Aftonbladet – 15 maj 1848, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: —tt— — PETITIONER I ENGLAND. Efter en officiel statistisk handling uppgifver en engelsk tidning, att antalet af de petitioner som blifvit framlagda för parlamentet, under de ösessioner som slutades 1847, var 37,183, med något öfver 42 millioner underskrifter. Under de 3 sessloBerna, som slutades 1842, var petitionernas antal 70,072; och under de ö sesionerna 4843—47, var detta antal 81,985. Hela intalet af petitioner under de föregående 15 åren ippg!ck till 489,240, och sammarräknade antalet anderskrifter till nära 53 millioner. Detta gör i medeltal för hvarje år 12,646 petitioner till parlamentet; hvilket är betydligt mera än antalet af våra motioner här i Sverige. Det är otvifvelaktigt, att skon måste klämma på många håll hos det engelska folket då det gör sig en sådan möda. — VÄL BETALDT FÖR EN TAFLA. En engelsk pariamentsledamot, vid nsamn Tomlip, tillika stor konstvurm, har nyllgen intöpt en tea0la af den ryktbara spanska målaren Murillo, känd under benämningen: Den boriiagne, för en summa af 470,000 francs. Densa trfla har förut tillhört franske marskalken Soults målningsgalleri. — EMIGRANTER I FÖRENTA STATERNA. S-römmen af utflyttande till Amerika fortfar oförminskadt, och har troligen aldrig varit starkare än ru, då antalet af emigranter, som anländt till Newyork under de 3 sista månaderna detta år, uppgår till 30,654. Af dem som anlände i Mars månad, voro 9414 från Irland; 2005 från England; 2774 från Tyskland; 354 från Skottland; 399 från Frankrike; 189 från Holland; 35 från Schwez; 75 från Iialien; 4 från Belgien; 48 från Spanien; 42 från Polen; 8 från Ryssland; 35 från Wales; 2 från Sverige; 2 från Vestindien; 2 från Portugal; 4 från Danmark. — NYA TANKAR OM KAMELER. Den sikcm författarinna förut verldsbekanta engelska damen miss Martineau, har nyligen utgifvit 3 volymer beskrifning öfver en resa till Österlandet, på hvilken hen tillbragt 5 månader. I denna beskrifning, som beröm mes mycket i de engelska recensionerna, lempar hon följande målning af Österlandets lastdjur, kamelen, bvilken betydligt afviker från det vanliga begreppet om detta djurs egenskaper. Jag anser kamelerna, säger hon, efter en lårg bekantskap med dem, såsom de minst behagliga djur jog känner. Ingenting kan vara fulare, om icke strutsen, som har en löjlig likhet med kameien i skapnad, gång och uppsyn. Kamelens tålamod, så mycket omtalad i böcker, har jeg aldrig baft det nöjet att upptäcka; tvärtom har jeg aldrig sett en så otålig best. Han bölar, stönar och vrerstas så snart han skall göra eller bära någonting, och ser vid alla sådana tillfällen ut som om hen ville bitas, bara han tordes. Hans elaka uppsyn visar sig icke på målningarna, men alltid i verkligheter. Det blandade uttrycket af harm, frukten och förtviflan i kamelens uppsyn gjorde alltid på mig det intrycket, som om han vore eller kände sig vara ett förbannadt djur. Jag undrar att icke någon af dem, om i fordra dagar afn:ålat helvetet, satt kemeleni förgrunden cech gjort den till eit traditionelt emblem. Det är sannt att araben älskar sin egen kamel, kysser dess läppar, hänger sig om dess hals och kallar den sin favorit och sin juvel, famt förklarar att han håller af den såsom sin äldsta son; men jag tror icke att någon sträcker sin tillgifvenhet