Aftonbladet – 29 april 1848, sida 2

Man fioner häraf med hvilken diplomatisk försigtigbet lorden yttrat sig; men nog synes bäraf, att engelska kabinettet arser Dinmarks rätt till Slesvig grundad. Att lorden icke den 47 visste af Tyska förbundsdagens beslut, är troligt; maen at han, ehuru ej off.cielt, måsta känt preussarnes inmersch i Holstein, måste dock antagas, då posten emellan Hmbu-:g och England går på 2, högst 3 dagsr. Imedlertid synes det icke vara tvifvel uaderkastadt, att sedan en sådan makt som England uttalat sin afsigt att bemedla tvisten, denna kommer att på underhandiingsräg slutligen lösas till Danmarks fördel. — I den i går hitkomna Öresundspostenn läses följande ensk. korrespondensariikel från Köpenbamn: Nu går det då löst för allvar! Danmark kämpar med Preussen och det tyska Förbundet den stora kampen för sin existens. Fiendens trupper, — väl omkring 25,000 man, — stå samlade i ochl omkring Rendsburg, och våra, inemot 414,000, 3 mil nordligare vid det gamla Dannevirke. I förr-. gårs var den af den preussiska generalen utsattal fristen för underhandlingarne ut!upen; måhända redan i går, men säkert i dag är striden börjad. Huruledes det har gått, det är spörjsmålet, hvars lösning vi här med ängslig spänning emotse. Vår position är god; halfön är der, hvarest vår arme! står, ej stort mer än 4 och en half mil bred, framför är en hed, der artilleriet och kavalleriet kan komma att bruka sig, bakom är terrängen kuperad, så att en reträtt ej är svår. Angripa tyskarna oss der, förledda af slesvigholsteinarnes storskryteri, icke med sin hela styrka, utan blott med avantgardet, och öfvermodigt väntande en lätt se ! ger, så är det möjligt att de kunna blifva öfver-l! raskade med ett nederlag. Men om äfven vi skulle! segra i den första träffningen — hvad mer? — så kan ! ju fienden om ett par dagar, — tack vare de hol; steinska jernvägarna, som den danska statskassan har bidragit med en fjerdedel till! — hafva en ny styrka samlad, stor nog att krossa vår lilla tappra flock. Och blir denna tvungen att draga sig tillbaka, så går den utan tvifvel öfver till Als, för att blifva i flanken af Slesvig, der den ej kan vidare angripas, enär våra krigsskepp kunna hålla det mellanliggande sundet rent, och der den kan uthvila och förstärka sig till en ny kampanj. Men så ligger då också ej blott Slesvig, men hela Jylland öppet för tyskarne; och tro mig, de begagna nog tillfället att öfversvämma det! Det är möjligt, ja sannolikt, att de skola komma att möta ett förbittradt motstånd af den beväpnade allmogen, som nu organiseras af alla krafter, med ett ord, halfön blir badad i blod! På nationalandan, på jutarnes och nordslesvigarnes tapperhet kan man lita, men landet blir ödelagdt och dermed halfparten af Danmark, och det skulle kosta utomordentliga ansträngningar, ansträngningar, som förmodligen långt öfverstiga våra krafter, att taga halfön igen. Dul ser således att våra utsigter äro föga tröstefulla. Det förundrar dig tilläfventyrs, att ej en större bär blifvit ställd i fält och ej heller an bli uppställd förrän i Maj. Men du har heller ingen ide om huruledes Vi blifvit bär regerade af den välsignade envåldsmakten i svaga och kortsynta personers händer. Man har nöjt sig med att hafva några utpyntade rekryter att årligen manövrera med på Nörrefälled, den egentliga armeen har blott existerat på papperet. I sex år har man pratat om allmän beväringspligt, utan att kunna införa den. Folket är godt, när der först har kommit lif och anda i det, det är tappert och uthålligt, men det saknar militärisk öfning och vana, och är utan anförare, utan generaler med talang, än mindre med snille. Visserligen gör träffningen vid Bau och Flensborg våra soldater ära, men dispositionen var så ypperligt lagd, att resultatet ingalunda svarar dertill. I stället för att upprifva slesvigholsteinarnes avantgarde på omkring 1,000 man, hvaraf 800 blefvo fångar och resten sårade eller dräpta, borde hela armåen ha blifvit fången eller nedgjord, och detta skulle ofelbart hafva skett, såframt vårt eljest förträffliga kavalleri, i stället för atwt sitta stilla och gapa på tiraljörfäktningen, hade kringgått Flensborg, som planen var, och mött den flyktande fiendtliga armåen på dess högst oordentliga tillbakatåg. Vi hade då utan tvifvel fått fatt på den durchlauchtige förrädaren sjelf, och kunde nu sett honom dingla i en galge eller ligga på ett stegel i stället för att han framgent hetsar Tysklands friskaror på oss, och general Hedemann hade då kunnat vara i Rendsburg före preussaren. Men detta står nu ej att ändra. Vi hafva låtit räfven slippa ut mellan jägarnes ben; man må: derför jaga honom än en gång. Jag har sagt att vi förefunno en armå blott på papperet; deraf blir det klart, att Tscherning har gjort underverk genom att bringa på benen hvad der nu står emot fienden, inom en tid af 14 dalgar. Jag vill berätta dig ett annat drag till bevis på huru vi blefvo regerade före den 21 Mars. Regeringspresidenten i Slesvig och Holstein Scheel, som visserligen är mycket absolutistisk i sin politik, i fall han öfverhufvud bar någon sådan, men nymt bref, deri hela upprorsplanen och namnen på den provisoriska regeringens medlemmar meddelades honom. Han kände handstilen, det var grefve Rewentlow-Preetz, som blott nolens volens har ioträdt i den provisoriska regeringen och heldre ville försona sig med danska regeringen, än tjena prinsens af Augustenborg dumdristiga planer. Scheel lät .Reventlow hållas och förvissade sig om alt meddelandet var från honom. Han inberättade derefter allt till Kjöbenhavn och begärde fullmag! till att arrestera prinsen. Intet svar. Han sände då sin förtrogne, regeringsrådet Hoefner hit, för att mundtligen inhemta förhållningsordres, men de balp lika litet. Och 14 dagar derefter inträffade allt! Naturligtvis är denna likgiltighet alldeles oför: klarlig, så framt der icke funnits förrädare inom statsrådet. Men att der verkligen funnits sådana är också numera temligen visst. Grefve Car Moltke må sjelf försvara för sitt samvete huru har har handlat, och kan man öfverkomma bevis mo bonom, så kommer han att försvara det inför ei metan Förl NV