Aftonbladet – 4 maj 1848, sida 3

VI CP TVEE BIUUUUUSIUIUVE BM LARSA MVILIISIU UVV DMV,y SURVE väl ej falla någon in att neka, men lika säkert är att samvetsgranne och strängt vetenskapligt bildade män ej kunna begå så många sådana, att de kunna berättiga till ett ogillande omdöme öfver det hela. Rättvisan fordrar äfven, att i fall dylika misstag begås, skulden icke ensamt skjutes på examinatorerna; ty om de å exa sidan någon gång skulle förvållas genom en nyss tillförordnad examinators ovana vid den här erforderliga populärare metoden, så äro de äfven oftast följden af en alltför stor veksinthet och räddhåga å den examinerades sida. Men detta förhållande skulle ju i ännu högre grad hafva egt rum inom den gamla studentexamen, om den annars någonsin gjort en allvarsammare pröfning möjlig, än den som kunde ske genom ett flyktigt förhör, hvars utgång berodde af slump eller förutfattad mening, grundad på afgångsbetyget eiler ännu lösare grunder. Mean förhördes der afen professor, hvars framställningssätt måste ännu mer bafva aflägsnat sig från det populära, och hvars lärda fasoner och akademiska höghet måste haft en ännu mera nedstämmande inverkan på den möjligen lättskrämdea examinandens mod. Under sådant förhållande blir pu den andra frågån, huru vederbörande i detta afseende skola erhålla tillförlitligare underrättelser än bittills. För detta ändamål torde utgifvandet af ett fullständigt programm för studentexamen vara af behofvet påkalladt, hvilket åtminstone beträffande minimifordringarne till approbatur borde kunna blifva fullt detaljeradt och bestämdt, om men ock i de högre betygsgraderna måste tillerkänna examinatorerna icke blott pröfningsrätt, utan ock rättighet att bedömma hvilket kunskapsmått så väl i och för sig som med afseende på läroverkets beskaffenhet och ungdomens framsteg i a!lmänhet bör motsvara en viss betygsgrad. Ett sådant programm finnes, oaktadt en viss Upsalatidnings påstående, oss vetterligen icke till, (och i förbigående sagdt, förefaller det 0:s underligt, att en inom universitetsstaden lefvande tidningsredaktör kan derom vara i okunnighet), men är rent af nödvändigt för de särskilda lärokursernas inrättning och fördelning vid elementarläroverket. Då man likväl vet, huru olika betydelse kan gifvas åt sådana skriftliga bestämningar i synnerhet af personer, som spridde kring hela landet lefva under så skilda förhållanden och stå på få olika bildningsgrad, som elementaroch universitetslärarne i allmänhet, är lätt att inse, att ett lefvånde föreningsband här är af behofvet högt påkalladt. Till åstadkommande häraf gifvas tvenne utvägar, hvilka ingalunda utesluta hvarandra. Den ena och ve:ksammaste är inrävardet af en central eller öfverstyrelse öfvsr elementarlärcverket och universitetet gemensamt, hvilken vore i stånd att inhemta full öfv rsigt öfver och hade full makt att ordna det hela, Sedan denna tagit noggrann kännedom om elementarläroverket, och hvad man af dettas afgående alumner med billighet kunde fordra, borde den i samråd med några fullmäktige från elementarläroverket och universitetet uppgöra ett utförligt reglemente, hvilket likväl med lätthet borde kunna förändras, allteftersom elementarläroverkets beskaffenhet förbättrades. Derjemte borde en lifligare kommunikation emellan elementarlärarne och examinatorerne befordras och underhållas, dels genom ömsesidiga frivilliga besök af de förra vid studentexamen och af de sednare vid elementarläroverken, dels ock i synnerhet derigenom, att hvarje gång något betydligare antal alumner afgingo från något elementarläroverk, dessa beledsagades af någon af lärarne, hvilken utsågs af kollegium och af staten erhöll skäligt reseunderstöd. Utan ett sådant dubbelt samband öfver och emellan examinatorerna i studentexamen och elementarlärarne skall det mindre vänliga förhållande, som nu till någon del emellan dessa eger rum, småningom blifva allt allmännare och förhindra den goda återverkan, hvilken denna examen haft och fortfarande borde kunna hbafva på elementarläroverket. Då nu imedlertid ingendera statsmakten synes skynda med några åtgärder för detta ändamål, kunna visserligen examinatorer cch elementarlärere intet bättre göra, än att sjelfmant sätta sig i beröring med hvarandra, så väl genom sbrifiliga och muntliga meddelanden, som ock genom de sednares personliga öfvervaro af examina, De stora fördelarna deraf torde vara för mycket ögonskenliga, för att behöfva någon vidlyftigare utläggning. Först och främst behöfva nemligen så väl examinatorernas som elementarlärarnes olika åsigter öfver elementarkursen i särskilda ämnen skärskådas, pröfvas och sammanjemkas; ty endast på detta sätt kan hvar och en erhålla en öfversigt öfver hela kursen från början till slut, tillräckligt noggrann för att bestämma hvad som hör dit och följaktligen bör meddelas, och hvad som icke hör dit, och således bör uteslutas — något som vid språkstudier i eypnerhet visar sig vara nödvändigt. Sammalunda är förbållandet i formelt, d. v. 8. hvad beträffar metod och framställningssätt. Akademikern kan nemligen genom sin ställning blifva alltför strängt vetenskeplig, för att af den examinerade kunna förstås, och behöfver af elementarläraren härpå göras uppmärksam; den sednare åter, som år från år rörer sig inom samma inskränkta krets, skulle lika lätt förfalla i en torr och liflös slentrian och sålunda städse qvarhållas på samma punkt, så framt han icke genom något lefvande sammanhang med den vetenskapliga bildningens medelpunkt, ständigt ur densamma kunde hemta nytt lif, samt tillika förnimma denna bildnings framsteg och fordringarnas deraf följande utveckling. Slutligen, då man betänker, att till en studentexamen samlas lärjungar från alla möjliga håll; hvar skulle man väl lättare och säkrare än der inhemta kunskap om undervisningens tillstånd vid de särskilda skolorna och gymnasierna i riket? I sanping, man torde genom några dagars närvaro vid en dylik examen få veta mera härom, än under åratal fortsatta besök vid de särskilda läroverken. Härom vore mycket mera att säga, men det anförda torde vara tillräckligt att visa, huru fördelaktig, ja, rent af nödvändig en liflig vexelverkan emellan högre och lägre läroanstalter är för beggedera och särdeles för de sednares lif och harmoni. Måhända torde det oaktadt under närvarande förhållanden en viss enpsidigbet icke kunna undvikas och endast derigenom helt och hållet häfvas, att pröfning anställes gemensamt af de dimitterande och emottagande, med ett ord, al både akademien -och elementarläroverket, detta må nu ske antingen såsom vi vågat föreslå genom elementerlärarnes besök vid den förre, eller, såsom man finner i nya skolreformförslaget, genom examinatorernas besök vid det sednare. Kunskapen kan nemligen för flertalet af lärjungarne vid elementarläroverket ej blifva så objektiv, att de icke vid besvarandet af framställda frågor äro mer eller mindre beroende af lärarnes individualitet. Det närvarande lemnar dock alltid mycket säkrare garantier, än om, såsom Mången yrkat, denna pröfning skulle öfverlemnas åt elementarläroverket ensarat för sig. En blick på förflutna och närvarande förhållanden visar lätt, hvilken vigt den nya studentexamen haft och har i upptäckandet af elementarläroverkens brister och missbruk, cch ger oss tillika rätt till den slutsatsen, att dessa sednare, i fall ett sådant förslag bifölles, snart åter ckyla nedsiunka i det tillstånd af försoffning, hvarur