Aftonbladet – 10 maj 1848, sida 2

riddarne, om ock i öfrigt besittande utmärkt fingerfärdighet, vanligtvis dock ega mindre säkra handstilaro. —— ij — — Naultilia eller en Christen på hafvet. af K. J. E. (tryckt hos Lundberg 1848, 44 sidd. 8:90) är namnet på en liten, nyligen utkommen samling poesier. Den metriska formen är öfverhafvud med ledigbet behandlad, och innehållet både vackert och välment. Verserna angå ej uteslutande sjömanslifvet, icke heller kunna de kalles företrädesvis religiösa; man inser således ej rätt väl orsaken till tteln. Skalden fäster sig i minga stycken blott vid landet, såsom i Fåderneslandet, Såinz för Konung O:car, O Fosterland! Glädje öfver Sverige 0. s. v. De flesta poemerna äro dock egnade åt sjölifvet, såsom Nceutilia (inledningspoemet). Sjömannens afsked till den älskade, Vindstilla, Sabbathen på hafvet, Hafvets lof m. fl. För att gifva ett litet prof på stilen, må början införas af Fäderneslandet. Blånande sjöar, Vänliga dalar, Skyhöga furor på elfvernas strand, Tjusande öar — Sommarens salar —, Jublande bäckar kring leende land, Lummiga stränder, Brusande fjärdar Pryda vårt älskade fädernesland! Indiens länder — Gyldene verldar — Locka min håg ej från Svithiods strand. Aldrig i söder Fremlingar finna Skapelsen leende, stor, så som här. Solen ju glöder, Stjernorne brinna Gladt öfver Nordens romantiska skär. — Dagligt Allehanda har i går och i dag åter haft en utförlig och rätt intressant korrespondensartikel från Pzris. Korrespondenten yttrar der bland annat om Pos:cch Iarikestidningens bekanta extrablad något som bör läsas äfven af Aftonbladets abonnenter. Brefvet är af den 28 April: Just nu fick jag med posten P.stoch Inrikestidaingens extrablad för den 44 April. Underrättelserna från Paris äro af den 47 Mare, och således icke rätt färska. Imedlertid ha de utgjort en synnerlig förlustelse för de svenskar, som öfvervarit revolutionen. Brefvet för d. 9 Mars talar om band på tryckfriheten. Förhållandet är alldeles motsatt. En stor mängd at de fransyska tidningarne ha yttrat och yttra sig ännu på det häftigaste mot regeringen. Så har t. ex. Le Constitutionel framkommit med dsn orimliga dikten mot Ledru Rollin — folkledaren, terroristen — att han en hel dag varit ute på jogt i Trisnon m.m. Ledru Rollin svarade derpå i tidningen, och fick, såsom jag nämnt, en qvick, hvass replik på sitt svar. Är nu detta trycktvång? Dernäst talar brefvet om, att statsförfattningen blifvit genom öfverraskning påböråad folke:.. Det är sannt, enligt allas vittnesbörd som jag bört, att ingen på morgonen till den 24 Februari kunde ans, att man på afion skulle ha republik, men säkert är att republikanska id:r lågo dolda i många sinnen. Ar det tänkbart att folket skulle enhälligt, lugnt emottagit republiken, om ej den allmänna sinnesstämningen varit för densamma? Jag bar hört mer än ett yttrande citeras, fäldt för flera månader sedan af personer, som visst ej voro republikaner, att de ej trodde konungamakten komma att öfverlefvå Ludvig Filip. Då den allmänna andan är sådan, så kan man ej kalla det för öfverraskning, att den framträder i verkligheten, äfven om minuten för utförandet e) var beräknad. Posttidningens brefskrifvare snför vidare en scen uti en arbetareklubb; En talare uppstod och förordade guillotinen, och blef derföre nedtystad öch häktad. Brefskrifvaren tyckes vilja anföra detta exsmpel sisom något fssaväckande. Hvarje förnuftig menniska måste anse det för motsatsen. Det var ju arbetare som ögonblickligen nedtystade blotta tanken på guillotinep. Brefskrifvarens beskrifning på Paris, såsom den otrefligaste ort i hela Europax, vill jag ej motsäga, alldenstund känslan af trefnad är något serdeles subjektivt. I det ögonblick han skref, hafva äfven sakerna kunnat vara annorlunda än de nu äro. Men då han säger (märk 48 dagar efter revolutionen): Nu fortfar dysterhet oc) ingen inser när eller huru ett uppklarn:nde kan gry, så har han visserligen ej varit klarseende. Jag är säker på att hen nu tänker annorlunda. Men hewmliga orsiken till klagan följer omedelbart: Å!fven i den högre verld n ser man folk sälja sina qtipager etc. Det var der skon klimde. Dock hoppas jag brefskrifvaren redin en månad efteråt fick se ekipagerna köpas tillbaka. Hvad nu handelssffårerna angår, så har ställIningen verkligen varit menlig, men har nu så förbättrats, att bankens papper, sedan de på 8 dagar stigit 50 proc., nu komreit al pari med hvad de voro före revolutionen. Minga handelsku; ha åter börjat sina inbetalningar, cch förtroendet återvänder med hvar dag. Och detta lallt ster inom trenne månader! JIg vill cch kan ej ingå i någon vidare dispyt med Postsidningens korrespondent, hvars underrätte!ser dock synas ha ansetts serdeles vigtiga att sprida, emedan de blifvit utsänds i ett serskildt extrablad — men jag vill blott be honom, att ww han då föärladad fs frövata iNtrvntata fara