Aftonbladet – 6 maj 1848, sida 2

slallanae, ACA SCmM I0:n Acnast Kan Ia, Ciler att förkasta ett sådant anbud och atvakta tiden, Då det att icke den halfva förbättringen må Zggea ett större hinder i vägen för den hela, in om ett missbruk, som alla inse nödvärdigneten att afskaffa, får qvarstå i sin ohöljda styggelse, till dess förbättringen kan ske så, att let är gjord gerning. Denna tvistefråga kan väl icke anses helt och hållet afgjord, men i allmänhet finner man den öfvervägsande meningen vara, deri som i andra fall, att det är bättre få något än intet, att hvar d:g hafver sin omsorg, och att det som lemnas ofullkomigt i dag, måtte kunna bättras i morgon eller ötvermorgon. Den kasus vi här uppställt, h:r nu sednast rån många håll blifvit åberopad såsom en resel, hvilken bör tillämpas på det från regerinsen aflemnade nya representationsförslaget, och atgör i allmärhet det skäl, på grund hvaraf detta förslag, sedan det väl framkom såsom en regeringshandling, erbillit understöd sf å:iskilliga, som förut voro slideles emot det prosram, på hvilket förslaget är bygdt, eller det s. k. reservationsprogramwmet; jal som till och med voro litet grand förbittrade på reservanterne. Detta ombyte i tänkesätt låter väl svagt och inkonseqvent, men utgår ifrån en känsla, som bör respekterss, nemligen den öfvervägande känslan af det icke blott oefterrättligs, utan äfven vådliga tillstånd, hvari de allmänna angelägenheterna befiina sig under nuvarande represen!:ationssätt. Denna känsla är så djup ech så allmän: man har derjemte så länge vant sig att nära nog förtvifla om möjligheten att koxma derutur, att det icke är underligt i fall många, likt den drunknande, som griper efter den svagaste pilqvist hvilken räckes honom från stranden, äfven i afseende på representationsfrågan taga fast i nästan hvad som helst, som gifver bopp om någon förbittring, blott det tillika lemnar verklig utsigt till framging. Derjemte förekomma under närvarande tidpunkt åtskilliga allmänt beksnta omständigheter i de europeiska händelserna, hvilka synnerligen göra den förmögnare medelklassen, som lättast förskräckes af alla rubbningar af sakerhas vanliga gång, och äfven först har känning deraf i materielt hänseende, benögen att ingå på allt som kan lofva att trygga detta lugn; öfvensom det öfverhufvud ofta utgjort ett karakiersdreg hos de s.k. rikare, att vid brytningar eller oroligheter genast sluta sig till den verkställande makten, d. v. g. regeringen, antingen denna varit enväldig, konstitutionel eller republikansk. Om nu de nyssnämnda förutsättningarna nfräffa på det nya representationsförslaget, nemligen 4) att det innefattar sådana verkliga förbättringar, att icke något af det hufvudsakliga onda i den gamla författningen, som men vill hafva bortskaffad, kommer att foriplantas genom den föreslagna och genom den erhålla ett nytt insegel, samt 2) om man derjemte kunde göra sig alldeles säker om förslagets slutliga bifallande af de fyra riksstånden, i fall det nu blifver bvilande: — om dessa förutsättningar äro gifna, så skole äfven vi icke tveka, att lägga vår röst i vågskålen för dess antagande. Att opinionerna rörande nyssnämnda omständigheter likväl icke blott varit delsde, uten till och med ett öfvervägande tänkesätt antagit, att eit förslag, bygdt på sådana grunder som detta, vore behäftadt med så stora olägenheter, att det icke hade någon säker utsigt till slutlig framgång, det har man kunnat åtminstone till en ej obetydlig del döma ifrån opinionsyttringarna för eller mot de serskilda programmerna så väl här som i landsorten. Af denna anledning hade vi också ämnat att ou uppskjuta att yttra o:s öfver den serskilda och ganska vigtiga frågan, huruvida under sådzna antecedentia det radikala partiet bör uppoffra sin egen mening för hoppet att vinna ett resultat, och att i det hänseendet först afvakta aågot tillfälle, att få inbemta yttranden öfver saken från åtskilliga fraktioner af representatiooen, och synnerligen från bondeståndet, hvars tanka derom hvarken kan eller bör förbises. Men det ser ut, som om men från ett visst zåll omöjligen ville tillåta Aftonbladet att iakttaga en sådan grannlagenhet. S:ockholms Dagblad — en tidning, som redan länge varit bekant för en respektabel materiel corpus och senom sina många annonser är ett ganska nyttigt blad — har sedan några dagar tillika svällt ytterligare ut till en väldig politikus och åtsgil sig att bära det nyfödda reformbarnet på sina muskulösa armar fram på forum, samt att genom sina rörande loftal öfver dess förträffliga egenskaper in spe, deråt förskaffa publikens hyllning på samma sätt, som fordom Oiot Skötkonung såsom litet barn presenterades för svenska folket på Fyrisvall. Det tyckes till och med, som om det stillsamma polisbladet med ens blifvit upphöjdt till den svenska ministerens Journal des Debats, ty det bombarderar dagligen med artiklar, af hvilka den ena öfverbjuder den andra i loford. Om nu dessa artiklar antingen innefattzde oväldiga resopnerande redogörelser för det nya förslagets innehåll (som mota bene icke varit ryckt i Dagbladet) eller också inskränkte sig ill subjektiva bifallsyttringar från Dagbladets sid2, så vore konske icke annat dervid att ernr2, än att förtjusningen synes något brådstörtad och öfverdrifven. Men Dagbladet har derjemte icke dragit i betäsksnde, att dels utfara i anathemer emot enhvar, som kan våga iäaka annorlunda, dels också att verkligen förvrida vissa omständigheter och sedan derpå bygga beskyllningar och häftiga utfall mot reforvännernas majoritet, mot Aftonbladet, än mer mot Dagligt Allehanda m. fl. Detta synes oss vara att gå för långt i sitt nit, cch det är ovisst ox det ens är rätta Vägen, att nå det åsyftade ändamålet. Vi ämna icke nu följa Dagbladsartiklarna med någon fullständig kritik, hvilket 2. mmAnKtfannA 4iå.. 2 om or As oo TTR