Aftonbladet – 11 maj 1848, sida 3

CROUSK UTE IVIG UVI Vil hå Ahn BI UUILS I Vve Hr P. H. LINDSTRÖM ville icke inlåta sig uti politiska betraktelser. Delade icke br Indebetous farhågor. Trodde här komme att gälla att värna eget land. Fosterlandets väl fordrade offer, hvilka icke kunde förvägras. He E. G. LINDSTRÖM. Gällde kriget landet: bestånd, så kunde ingen fråga uppstå om att undansraga sig kostnaderne derför, vore åter fråga om hjelp åt grannriket, borde man noga betänka sig hvad följderna deraf kunde blifva. Tillstyrkte bifall till hvad Utskottet föreslagit. Hr SCHARTAU: Den vigtigaste fråga under mins 40 år var nu för hand. Det gällde icke blott om penningesummor, utan äfven intressen, hvilka icke fingo behandlas med den sparsamhet, som eljes! vore på sitt ställe. Föregående talare hade yttra! betänkligheter. Man hade stödt sig på kamraterna i hemliga utskottet. Hvar och en borde likvä stödja sitt omdöme på sin egen öfvertygelse. Tealaren hade bifallit utlåtandet. Talarens känsla har varit varm, men han hade ändock noggrannt öfvervägt frågan. Trångbröstad handelspolitik borde sättas å sido då fråga vore öm högre intressen Penniogkarlarne kunde lätt frestas till föreställnin: gen att penningen vore det högsta goda. Men menige man, om hvars obenägenbet man talat, vort ädelmodig, då det gällde något af vigt för lande och dess högre lif. Visste här vore frågan om för: troende votum, och bär vore det förtroendet för der kopg!. personligheten. Rådgifvarne egde icke tag: åt sig att detta förtroende-votum bifölls. I anled. ning af hvad här yttrats trodde talaren att förflutn tiden ej lemnats af regeringen obegagnad, eller at den legat med armarna i kors. Man :hade tala om att de 2 millionerne ej voro tillräcklige: efte: de upplysningar talaren fått, skulle de förslå til en sommarkampanj. Kriget skulle troligen ickt räcka länge, åtminstone ej längre än till årets slut Trodde ej mera medel komma att erfordras, äf. ven om icke något bistånd från andra makter : penningar lemnades. Första talaren hade bifallif med reservation, hvilken syntes afse återremiss Hade någon icke mod att bifalla kreditivet, borde ban nöja sig med reservation. En hade satt cre:ditivet i samband med kriget mot Tyskland. Talaren hade blott funnit meningen vara, att bistö Danmark, om tyska hären inträngde på dess om råde. Ett verksamt steg från Sverige ensamt skulle väl icke ofelbart förmå återställa status quo, men i tyska sinnen finnes nog så mycket minnen qvar af förr, att de väl kunde tala om, huru fattiga nordiska rikena vore, men det vore löjligt af dem, om de ville tala cm nordens vanmakt. Frukten af Sveriges overksamhet nu, och att man blott af. såge sig sjelf och ögonblicket, men ej framtiden, skulle utsläcka sympathierna för oss. En talare hade önskat att ej nya skatter, elle py gäld för rustningarna skulle behöfvas, men in: gen annan utväg funnes än lån eller skatter Man finge först göra det enå och sedan det andra, för att kunna amortera skulden. Härom blefve tillfälle att framdeles tala. Talaren biföll utan alls förbebåll betänkandet. Hr BILLSTRÖM: Det bade varit önskvärdt om bemliga utskottets ledamöter fått tillstånd att medelst upplysningar vägleda omdömet. Imedlertid syntes icke blott bistånd åt en grannstat, utan äfven eget väl kräfva bifall till kreditivet. Hr WINGE kastade en blick på Sverges fordna politik samt talade om huru en enskild tysk förut väckt den Slesvig-Holsteinska frågan. Då de stora makterna voro overksamma, så vore svårt för Sverige alt ensamt uppträda. Biföll. . Hr WAERN: Våldet mot Polen var mindre svårt än det mot Danmark, som vore en stilla granne. Slesvig var danskt land m. m. Biföll. Hr LAGERGREN: Frågan vore af vigt. Det handlade om Sveriges framtid. Talaren ville ejingå uti betraktelser öfver europeiska politiken. Från svensk synpunkt endast borde frågan ses. Vidsträcktare vore den i Konungens proposition innefattade. Statsutskottet hade gilvit ett mera inskränkande svar. Ett krig, som ej föranleddes af omedelbart anfall, borde, så vidt möjligt, undvikas, och -krigets nödvändighet kunde icke pröfvas af Stärderne. 56edan Sverige mistat alla besittningar på kontinenten och genom föreningen med Norge blifvit att anse såsom insulärstat, så kunde det räkna på neutraliteten och borde för den ej sky några uppoffringar. Ej blott penningeintresset, utsn äfven de, på hvilka hela landets väl berodde, vore i fråga. Ville votera mer än nu begärdt för bibehållande af neutraliteten. Blott vid anfall eller då omständigheterne nödvändigt påkallade, borde neutraliteten brytas. Men talaren kunde icke ingå i pröfning, om sådane omständigheter nu vore för hand. Lifliga sympathier hystes för Danmark; men ej dessa, eller den begångna orättvisan mot samma land föranledde krig, förr än Sveriges egen värdighet träddes för nära. Kreditivets ringhst kom talaren att hoppas att anfallskrig ej vore i fråga. Toges imedlertid ön Fyen, vore Sverige i fara. Man kunde sålunda ställa sig oå denna gräns och förklara, att den ej finge öfverskridas. Sådant innebure icke krigsförklaring mot Tyskland. Hoppades diplomatiska underhandlingar kunde afvärja faran från Danmark. Genom talarens bifall till kreditivet ansåg han sig icke hafva fållt omdöme om krigets nödvändighet. Detta tillhörde Konungen att bedöma. Hr BERGMAN önskade neutralitet och hoppades i detta afseende på Konungens visbet; biföll. Hr SPÅNGBERG gjorde åtskilliga invändningar. Mycket vore sedan lång tid beviljadt för krigsmateriel m. m. Hr WESTIN ville ej anfaliskrig. Krafterne borde sparas till eget behof; biföll. Hr ALMGREN talade i samma syfte. Hr: BRINCK förordade uti ett varmt föredrag kreditivet. Hr VALLEY instämde med hr Schartau. Hr BOUNSTEDT biföll, men visade krigets inflytande på landet, hvad de ekonomiska förhållandena beträffade. Hrr Gustafsson, Malmstedt, Collen, Palmer, Sjöqvist, Wahlgren, Björck. Gillberg, Gråå, Pettersson biföllo kreditivet. — Utlätendet bifölls. Härefter föredrogs Siatsutskottets ut). J4 424. De 20 första punkterne biföl!os utan diskussion. Men öfver 20:de punkten uppstod en längre debatt, under hvilken yttrede sig brr Malmstedt, Winge, Stenberg, Ekholm, Indebetou, Norin, Schartau, P. H. Lindström, Wern, Bjubr, Tsuson, Björes, Brinck, Gråå, Valley och Kock. . 24:sta punkten godkändes med 49 ja mot 17 nej. — Hos Bondeståndet förekomino i går e. m. åtskilliga utlåtanden af Statsutskottet, i anleddivg af erhållna återremisser. Vid föredragsing af sednare mom. utaf omförmälde U:sk: utlåtande JM 4534, första punkten, föreslog Per Per.sos, att Bergskollegium antn;en mårte inhdragas eiler förens med Kommerstollegium, under en gemensam president, hvilket äfven blef stårdets beslut, och dirusi medstånder sku:le inbjudas att deltsga. — Lagtamt allm. Besvärsoch Ekonomiutsk:s betänkanden N:is 4—40 s-mt några från Statsoch Lagutskotiten