Aftonbladet – 1 maj 1848, sida 3

(Insändt.) NÅGRA ORD OM NU GÄLLANDE GRUNDER FÖR TAXERING TILL BEVILLNING. Eter 4845 års bevillningsstadga äro, i likhe med hvad vucer nära hundra år varit fallet, följ sde grunder stadgade för beräknande bewvillning eiter audra artikeln: 4:3 För embeism2ns löner: a) Löner under och ill och med 200 rdi 310 fria; b) Löner från 200 till 4200 rdr äro efter en stigande tan ff beskattade med från 4 till 2!9, procent af hela lönens belopp: cec) A! löner öfver 4200 rdr erlägges afgift till 3 proc nt. Anm. Från dessa lönemkomster må efter 2 och 3 SS inga afdrag ste, hvarken för bisräden eller lefnadskostnad m. m., hvilset också år rätt. — Finnas några ex:ra inkomster, räknas dessa också in i lönen. Om embetsmannen utom tjensten kan förtjena något genom enskilda industriföretag eller annat arbete. så ihågkommes dylik inkomst med 3 proc. afgifr. 4. 2:o H:ndiande, skeppsredare, handtverkare och i allmänhet all?, som genom industri och arbete förtjena sitt uppebälle, skola erlögga 3 proc. af sina behållna inkoms:er; läkare dock blott 4 proc. 8. Ani. Från denna inkomst får afdragas aflöning till verkliga arbetare, äfvensom 2rbetskostnad och bevisliga förluster. Inköpspriset för bandlandes varor och handtverkares råämnen 0. f. v. förstås naturligtvis derunder utan att vara närmndt. En 2nnan fråga är, OM rentan af det kapital, som i medeltal ligger i rörelsen, får afräknas, troligen dock icke, helst principen för bevillningsafdrag å 6 procents renta tyckes gilva sådant vid banden. — Hvad som åter på intet vilkor får afdragss är husbondens och hans familjs lefnadskostnad, ty det skulle i sådant fall ovilkorligen vara nämndt och det kan dessutom slutas af tnalogien med embetsmärnen, hvilka skatta för sina inkomster oafkortade. Om dessa stadgade grunder skulle ärligt tilllämpas, så befve statens ivkomst af handel och näringar, enligt ipsindarens tanka, minst femdubbl:d; men också blefvo följden snart dessa klassers fullkomliga ruin. Att till staten betala hvar 20:je förtjent riksdaler, är i hög grad ozimligt begärdt, belst :ffirerna i allmänhet icte snses gå illa, om så stor del 2f förtjensten ai en trägen och sparsam Däringsidkare kon uppläggas till förmög pbetens cen kopitalts kande. Men nu torde frågas: hur kan de: då hära sig med tilläropningen af nuvarande bevilningsstadga? Sreret är brlt enkelt det, att ganska få candlande och näringsidtare, åtminstone så lingt irsändarens erfsrechet stricker sis, uppgifva eller kunna uppgilfva sna verkliga irkoms!er, de må för öfrist Vira så hederliga och zktade: om belst. Sisom xtmpel rå närmras hetsdbgsre handlnde i dena landso:t, hvilka betala 40 50, Lö.st 400 rdr i bevillning, d. v. :. eter en inkomst af 800, 1000, högst 2000 rdr, oaktidi kändt är ech öfven nör som hels al dem sjelfre erkännes, att dera; blotta lefnadsoch hu hållskosinader uppgå till 3 å 5000 rdr bko. En lag, som till den grad är omöjlig att tilllämpa och som sålunda också aldrig efterlefves, måste i längden verka mycket dapraverande på sam hället, och det torde böra sättas i fråga om icko den bestämda afgiften hellre borde ned