Aftonbladet – 2 maj 1848, sida 2

et till åtgärden är icke blott farhåga för kränking af vir neutralitet genom de från Frankrike kommande ,tyska legionernan, hvaraf de örsta 450 man anlände till vår gräns i går, men icke insläpptes; uten snarare det jäsnings.illstånd, hvari nabolandet Baden befinnes. ITALIEN. Genom ett beslut af d. 8 April har kenunsen af Neapel till fullmäktig vid kongressen för talienska förbundet (2Congresso per la Lega Italiana) utnämnt: Principe Colobrano, principe Legoranec, don Biagio Gamboa och don Casi di Lieto; till förste sekreterare don Rugsiero Ronghi, till andre sekreterare markis Alonso Dragonetti. — Två hufvudanförare vid upproret i Kalabrien, csnonicus Paolo Pellicano och Giovanni Andrea Romeo — förut dömda ill döden, men benådade med galerstraff pi ifstid — äro nu mera befordrade, den förre till coadjutor i minis:ören för de påfliga äreaderna, den sednare till presidant för Kalabrien. Genom Rieti, i Kyrkostaten, tågade den 7 April en kår af 4000 neapolitaner till Lombardief. Rustningar och troppförstärkningar tll Norra Italien, från Neapel, voro i full gång — ett nytt bavis på att Englands protester egentligen funnits till i tyska tidningarnes rykten. — Arfprinsen af Parma, hvilken i följd 2f det örut omnämnda officiella tillvännagifvandet skulle ändas till Lombardiet att deltaga i kriget emot Österrike, har den 7 blifvit tillfångatsgen af en ropp frivilliga vid Cremona, då han, utan uniform och pass, påstod sig färdas inkognito til sardinska lägret. Han fördes under eskort till provisoriska styrelsen i Milano, som härom inperättade till konungen af Sardinien, med tillägg att prinsen hade uppgifvit sig vara general i sardinsk tjenst. I sjelfva Parma var af ode äldres råd, som består af 400 ledamöter, en provisorisk styrelse vald, med Pellegrini till president. Orsaken hvarföre hertigens af Psrma försoning med sina undersåtare haft så kort varakuighet, torde finnas till någon del i den genom alla Italiens tidningar kringlöpande berättelsen om ett skepp, som uppbrsgtes på Po, natten eme!l:n den 8 och 9 April, och hvilket var lastadt med munition, som hertigen af Parma afsändt till Österrikarne. Härtill kommer, att blind de handlingar, som påträffats efter den fordna hemliga polisen i Milaro, äfven funnits bevis, som intyga att hertigen af Lueca och Parma då var medelpunkten för österrikiska spionsysterset i hela Nedra Italien. Bland nyssnämnda qvarlåtenskap efter den hemlga polisen i Milano förekomma ordentliga rullor öfver bela spionpersonalen, fördslad efter de särskilda städerna. Att Peschiera åtminstone icke före den 46 April hade kapitulerat bekräftas nu genom den officiella bulletinen från Milano. Kommendanten hade begärt fritt aftåg med vapen och packning, och då detta afs!ogs, blef ingen kapitulalion af. Seden hade ingenting af betydenhet förefallit och konung Carl Albert hade beslutat att blott qvarlemna en observationskår framför fästningen, men med hufvudstyrkan tåga emot Verona.