Aftonbladet – 10 maj 1848, sida 2

RR ——222—— AA —-— — Str7rPrvssS5ssosss att denne unitarie icke allenast är invecklad i en komplott med den afrättade personens vänner och medbjelpare, utan att han dessutom känner författaren eller författarinnan till de nedriga elegierna, och att han kan förmås att uppgifva namnet. En lång tystnad följde, under hvilken alla tre sökte läsa intrycket af denna förklaring på den litterära gentlemannens .ansigte, hvilken, lik en bok, hvars rygg är söndersliten, knappt höll ihop, medan bans blick estadigt irrade omkring honom och icke fann någon hviloplats. ,Jag är ingen unitarie! framhviskade han slutligen, sammankramande sin röda näsduk i en båll; Gud vet det, jag är ingen unitarie! Jag är en konfedererad och trogen anhängare af vår regent eller styresman. Jag vill göra allt, jag är i stånd till, att komma författaren till de fördömda elegierna på spåren, när jag får träffa en funktionär, med hvilken jag kan samverka. Mitt lif är i edra händer, sennor befälbafvare. — Behagar ni ända det, så gör ni det omöjligt för mig att befordra styrelsens intresse i denna sak. Påminn er alla de omständigheter, af hvilka jag har gifvit er del. Gör med mig hvad ni vill; skicka mig endast såsom fånge i land till undersökning, enär det jag har att upptäcka, hörer under polisen och domaremakten, och icke under marindepartementet. Anse mig för en unitarie, tills jag kan lagligen bevisa, att jag år en verklig konfedererad och den trognaste tjenare af vår Ro-. sas, som någonsin burit hans färger., Han drog ett långt andetag och utvecklade ofrivilligt sin röda näsduk lik en flagga, medan den allt ymnigare ångestsvetten fordrade dess oupphörliga bruk. . Detta korta försvarstal. gjorde befälhafvaren