Aftonbladet – 2 maj 1848, sida 2

Og J, Svenske Brödre, wille lege rolige Henderne i Skjödet, medens de, J svere Fostbroderskab, sl:gtes af en overmodig Fjende, bort:lebes i Fangenskab eller gjöres til Treelle? Kunne J tale, at Bolverket for Tydskheden, der og:aa skjermer Eders Land, sasaledes omstyrtes, uden at J forsöge et Ssxerdslag? Ere de Forsikkringer om kraftig Bistand, om Raad og Daad, som J gav i Begeistringers Varme, blotite Ord eller tomt Mundsveir? Nei, det ere de ikke; vi vide, at den nordiske Trofasthed lever hos Eder i el sin Skjönhed, i al sin Styrke. J ville ikke lade ct Folk, der ved Sezxtskabets og Vensk:bets Baand er knyttet til Eder, gaae under uden at J ile det til Hjelp. Det vori Ha:b og vor Tröst. Svenske Brödre! TIler o3 til Hjelp, henvend Eder til Eders unge kjekte Konge med en kraftig Opfordring. Og skulde Hensyn forbyde ham at yda os Hjelp med sine Tropper, saa vebner Eder som frivillige og stil Eder i vore Reksker for at kempe for e frit, for et uafkengigt Danmark, for et uafhengigt Skandinavien. Den retferdige Gud, der ikke lader falde en Spurv til Jorden uden det er hans Villie, vil krone Eders og vore Bestrebelser med Seir. Hvad det skal skee, lad det skee hurtigt. Fra danske Brödre. Svenske män! Danmark kämpar nu en kamp på Hf och död. Tysklands öfvermakt hotar uppsluka de tappra, men fåtaliga skarorna. På Idansk mark vill man qväfva dansk nationalitet; men dansk, så väl som svensk och norsk naItionalitet bilda ju gemenssmt den skandinaviska. Dessa tappre, som nu spilla siit blod för det Jädliste på jorden, dessa hafva vi en gång tryckt tull vår barm, dem hafva vi svurit vänsksp och Tbrödrakärlek; men icke vi ensamt — detsamIma har äfven mången af eder gjort. Häftigt griper Oss derföre smärin vid underrättelsen lom deras olycka, så mycket häftigare, som den I derjemte visar oss vår egen vanmakt. Vi,som Imed de danske bröderna stått i närmaste beröring, vi lida visterligen i främsta rummet; men, vi vete det, äfven j, ädle fäder och bröder, blicken sorgset och med grämelse på tillIdragelserna i de dansk-tyska hertigdömena. — IDerföre vände vi oss till eder. Vi veta, att vi Ibetyda ringa; gören derföre j vår helga sak till eder! gifven luft åt de instängda känslorna och förenen eder rösi med vår obetydliga, så att det må bli allom kunnigt, att svenska folket ej med likgiltighet åser det danskas undergång. Fäder och bröder! Harmens icke på de un82, som bedjande vågat vända sig till eder. Det är hårdåt, att se förstörelsen hota de idealer, som vi med ungdomlig liflighet hängåfvo oss åt; det är upprörande för oss att ej kunna infria lett gifvet löfte. Se der vår ursägt! Vi anbefalle eder danskarnes och vår sak. Lund d. 28 April 1848. Enligt beslut å sllmänt studentmöte genom deputerade vid akademiska föreningen: N. H. Loven. Gustaf Tauson. Hj. Torpadie. J. G. H. Kinberg. Göthe Thome. Joh. Otto I Fischerström. J. M. Flyborg. N. P. Nilsson. Edvard Wisander. V. O. Sandegren. Al. I Quiding. Victor M. Palm. J. H. Bosiröm. R. V. Toren. J. D. Fredricson. J. A. Gadd. Fr. Th. Blomstrand. Gustaf Ljunggren. Wilk. Sunden. Aug. Brunnerus. P. J. C. Dubb. Joh. Christ. Toll. Red. får tillika underrätta allmänheten, att anteckningen för penningbidragen till danskarne fortgår hos så väl bokbandlanden Bagge, som hos bokhanrdlanden Bonnier, och att en serski;d anteckningslista äfven ficnes för understöd åt de svenskar, hvilka ämna inträda i dansk krigstjenst, men s:kna medel till resekostnader. — Tidningen Upsala innebåller äfven en varm uppmaning i detta afseende: Till Upsala Studenter! För få dagar sedan afsände Upsala Studentkorps till Köpenhamns Studenter en adress, hvari den uttalade sina lifliga sympathier för det Danska folkets strid för Skandinavien och dess okränkbarhet. Ännu då hade man ett, ehuru svagt, hopp att makter, som ega någon vigt af betydenhet i den Europeiska politikens vågskål, skulle medlande kasta sig emellan de stridande, till rättvisans, till den förorättades fördel. Tvärtom medför sednaste post Tysklands krigsförklaring mot Danmark, och Tyska hbärskaror, till antalet flerdubbelt mot Danskarnes, hafva inryckt i Holstein, för att mot folkrätten försöka utöfvandet af en himmelsskriande våldsgerning. Enskildta underrättelser från Skåne säga, att Danmarks belägenhet är förtviflad, men att enthusiasmen och uppoffringsandan för fäderneslandets heliga ssk aldrig ver större, var mer beundransvärd. Man ser, att det är en nation, stor i sin moraliska kraft, och som blir sig sjelf och sin,sak trogen in i döden. Danmark, heter det, räknar på Sveriges bjelp. Bröder! Hvi töfvar Svea? Hvad svarar det Svenska folket? Finnes någon vrå af dess bjerta, som öppnat sig för de Skandinaviska Studenttågens hänförelse och ljusa framtidsbilder af broderskap i lif och död, i tanke och handling? Medan den kyliga kabinettspolitiken låvgsamt beräknar sina mått och steg, låtom oss handla och dermed visa våra landsmän och Skandinavien hvad vi vilja. Blotta ord måste nu falla på våra bröders, Danskarnes, bjertan som en bitter ironi. I striden pröfvas stålet, k nöden vännen. Pröfningens stund är kommen; — låtom oss visa, att vi i det stora som det lilla hålla profvet ! Upsala Studentkorps går att inom få dagar fira en öflig ungdomsoch glädjefest. Vi fråga,eder, Upsala Studenter, Bröder! om J ansen en sådan fest nu lämplig? Medan Danmark för sitt bestånd, för Skandinaviens okränkbarhet, offrar hvad det dyrast eger, sina ädlaste söners, våra bröders, lif och blod på Slesvigs mark, — skall då Upsala Studentkorps i ungdomligt rus, med gycke! och upptåg, fira glädjefester vid stränderna af Fyris? Så kan ej den Svenske Studenten förstå det fostbrödraskop han en gång svurit sin Skandinaviske broder. Han glömmer ej, hen får ej glömma, att de brödrahänder, som en gång i glädjefulla stunder förtroligt och varmt slöto sig tillsemman, måste ännu fastare sammanpressas i farans kritiska ögonblick. Upsala Studenter, Bröder! Lifligt kännande stunders allvar och allvaret af de ord, vi ofvan uttalat, askalam FJ ad mala ats mand wåra förena Adra ham