Aftonbladet – 17 maj 1848, sida 1

REFORMVANNERNAS SÄLLSKAPS tolfie möte sistl. onsdag. (Slut fr. gårdagsbl.) Hr grefve SPENS bäd dem som varit med vid alla sällskapets sammankometer kontrollera, om icke dess ändamål från början varit att tillvägabringa en tidsenlig reform af representationssättet. I öfverensstämmelse dermed valdes bestyrelsa, hvars första uppdrag blef att föreslå de åtgärder, som kunde befordra sällskapets ändamål. Den hufvudåtgärd som beslöts var att ingå till Kongl. Maj:t med en petition om en proposition vid denns riksdag angående representationens ombildning. Man ansåg sig derigenom äfven vinna, att man visste hvar man hade regeringen. Tillika ansåg man sig böra inhemta landsortens tankar. Uppgörandet af ett program blef hufvudföremålet för sällskapets öfverläggningar. Då yttrades olika tankar; enligt talareng åsigt öfverensstämde ingen punkt med allas åsigt, men det antagna programmet öfverensstämde med de flestes. Kort innan den sista öfverläggningen egde rum fann man, att Kong!. Mesj:t ämnede gå in på hufvudsaken af sällskapets syftemål, nemligen redan vid denna riksdag afgifya proposition till ständerna. Denna proposition skiljde sig väsendtligen från majoritetens af reformvännerna tahkar. När nu dennå proposition vore öfverläggningsämne, borde det ej blifva: fråga så mycket om detaljerns. Tal. trodde det ej kunnö komma i fråga att sällskapet skulle åter upprifva sitt beslät och att det ej vore lämpligt att granska ordalagen, äfven om alla sällskapets postulater blifvit i propositionen iakttagna. Förslaget gåfve likväl antedning till en oändligheg af anmärkningar, kanske hufvudsakligen härrörande af redaktionssättet; det företer så många omöjligheter, att valen knappt efter detsamma skulle kunna gå för sig. Hufvudsakliga frågan vore nu, huruvida det är önskligt eller nyttigt för sällskapets ändamål, att letta förslag går igenom. Den rubbning, som det kall föranleda i samhällsbyggnaden, blefve ej den ista, utan åtminstone en till komme att erfordras. Men tal. trodde det ej kunna sättas i fråga, om cke all förändring, äfven till en sämre, kunde vara önsklig, blott man blefve af med ståndstfördelningen i dess gåmla former. Det vore för tidigt att stadga sitt omdöme, om förslagets antagande är önskligteller ej, förrän agitationen blir slatad, och len är På sina ställen ännu knappt börjad, En annaän sak vore, att man ännu kanske knappt var anledning att ana hvad behandling frågan får if ständerna, och än mindre huru den slutligen blir afgjord. Är förslaget sådant, att det måste örkastas, så målte det så gerna förkastas nu, ty idsförlust är det värsta. Hr grefve D. FRÖLICH förklarade, att han, likom mårga andra, applåderat åt hr Gustaf Hjertag — teen rna —