Aftonbladet – 10 maj 1848, sida 2

—— ——— OA— fälg rillrådig med hänseende till den litterära gentlenannens ställning och utsigter. Hans hastigt ippblossande raseri, som hade hotat att öfverindakasta den anklagades lefnadsjulle, förvandades i en stilla bris af tjenstepligt. Mannens nemlighet tycktes vara af något värde och unde blifva af gegn för honom sjelf. Af len i hemlighet gjorda förklaringen syntes uppenbart, att Perezoso tycktes säker på sin sak, alt kunna upptäcka författaren till elegierna ; återstod alltså ganska naturligt, alt han yppade sin hemlighet för någon, genom hvilken han kunde beröfvas den belöning, som var utfäst för angifvelsen. Falsados anklagelse med hänsigt till hans ställning som unitarie kunde synas välgrundad i -kaptenens ögon, enär det i våra dagars politiska strider ingalunda är omöjligt, att ju en person af sjelfviska intressen kan förråda sitt eget parti, om ett tjenligt tillfälle skulle erbjuda sig. I anklagaren Falsado såg han ingenting annat än den aktningsvärde polisagenten, som af förekommande skäl hade bibehållit sitt incognitö. Utom hans skepps flytande verld kände vår befälhalvare föga verld och menniskaor. . Detta trä-distrikt med dess tåg, jern och koppar, från kölen till masttoppen, Var hans verld. Officerare och manskap voro underkastade hans oinskränkta befäl genom subordinationens fjedrar i tjenstemanna-machinerietHan hade endast kunskap om ett fartyg, men ingen kunskap om menniskoslägtet. Intet var så främmande för honom som karakter och bjerta; denna invertes mark hos menniskan, från hvars rika eller öde jord hennes handlingssätt härlyter. Han kände bvarken ädelt eller lågt appförande ; han kände endast pligt,. Menniskan såsom menniska kom aldrig i betrak