås. Skjutningen fo:tsattes med ytterligare en skottlek och var serdeles animerad samt gynnades af ett ovanligt vacker: väder för degen. —R — Eskilstuna Allehanda bsrättar ati staden varit hemsökt af en hotande eldsvåda, dervid fabrikören L. F. Ståh berg förlorade trenze byggnader, verktyg, rudimaterier och färdiggjordt arbate, samt penningar och silfver. Elden bejdates väsendtligast af gevärsfaktoriets spru:a, anförd af faktorie:s styresmar. Åtskillige personer hafva bifvit skadade under släcknings:rbetet, och blans desse fabrikör L bergs 16 årise son, hvilaen af en nedrassnde mur fått ena lå:benet kro:sadt. Hr Ståblbergs förlust är betydlig. — Örebro Tidning för den 47:da dennes berättar: Sistl. Söndag bemsöktes trakten af en storm, som, emellan kl. 4—2 middagen, växte nästan till orkan. Moln af damm uppfyllde luften, halmstackar i grannskapet af staden lyftades och spriddes med vinden, takpannor nedrasade. Fierestädes i grannskapet af staden föllo trän under stormens våldsamhet. På de häftigaste vindstötarne middagstiden, följde en kort skur af glesa, stora regodroppar blandade med hagel. Vinden var sydvestlig. — Ångfartyget Örebro, som eljest väntats på söndagsaftonen, hade för motvind och storm nödgats stanna vid Notholmarne, så att det hitkom först kl. emellan 5—6 måndagsmorgon. Torka och blåsväder hafva länge omvexlat, så att växtligheten började hotas. Andtligen började i går att falla ett efterlängtadt regn, som, ehuru fint och afbrutet, uppfriskade vegetationen. Höstsädet står öfverallt i orten vackeri; men landtmannen längtar efter mera regn, hvarförutan vårsädet och gräsväxten icke kunna komma sig före. em rem — Läsaren återfinner på ett annat ställe i bladet här nedan fortsättningen af en korrespondsntartikel från Stralsund, angående den Siesvig-Holsteinska frågan, hvilken artikel innehiller ett och annat, som icke torde böra lemnas alldeles utan uppmärksamhet. Det är en egenhet, hvilken, så vidt vi kunne påminna oss, aldrig förr än nu inträffat, att icke blott de om principen tvistande meningarne inom litteraturen och den periodiska pressen, icke blott några partiopinioner, utan hel allmänhetens tankar och känslor, hela nationens intressen och måhända hela landets framuid blifvit gexom åtskilliga sammanverkande omständigheter på en gång inkastade uti en stridsfråga, hvars egentliga bufvudpunkter och status q-2estionis ännu för et par månader se-! dan var för de allra flesta svenskar obeksnt, sisom förhållandet varit med den Slesvig-Hol-! steinska frågan. Den skandinaviska idden hör, alitsedan förbindelserna med våra grannar på andra sidan sundet började återknytas, hittills endast haft att erbjuda de angenämaste utbyten af ömsesidig tillgifvenhet, gästfrihet och litterär stamförvandt:ekap; och det på en gång ljufva ceh storartade i känslan af att ett folk likasom återfinner en nära slägting i ett annat, som på bildningens och konstutvecklingens vägnar står så högt som det danska, har varit något så inbjuds:nde, ait man odeladt öfverlemnat sig deråt Ingenting är derföre också mera naturligt, än att de skandinaviska känslorna skulle göra sig gällande med en liflig och öfvervägande värma hos en hvar vid första underrättelsen, att den skandinaviska iden och Danmarks nationalitet hotades af en fara, hvars betydenhet danskargze redan länge insett, men som vi här i Sverige föga varseblifvit på det längre afståndet. Af detta skäl låter det förklara sig, att både allmänheten och pressen i Sverige snart sagdt ända till detta ögonblick, följande ensamt bjertats och känslans impuls, icke vinnplagt sig att taga känner iom om andra argumenter i den ifrågavarande tvisten, än dem som inastärat med de skandinaviska sympathierns. Hiraf härleder det sig äfven, att man antingen icke afvetat eller föga kommit att akta på en omständighet, som lkvil är af ganska stor vigt i denna ssk, och nu på en gång framträder fö: våra blickar, nemligen att samma glödande värma i öfrertygelsen, som danskarne bysa om rättmätigbeten af sina anspråk, samma orubbliga tro af hvilken de äro lifvade, att Slesvig-Holsteinarnes moistånd emot Kozung Fredrik VII:s sednaste beslut i afseende på Slesvig är ett nesligt förräderi och ett brott emot statsrätter, samma virma tro och öfvertygelse lefver äfven å andra siden, icke blott! hos Slesvig-Holsteinarne sjelfve, utan äfven hos tyskarne i allmänhet, att detta motstånd endast grundas på anspråk af den solklaraste rättvisa och är dikteradt af ett folks rättmätiga försvar för fribet och sjelibestånd. . Man skall icke finna ssnånga föregående tillfällen, då tvenne ädla och bildade nationer, i ett ögonblick som borde påkalla hela deras kraft för den inre utvecklingen, sålunda stått i harnesk emot hvarandra, båda färdiga stt våga I. det yttersta mot hvaranöra för hvad de hvar A sin sida anse vara rätt; och kanske har derföre också ingen fråga varit svårare att bringa ! ill ett tillfredsställande resuliat. Reden denna omständighet gör likväl till en ökad pligt för dem, som stå på något afstånd och vilja bilda sig ett oväldigt omdöme i frågan, att icke uteslutande höra ena parten, utan! äfven taga kännedom om den andras argumen-l ter, och af denna anledning ba vi äfven trott oss icke böra utestänga de tyska åsigterna af! frågan från våra läsares kännedom, held:t enär Aftonbladet, lika med de flesta andra här i landet, ända tills nyligen icke kommit att åt detta ämne egna den närmare uppmärksamhet och det jemförande studium af statshandlingar, som erfordras för att våga fälla något säkert omdöme. Vi veta visserligen, att ganska många, : synnerhet ibland den skandinaviska ungdomen, äro af den tankan, att ingen svensk borde